Och jag vill smida en yxa.

Har du vägarna förbi Väddö så kan du få slipa yxan på min bandslip...

Cegga skrev: Har du aldrig vägarna förbi Norrköping för då kan du ju ringa så fixar vi det
Cegga

I morgon har jag faktiskt det Cegga. Jag kör hem från Växjö och passerar Norrköping nån gång under eftermiddagen. Har du tid så tar jag med mig yxan! Hur får jag tag på dig då?

Hej!!
Är kvar länge på jobbet i morgon så det är bara ringa jag skickar mob nummer i ett PM
Cegga

Hur gick det, berätta!

...varför inte börja med slangbella istället...verkar vara lite enklare... :

Utmärkt info där av Micke M. Jag har "grävt" fram just de nämnda sorterna map kemiskt innehåll.
Den sort som M.M nämner som typ "äldre eggstål" är väl egentligen bland det mest rätta överhuvudtaget
ännu, (C= 0,91%. Si= 0,20%. Mn= 0,31.. osv.) 780-240 från Smedjebacken-Boxholm "SXB" (X:et har pilspetsar f.ö.)
- Sedan Fundia, sedan Ovako & nu nytt namn igen men samma "gamla" stålverk i Smedjebacken, "SXW", eller "nera på Wärke" som "de gamle" ännu säger, kort & gott). Det är "som vanligt" full sprutt i detta företag, tack & lov Naturligtvis finns säkerligen motsvarande utmärkta kvaliteter i tex Kohlswa Gjuteri AB:s "Materialöversikt /sortiment. Där har man hållit på sedan 1548! med diverse "metall & "Fe-stål"-mixtrande, som bekant.

Helstålsyxor görs lämpligen av tex (Smedjb/ "SXW:s") stålsort: SB55M6V eller motsvarande.
(C= 0,55%, Si= 0,21%, Mn= 0,58%, P= 0,007%, S= 0,012%, V= 0,07%).

För övriga delen av yxhuvudet (förutom eggen alltså) har jag, för min del, använt diverse "enklare" kvaliterer som man
överhuvutaget kan komma över (vanligt "bondjärn" till & med, med utmärkt resultat).
Jag börjar alltid med "ögat" och utformar det med två dornar (somliga föredrar 3 storlekar) i (så klart) växande dimension. Före detta moment kan det vara lämpligt att ("smaksak") stuka upp yxhuvudet grovlek lite där, så att skägget (delen runt träskaftet) lättare fås att "växa" utefter skaftriktningen. Just skägget är lite bökigt att få så som önskat, men man får vara envis. Speciellt vikinga-"stuk"/stridsyxa har ju rejält med skägg även bortåt från skaftet oftast.
Noga är att kyla dornen som man håller ämnet med så inte egenskaperna förloras, så att det tex inte går av!
Dornen bör vid misstanke om "egenskaperna/dagsformen" anlöpas & härdas "igen". Viktigt vid anlöpning av dornen (som vanligt) är att man måste gå nerifrån & upp till önskad "temp/färg" (ej från gulvärme & sedan ner till ljusrött, gör då om).
Sedan ögat avklarats gör jag spåret (kilhammare) för eggstålet, i speciellt utformad hållare...// I med eggstålsbiten och ha borax i upprutna "spåret". Värm så det är rejält hett map både eggstålsbit och själva huvudet. Typ vitvärme till enstaka gnistor syns i ytorna. Ha helst bitarna konstant i härden & endast rask flytt mellan härd & städ/fixtur (pga luftens negativa inv.).På plats med biten i spåret och banka på "för allt vad tygeln håller". Egget kan flyga iväg, och då är bara att göra om värmningsmomentet. Fäst egget först, omvärmning + i med mera borax för slutlig ""brutal-bankning". Se upp med de heta stänken här, vid vällningen, och vart de tar vägen. De tuttar lätt fjutt på vad som helst. Jag föredrar alltså denna egentligen rel urgamla yxtillverkningsmetod (numera lite av typisk hemma/hobby variant) men div andra sätt är säkert ok, de med.

(Just nu hoppar denna text så att jag ej kan skriva utan att rulla upp texten efter varenda bokstav!!/ drygt evighetsgöra, )
Fortsätter ev i nytt inlägg, annan gång. MVH / J-E.

Varför inte köpa en helt färdig !!! O0
Har en " timmerbila" ifrån Gränsfors bruk, smidd 1996 av Mattias Mattsson. Yxan är till salu.
Aldrig använd - man kan utan vidare raka sej med den - om man är stadig på handen :