Och jag vill smida en yxa.

Micke, jag blev förvirrad. Gav du mig fler exempel på eggstål? Jag ska försöka göra yxan i ett stål och eggen i ett annat och då undrar jag vilket stål som passar för kroppen på yxan nu? Jag kanske förlorade mig i alla beteckningar men jag blev inte klokare. Förklara gärna?

Anledningen till varför jag undrar är att jag hört att 1312 är svårvällt och har fått ips om att försöka få tag på Lancashirejärn som enligt utsago ska vara väldigt bra för vällning. Åsikter?

(Jag har ev. ett ställe där jag kan få tag på en del Lancashirejärn om jag vill)

Scan skrev: Anledningen till varför jag undrar är att jag hört att 1312 är svårvällt och har fått ips om att försöka få tag på Lancashirejärn som enligt utsago ska vara väldigt bra för vällning. Åsikter?

(Jag har ev. ett ställe där jag kan få tag på en del Lancashirejärn om jag vill)

Nej 1312 är inte osedvanligt svärvällt men lancashirejärn är väldigt lättvällt. Om du ska göra ett första vällningsförsök i den storleken så råder jag dig å det starkaste att använda Lancashirejärn. Om du kan få tag på mycket så skulle jag säga att det är bättre i nästan alla sammanhang.

Scan skrev: Jo just det Gustav, en sak till efter att ha varit inne och kikar i ditt galleri på din hemsida. Är vinkelslip en god vän till dig för att få ut den rundade linjen under skägget eller är det en väl bevarad smideshemlighet hur det går till? I en yxa med hela skägget invällt kan jag se hur man smider den linjen innan vällningen och i en helstålsyxa kan jag kanske se hur det görs över hornet på städet men jag tycker det verkar vara en mycket lurig del att få till? Oroar jag mig i onödan?

Ja jag är ju lite av en formnörd... så konurlinjerna slipar jag nästan alltid till perfekt form i mina yxor. De plana ytorna som kan kallas för sidor brukar jag lämna grovsmidda eftersom det är så himla snyggt. Jag tycker att detta gör det både snyggt och rationellt.

Jag kan tillägga att en tidsenlig vikingayxa förmodligen var helt blank eller blånerad. grovsmidda ytor sågs som ofärdigt arbete och var alltså förmodligen inte så vanliga. på den tiden hade man sandsten i stället för vinkelslip men resultatet blev det samma.

gustav_metal skrev:

Jag kan tillägga att en tidsenlig vikingayxa förmodligen var helt blank eller blånerad. grovsmidda ytor sågs som ofärdigt arbete och var alltså förmodligen inte så vanliga. på den tiden hade man sandsten i stället för vinkelslip men resultatet blev det samma.
[/quote]

Fast de tog nog längre tid med en sandsten än med vinkelslip

Ja just vikingayxor känns som att det blir lite formnörderi kring eftersom originalen har så enormt vackra linjer. Men då ska jag inte bli ledsen om jag inte kan smida ut linjerna i mina yxor utan får ta till slipen sen.

Och ja då ska jag se om jag inte kan tigga till mig lancashirejärn. Det borde gå att ordna. Även fast jag fick tag i flera ämnen 1312 igår som antagligen skulle funka.

De stål jag angav var ämnat som eggstål, det var mest en jämförelse mellan gammalt eggstål och modernt alternativ samt även ett modernt stål för helstålyyxor. Mitt förslag är aöötså SKF 3 (2258) i eggen, övrigt ska vällas med järn, 1312 eller något av Lancashiretyp om du får tag på det. Lycka till!

Micke M

Vad gäller stålet till blankvapen-yxan kan jag tala mig varm för SS-2090, d.v.s. fjäderstål. Jag använde mig av det när jag smidde min senaste blankvapenyxa (se bifogad bild) och den har tagit hur mycket stryk som helst och har nästan inte ett märke att visa för det!

Jag är nog också inne på Dark Jesters linje, ta helstål till fightingyxan, 2090 eller 1770 t.ex. Du får en yxa som håller sig både säkrare och snyggare än en med mjukare material i kroppen och eggstål. Min slåssyxa är på tok för mjuk och har hack överallt, men den håller iofs ihop ändå.

(Du är välkommen att komma ut till mig i Garphyttan och smida och slåss om du vill)

Ja nu har jag ju stött på ett till problem. Om jag gör den i helstål finns ju risken att jag inte kan göra inkrusteringen jag börjat planera om hela yxan tar härdning. En tanke jag fick vara tt normalisera hela yxan, göra inkrusteringen, baka in allt utom just eggen i nåt vettigt isolerande, lera eller liknande, och sen hetta upp enbart eggen för att härda den. Är det ett förkastligt arbetssätt?

Kan du inte göra enl. följande
normalisera - göra spåren - härda - lägga i silver?

En del är så onödigt klyftiga! Det tyckte jag lät som en väldigt klok idé. Någon där emot?

Jag rekomenderar att du gör yxan med invällt eggstål så har du löst problemet med inkrustreringen och så blir den ju mer autentisk.
Annalys av en vikingatida yxa från Mästermyr visar att eggstålet innehåller 0,4 % kol, alltså inget värstingstål men säkert fullt brukbart.

hälsn. helje

Scan skrev: Ja nu har jag ju stött på ett till problem. Om jag gör den i helstål finns ju risken att jag inte kan göra inkrusteringen jag börjat planera om hela yxan tar härdning. En tanke jag fick vara tt normalisera hela yxan, göra inkrusteringen, baka in allt utom just eggen i nåt vettigt isolerande, lera eller liknande, och sen hetta upp enbart eggen för att härda den. Är det ett förkastligt arbetssätt?

Ja det är helt fölrkastligt eftersom yxan då med största sannolikhet kommer att spricka i skarven mellan varmt och kallt, jag har varit där själv, inte kul.

marberg skrev: Kan du inte göra enl. följande
normalisera - göra spåren - härda - lägga i silver?

Scan skrev: En del är så onödigt klyftiga! Det tyckte jag lät som en väldigt klok idé. Någon där emot?

Inte lika klyftigt enligt mig. Det kan givetvis funka men du kan också få problem. För det första kan det hända att spåren eller egentligen laskorna är för tunna och därför kan gå av på grund av att de blir för hårda. Visst det är lika möjligt att deras tunnhet gör att de inte lyckas ta härdning och därmed håller. Då har du fortfarande bekymret att du inte kan fila i härdat material utan att förstöra filen. Om yxan är tunn riskerar du också att den slår sig eller får andra problem på grund av den sprickanvisning och förtunning spåret innebär.

Om du nöjer dig med att smärgla som en dåre så är det visserligen en ok idé. Rimligtvis skulle inkrustreringen då också bli hårdare och hålla bättre än vanliga.

Men jag röstar fortfarande på att du gör en till yxa. göra göra göra är enda sättet att bli bäst.

Gustav

Ah. Då har vi Myring mot Gustav. Jag förstår ju dina argument till fullo Gustav men du förstår kanske också problemen ifall yxan blir för mjuk och börjar ta för mycket stryk vid fighting. Det här blev ett jobbigt dilemma.

Min högst personliga åsikt säger att du inte ska lägga för mycket krut på att dekorera ett vapen som ska vara till blank-strid. Med tanke på hur dylika vapen brukar se ut efter ett tag så skulle det vara synd och skam att ha lagt ner ett sådant jobb på det!