Och jag vill smida en yxa.

Hej smeder!

Nu är det så att det ska slarvas ihop en yxa, eller till och med flera helst. Och jag vill kolla lite saker med folk som verkar ha huvudet mellan axlarna!

Min tanke, eftersom jag bara väldigt sällan har tillgång till släggdräng, är att inte slå hål genom ämnet utan att vika och välla enligt den metod som nämns i en annan tråd om yxsmide här på forumet. Och då är frågan hur ni tror att det bästa tillvägagångssättet är om jag vill få till en skäggyxa i stil med den på bilden jag bifogar. Jag tänker mig att antingen, vilket jag helst vill, smida ut ämnet, vika och välla och sedan därifrån antingen stuka ned själva "skägget" och först där klyva och lägga in eggstål, eller att istället för att stuka ned skägget, smida ned det och fortfarande lägga in eggstålet först här?

Den andra varianten vore att smida två "identiska" sidor med skägget klart på båda sidor, vika, välla och lägga in eggstål. Det tycker jag personligen verkar jobbigare.

En annan tanke jag har är också att slippa vika ämnet och välla ihop Hela stycket om jag bestämmer mig för att smida ned skägget istället för atts uka ned det. För isåfall borde jag kunna välla ihop en bit av ämnet och låta resten vara öppet för att däri passa in eggstålet? Är jag ute och cyklar?

Det vore också hemskt trevligt att få tips om material och vilka beteckningar de har. Eftersom ändamålet med yxorna är blankvapenstrid eller bruksyxa så tänkte jag göra ett par stycken för strid först, men ändå välla in eggstål trots att de ska slipas slöa för för att jag ska öva på att välla och smida, och sedan tänkte jag göra minst en för bruk där eggstålet skall skärpas upp ordentligt.

Vad föreslår ni då? Skall jag göra hela yxan i fjäderstål för att slippa välla eller är jag feg då? Ska jag titta efter andra stål att välla med eller har ni kanske Helt andra idéer än mig?

Hej, jag om min kollega är just nu inne i "Yxfasen" då vi försöker tillverka yxor och få kläm på det. Vi smider först ögat, sedan kapar upp för eggstålet, väller in detta och sedan smider ut formen. Drygt jobb som kräver sina blåsor och svettdroppar.
Jag smidde först ut en yxa av helstål, det är sååå mycket lättare! Så om börja med det om du vill ha bra övning för att få till formen på yxan. Det är inte helt trivialt. Ta sedan och lägg till momentet med vällning.
Det finns många sätt att vika ihop en yxa och sedan välla den. Sitter och bläddrar i Järnsmidesboken och Klassiskt Järnsmide som båda har mycket bra illustrationer som visar hur det ska gå till.

Var envis och försök hitta på ett arbetssätt som fungerar för dig. Försök att tillverka hjälpmedel som gör att du får rätt former på yxan.

MVH
Emil

Och här kommer bilden jag glömde i det förra inlägget!

Tillsammans med frågan om vilka ståltyper ni använder Melchior? Om jag ska göra en yxa i helstål hänger jag ju med på att det blir lättare att jobba men jag vill ju helst inte det eftersom det känns mer genuint att göra hela processen med att välla in eggen. OM inte yxan i helstål går att få med rätt eggegenskaper (skojigt ord det där) vill säga. Jag är inte Så petig med att välla in eggstålet för historisk korrekthet utan det handlar om att den ska gå att skärpa upp till att använda och att jag ska kunna känna mig nöjd med jobbet. (inte svetsa ihop nåt skräp!) Och vad ska jag då använda för stål?

Stålet i helstålsyxan jag smidde är en gåva från Cegga, så det får han gärna svara på.
Annars funkar det toppen med ett 1770, 1778 att välla in som eggstål.

/E

Ok. Cegga, vad är det för fina grejer du ger bort?

Och ja om jag nu ska välla in 1770/1778 i resten då, vad har ni för erfarenheter av vad som är lätt respektive svårt att välla i? Är det nåt jag ska akta mig för? Som sagt ska yxorna hålla för att slåss med så gott det går. Vad anser ni annars är det bästa att välla i och vad är för och nackdelarna med det?

Och jag tar hemskt gärna emot tips på hur själva skägget formas. Stukas ned från en lång bit eller smids ned från en tjock bit? Andra förslag?

Jag har vällt en yxa med ett yxstål med runt 0.9 % kol i, och det gick inte så bra. Det är otroligt värmekänsligt och det handlar bara om några graders vällområde. Så jag brände eggstålet, det blev bara keso av det. Att välla 1770 är mycket lättare.

/E

Har för mej att många knivmakare använder 2258 i eggstålet, alltså vanligt kullagerstål.

Kallsme´n

Fungerar det att välla in sparkmedar som eggstål?

//Björn

Hej!!
Vet inte vad Melchior använde för ämne men jag hade hålat några ämnen till en träff kan vara dom han menar ???
Cegga

Lidskjalf skrev: Fungerar det att välla in sparkmedar som eggstål?

//Björn

Ja om det fungerar att härda i knivar så fungerar det till yxor men det kan bli lite väl hårt för vissa typer av yxa.

Scan skrev: Den andra varianten vore att smida två "identiska" sidor med skägget klart på båda sidor, vika, välla och lägga in eggstål. Det tycker jag personligen verkar jobbigare.

Så här har jag brukat göra, jag tycker det är enklast om man vill smida hela skägget utan att slipa för mycket. Man kan också lägga in ett skäggliknande eggstål i de två flärparna som gå bort till ögat trotts att dessa inte täcket hela skägget. på så vis behöver man inte smida ner någonting, men man kan få ganska fula sprickanvisninar vid övergången.
Här är ett exempel, lägg märke till sprickan 5 mm under skäggets slut. http://www.konstsmedjan.se/produkt.php?prod=26

Ja du är feg om du gör hela i stål... och så är det lite svårare att få ut skägget då.

Vill bara flika in ang att det är många som tror att det är fjäderstål i sparkmedar, "men icke sa nicke"
det är inte alls så säkert, mest osäkert skulle jag vilja säga.

Gargesmeden å jag skulle göra ett fjäderpaket utav gammla sparmedar som vi trodde var fjäderstål.
Men när vi satte den gammla meden i skruvstycket å böjde till, så fjädrade det inte tillbaka som det skulle, utan blev ett veck på den med en gång.
Sedan gjorde jag ett gnistprov på den åxå, å det stämde inte alls överens med fjäderstål, (hade en referensbit) liknade 1672 tyckte jag.

Så ta inte för givet att det är fjäderstål i medarna.

Ps: Lite offtopic

Kallsme´n

Ja du är feg om du gör hela i stål... och så är det lite svårare att få ut skägget då.
[/quote]

Varför då undrar jag som gör nästan alla yxor jag gör i stål skulle bli super nöjd om någon kunde visa

Just det Gustav! Att smida ut ett skäggliknande ämne i eggstål hade jag inte ens tänkt på. Antagligen använder man ju mer "finstål" än vad en fattig yxsmed på vikingatiden hade gjort men det är ju iaf mer likt ursprungsprocessen än en helstålsyxa.

Men Cegga jag är helt på din linje att yxan lär ju bli bättre om den är i helstål. Det blir ju mindre risk för dåliga vällningar och överlag måste ju stålkvalitén bli bättre? Men jag är ju lite av en sucker för att krångla till det också. Det är kul att tänka sig in i att det i alla fall liknar den process som vikingarna kan ha använt.

Men det som jag inte riktigt fått svar på är väl vad för järntyp jag borde satsa på i själva kroppen på yxan. Att använda 1770 eller 1778 till eggen är jag med på men har någon en åsikt om vad resten av yxan bör smidas i?

Jo just det Gustav, en sak till efter att ha varit inne och kikar i ditt galleri på din hemsida. Är vinkelslip en god vän till dig för att få ut den rundade linjen under skägget eller är det en väl bevarad smideshemlighet hur det går till? I en yxa med hela skägget invällt kan jag se hur man smider den linjen innan vällningen och i en helstålsyxa kan jag kanske se hur det görs över hornet på städet men jag tycker det verkar vara en mycket lurig del att få till? Oroar jag mig i onödan?

En liten tanke om val av stål till yxan som ska smidas. Först måste man veta vad yxan ska användas till, det kan vara till god hjälp för att välja bort stål i alla fall och på så sätt få fram några tänkbara stålsorter. Ska det jobbas i trä med den, vilka träslag, hårda-mjuka, färska-torra? Riktigt hårda träslag brukar kräva annat eggstål än vad som går åt till att klyva färsk björk. Ett vanligt helstålsmaterial, som används flitigt i yxsmidet idag, kommer från Boxholm och har ca 0,55% kolhalt. Funkar till det allra mesta, men inte till allt, frusna furugrenar på vinterhalvåret kan få den eggen att ge upp (blir slö för fort), då måste man kanske upp i kolhalt till 0,7% och uppåt. Går man över det och närmar sig 0,9% som tidigare nämnts i tråden blir kolstålet nog för sprött, man få då jobba med legerade stål som är lite segare. Går man uppåt i kolhalt bör man nog också gå över på att välla in en stålegg och inte jobba med heslstål som kan få vissa spricktendenser. Men som sagt, i stort sett alla moderna yxor som smids och fungerar utmärkt idag är helstål.

Jag har en analys på ett äldre eggstål för just stålning av yxor från tiden då bruken vällde in eggstål:
C 0,91, Si 0,2, Mn 0,31, P 0,024, S 0,01, Cr 0,64 Ni 0,04, V 0,003

att jämför med modernt yxstål för helstålsyxor:
C 0,55, Si 0,21, Mn 0,58, P 0,007 S 0,012 V 0,7

så förslaget 2258/SKF 3 som dök upp är ju i närheten av det gamla:
C 1,0, Si 0,25, Mn 0,35 Cr 1,5
Glöm inte att det ska härdas i olja!

Micke M