Kopiera eller egen design

Hej igen,

Ja, det här blev en lång tråd med många olika åsikter och inte minst känslor, och det visar ju på att ämnet är både viktigt och intressant.

Det kan kanske vara bra med lite torra fakta också, hämtat från patentverket ( http://www.prv.se ) där man bl.a. kan läsa följande om mönsterskydd, eller designskydd som det numera ser ut att heta:

”Ensamrätt till en design (mönsterrätt) förutsätter att designen är ny och särpräglad jämfört med tidigare känd design. Detta innebär att du inte kan få skydd för en design som är alltför lik en tidigare känd formgivning. Inte heller för en design som är så enkel och banal att formgivningen bör vara tillgänglig för alla att använda. Det kan till exempel vara enkla geometriska former eller enkla rand- och rutmönster. Det är som regel inte tillräckligt att bara göra om en gammal design genom att till exempel ändra färgsättning eller använda nytt material. Designen måste vara ett resultat av någon form av skapande verksamhet.
Genom att registrera får du ensamrätt, mönsterrätt, till din design. Det innebär att ingen annan har rätt att utan ditt tillstånd använda din design yrkesmässigt. Ingen annan får tillverka, försälja, importera eller hyra ut en vara vars utseende inte väsentligen skiljer sig från din design.”

Skyddet gäller fem år i taget, och kan som högst gälla under 25 år, och för närvarande bara i Sverige. För skydd i andra länder måste man söka i varje land separat. Det finns ett förslag om att mönster/designskydd skall gälla hela EU, men såvitt jag vet har inte det implementerats än.

Grundavgiften är 1500:-, sen tillkommer ev. diverse extraavgifter för klassning, och förnyelse kostar 2200:- för fem år till.

En viktig grej är att PRV inte gör någon granskning på om den design man vill registrera inkräktar på någon annans design. En sån granskning kostar 600:-/ per timme, och det bör man nog kosta på för att undvika problem. Framkommer det att ens design inte är ny och särpräglad kan skyddet hävas, likaså om någon annan var före, och har man kört igång ”i god tro” utan att kolla detta kan man i värsta fall bli stämd och skadeståndsskyldig. Vid patentansökningar däremot ingår viss nyhetsgranskning för Sverige, men skall man ha sådan gjord i EU, Asien, USA mm så rusar 10000-lapparna snart iväg.

Nå, hur skall man då tolka den kursiva texten ovan? Ja, jag tycker det stämmer rätt bra med flera av mina och andras inlägg ovan:

• Designskyddet är bara tillämpligt för yrkesmässig användning, så den som kopierar för att lära sig begår ingen olaglig handling på något sätt.

• Smycken och annat baserat på gamla symboler kan inte mönsterskyddas – materialval osv spelar alltså ingen roll.

• ”Grundformer” på t.ex. ljusstakar och annat som funnits med mycket länge kan heller inte mönsterskyddas.

• Endast ny, icke tidigare känd utformning kan skyddas.

Så ser det ut faktamässigt, och sen finns det förstås en ”moralisk/etisk” dimension också, apropå det här med ens egen tolkning, där åsikterna uppenbarligen går isär. Så hur man ser på den saken tycker jag är upp till var och en.

Det här blev ett långt inlägg, men avslutningsvis så är det bara att uppmana de som tror sig ha en ny och unik design att fixa mönsterskydd. Om det inte går, så är det – som Admin m.fl. skrivit ovan – bättre att lägga energin på att vara snabb och ständigt ha nya prylar på gång, än att lägga tid och kraft på att vara bitter och sur.

Hälsningar Uffe

Enligt verksamma fomgivare och designers jag pratat med så är det lika bra i en rättslig process att ha sina verk publicerade i en tidning. Mönsterskyddet är inte bara dyrt, det har som sagts här ovan även kraftiga brister. Att ha en bild på föremålet i en tidning eller tidsskrift är tillräckligt bevis för att man formgett föremålet senast det datum tidningen publicerats. Det väger i alla fall lika tungt som mönsterskydd.

bra inlägg, uffe, och det visar ju på det vi alla egentligen tycker. men olagligt eller lagligt handlade ju diskussionen egentligen inte om, utan om det oetiska i att stjäla idéer. det är ju bra att prv finns, men mönsterrätten skyddar en ju först efteråt, och hindrar ju rent praktiskt ingen från att göra kopian. tyvärr. så det är ofta bättre att som admin och du skriver, jobba vidare med nya saker, än att lägga ner de pengarna. har sett många exempel på att det är som att kasta pengarna i sjön, i alla fall för en liten ensam smed. och jo, gustav, publicering är ju bra, eftersom ingen då kan få mönsterrätt, det krävs det "nyhetsvärde" för. ett bra sätt är ju att publicera sina alster här! ;D annars finns upphovsbanken (länk till dem finns i länkregistret), som lagrar bilder på alster år en för en peng, med datum, naturligtvis. man kan där också be om publicering. det väger inte lika tungt som mönsterrätt i en rättslig prövning, men är ju en bra väg ändå.
viktigt är också att påpeka att det är skillnad på upphovsrätt och mönsterrätt. det går ju inte att få mönsterrätt till en rektangel (möjligtvis på kombinationen av dem), men både mondrian och rothko har ändå upphovsrätt på sina tavlor. det är alltså olika saker, skillnad på konst och design/formgivning. för det senare gäller mönsterrätt, som man alltså ansöker om. för konst gäller upphovsrätt, som uppstår automatiskt, förutsatt att objektet har en viss verkshöjd, och det är den som gäller till 70 år efter konstnärens död, inte mönsterskyddet. så raphael får man gå lös på, men picasso är aja baja. och det är samma med musiken, månskenssonaten anses numera som "allmän egendom" i och med att beethoven dog för 180 år sedan. månskenssonatens noter kan också ses som ett "mönster", som det går att köpa och följa för att uppnå ett resultat. de lärare och musikpedagoger som musikern gått hos, har också lärt honom exakt hur det ska spelas (tempo, moll/dur, stämningar et.c.), och det ska också låta på ett visst sätt, annars är det fel. som att sticka raggsockor efter mönster. sedan kan man vara bra eller dålig på att sticka, men det hör inte hit - blir det en socka så är det rätt, annars är det fel. men jag lovar er, även 70 år efter min död kommer det inte att finnas arbetsbeskrivningar ute på mina arbeten (fast jag tvivlar på att någon skulle vilja ha dem...)! : dessutom är det så, att de största konstnärerna också inom musiken är de som utvecklar genren, musiken och användandet av instrumenten genom att göra något nytt.
sedan är det ju också stor skillnad mellan tolkningar och kopior, eller hur? det hela har väl med uppsåtet att göra, och med vilken arbetsinsats man har vilja till, och okej, järnsmidet är ju kanske mer begränsat än silversmidet, så i viss mån har ju ni järnsmeder rätt. om kopiering är det enda sättet att lära sig så må det ju vara hänt, men man utvecklar sig själv mer om man söker andra vägar.

Du visst har en poäng i vad du säga Ewoc.
Nu pratar jag om rena "designad" saker, inte nån bruks föremal eller nån "tolkning" av gamla symboler.
Jag forstor att du skydda dina känslor som du uttrycka genom din konst. Men är det inte så att i många handarbetares "konstnarliga" hus finns det ofta bara några som göra skälva designen, sen en hel del folk som göra tillverkningen av designen. Man ofta ser nåt som är designad av en viss person, men skälva tillverkning har dom inte gjort skälv.
Om du någon dag blir en världs berömd kändis smycke designer ( kanske du är redan, men jag har inte med sånt att göra, så snälla förlåta mig om jag nu kranka dig

Jag har med intresse läst denna tråd och vill bidra med några tankar.

Till att börja med ska jag väl säga att jag inte är en vän av kopiering och att följande inte är något försök att försvara de som kopierar andra smeders alster.

Det är trots allt så att vi lever i samma värld och jag är övertygad om att det då och då händer att två olika personer helt ovetande om den andres existens skapar liknande föremål.
Exempelvis har jag själv arbetat mycket med den klassiska plektrumformen och vidareutvecklat den på många sätt. Detta var tidigt i min utbildning och när jag några månader senare fick se en dokumentär om konstnären Alexander Calder på bildundervisningen såg jag likheter med de former jag själv arbetat med.
Jag mindes då hur jag som liten varit på Moderna muséet och sett en av Calders mobiler. Hade min beundran för dessa former levt vidare i mitt undermedvetna i alla dessa år och gift sig med min fascination för rockestetik? Eller är en triangel med avrundade hörn så tacksam att arrangera i mönster och konstruktioner att många människor kan "komma på" det?

Ett annat tillfälle då något liknande hänt var då en gammal klasskompis till mig formgav och tillverkade ett smycke som bestod av en tunn kedja och två gjutna hörlurar (av sk in-ear typ) förra våren.
Hon fick mycket publicitet för detta halsband, och ännu mer fick hon när ett liknande halsband dök upp på H&M. Jag arbetade själv på H&M förra sommaren och blev rätt förvånad när en kund beskrev halsbandet för mig och berättade också om en artikel i DN där det avhandlades hur H&M kontinuerligt kopierar designers.
H&M förklarade sig genom att säga ungefär såhär:
-Vi uttalar oss inte om specifika produkter med om den unga smyckesdesignern tar kontakt med oss och den av våra designers som gjort detta halsband kommer det säkert komma fram att de haft samma inspirationskällor.

Jag berättade detta för min mäster med avsmak, men han fick mig att inse att det inte är tvunget att designern på H&M kopierat den unga smyckesdesignerns halsband.
Vi pratade en del om smyckesestetik och om vad man blir inspirerad av. Hörlurar har det senaste året blivit mer och mer vanliga i och med mp3spelarnas explosionsartade framfart, de kan symbolisera för mycket av samtidens kännetecken. Teknik, musik och design har alla varit viktiga element om man vill profilera sin identitet. Kring var och varannan hals här i sthlm ser man olika typer av hörlurar och alla har helt plötsligt blivit måna om att visa att de lyssnar på musik. De är dessutom av tacksam smyckesstorlek.
Jag vet inte om mina bekant blivit kopierad, eller om halsbanden blivit till med samma inspirationskällor.

Dessutom; trots att Sverige är ett land som hänger med i trender och omvärldens nycker tror jag att det är lättare att sådana saker sker här, då vi har en begränsad arena att existera på och ett begränsat antal skolor och så vidare... Även om vi alla är olika tror jag att en del konst- och designutbildningar stöper sina elever i samma form, eller försöker i alla fall.

Jag vill gå tillbaka litet i diskussionen, dvs till det som jag antar födde den, alltså trollkorsen.
Det slår mej genast, att här är några saker som är väldigt, väldigt tråkiga.
För det första, så har smeden som "återuppväckte" trollkorsen, dvs Kari Erlands, förpassats till anonymitet och berövats sitt namn.
Och för det andra berövades hon sin ide'.

Hon sökte länge efter en bra produkt som ingen annan gjorde , och efter långt och idogt arbete hittade hon trollkorsen, och började smida dem. Hon har nog aldrig hävdat att det var hon som designade trollkorset. Det stämmer att trollkorsen förekom i Lima, Kari är hemma därifrån, och det var hennes tanke att trollkorsen skulle vara en lokal produkt. Ni känner kanske till Skarvsmeden på Lofoten ? Om vi alla började smida skarvar, skulle han få slå igen dörren tvärt. Man får inte ta en produkt ut ur sin lokala ram helt utan urskillning. Men trollkorsen sålde jättebra - det kan man förstå - och det stod inte länge på, förrän tanklösa smeder TOG hennes ide', och det fanns t.o.m. affärer som köpte en modell och skickade den till Estland för att beställa den i massor till lågt pris... Dethär, mina vänner, är pudelns kärna. Skit i designen nu, det är inte det vi talar om, utan det är stölden av en bra ide' !!
Väldigt aktivt har man också glömt bort hennes namn, för då belastas ju inte samvetet när man kopierar andras produkter. Det har funkat bra, som ni märker...

VARFÖR kunde ni inte låta henne ha "ensamrätten" på trollkorsen - det finns ju miljoner andra prylar att smida ??? Skulle DU vilja, att någon stjäl DIN briljanta ide' och förtjänar de pengar DU så väl hade behövt ? Knappast. Jag har också blivit tillfrågad om jag kan tillverka trollkors, men jag har alltid hänvisat presumtiva köpare till Kari Erlands. Det är nämligen så vi skall göra, om vi skall kunna fortsätta att vara vänner och kolleger. Hitta på en egen modell, eller gräv fram den ur arkiv eller varifrån som helst, men ge fan i att tillverka det som någon annan redan gör. Arbete räcker nog åt alla, det är detta ide'stjälande vi skall bryta ryggen av.
Om du ser någon fin eller knepig grej, som du absolut vill prova på att göra, så gör det - men kopiera ALDRIG TILL FÖRSÄLJNING !

Ugh, jag har talat, perkele !
Peter Hedman
Jakobstad, Finland

Kari Erlands har, förutom trollkorsen, gjort så mycket annat bra som även många andra smeder har "kopierat" och mångfaldigat. Har för mej att jag skrev i detta ämne förut och av samma anledning - skulle aldrig kopiera en annan smeds produkt eller formgivning, inte ens för att ge bort ett enstaka ex. Där har min gräns alltid gått, vad det gäller mönsterskydd eller "idéstöld(lånande)".
Men inget är nytt under solen så det får väl vara moralen som styr även framöver - förhoppningsvis.
(Behöver man ett nytt "avskrot" sill städet så gör man ju det, även om formen och tillverkarna har funnint hur länge som helst.)
Köpte faktiskt ett par "ormhalsband" i våras, tillverkade av en kollega. Lite ny formgivning men ingen "Tette-stöld" (Min goda vän med ormar lite överallt) för det. Hade kunnat smitt dom själv, men varför inte gynna en duktig kollega.
Hoppas att moralen styr även hos oss smeder.
Martin i Lysekil

Jag kan bara hålla med!
Skulle inte kunna se en enda kund i ögonen om jag sysslade med idéstölder, och jag skulle anatgligen inte sova så gott om nätterna heller.

Pratade med en antikhandlare för några månader sedan och hans hållning var en annan.
När han fick höra att jag studerar till silversmed skulle han ge mig sin proffesionella syn på marknaden och branschen.
Han framhöll under hela resonemanget vikten av att vara flexibel, att ta alla möjliga jobb, reparationsarbeten, storleksändringar och andra "skitjobb", allt för att det ska gå runt. Men det var inte allt, han sa också rakt ut: Sno former, idéer och design för det gör alla andra, gör man inte det kan man inte leva på sitt yrke.

Jag klev ut ur butiken med avsmak. Jag vet att det han sa inte stämmer, det vet jag exempel på, men det gjorde mig förbannad ändå.

dette kommer alltid til å være et hett tema.
ikke får man noe universal svar heller.
den erfaringen jeg har gjort er så her:
dette er et 5000 år gammelt yrke.
trikset er å lære fra det smeder har gjort før også gå videre.
for å lære må man kopiere. for å gå videre må man bryte med det noen har gjort før.
først må vi slutte å være så fordømt såre og stolte.
og så må de som kopierer ha baller nok til å si hvor de har kopiert fra
eller enda bedre, si det til den man kopierer.
man skal være faen så sikker på at det man lager er unikt, før man påberoper seg enerett.

Jeg har laget masse som jeg har fått ideer på og prøvet og feilet.
så er man ute i verden i fjerne land og ser en smed som lager akkurat din ide....til og med bedre.
og han har lært det av sin far som fra sin far osv osv...

lager du noe helt unikt.. stikk frem hode å si dette er mitt..
det venter ingen pokaler for å følge janteloven.
men lager du et design basert på et gammelt verktøy/ting/smykke og lignende.
så gå stille i dørene med å rope om kopiering og unik design osv.

i norge har vi noe som heter åndsverk loven. ikke et patent eller beskyttende tittel.
men har jeg laget en greie som jeg kan dokumentere med dato osv osv.
hvis noen da masse produserer denne...så kan jeg få oppreisning..
(ahhh sweet revenge).

hvis folk bare hadde hatt respekt for hverandre.
og samtidig hatt litt gangsyn på hva som er unikt og ikke...så hadde ikke dette tema gått og gått.

synes noen at jeg har et kult design på noe å har lyst til å lage det.
helt kult. bare si hvor det kommer fra.eller enda bedre send meg en mail. si at det var et kult design (gjør at jeg blir litt stolt)
og spørr om du kan kopiere det. hadde vært hyggelig
det er min mening ihverfall..........

sjur

Eftersom jag är fotograf mer än smed så tar jag en lite annan infallsvinkel;

Jag samlar konstant inspiration vart jag än går och vad jag än gör, jag har hållt på så länge att det blivit "second nature" att analysera bilder (hur de är uppbyggda, vad som gjorts bra, vad som gjorts mindre bra, tema, o.s.v.) och bedöma vad, om något, jag kunde gjort bättre.

Detta gör i sin tur att en del av de bilder jag tagit genom åren bär slående likheter med andra fotografers bilder, MEN (och detta är det fina i kråksången) jag har gjort en tolkning av den som jag tycker är bättre.

På samma sätt har jag även gjort knivar (min huvudsakliga sysselsättning inom smide) som liknar andra smeders verk men då är jag också alltid noga med att säga att det är inspirerat av någon annan om någon frågar. Likaledes är jag noga med att säga var jag fått inspirationen från om jag bara fått idéerna från befintliga historiska förlagor.

I korthet skulle jag vilja säga att kopiering för att lära av vad andra gjort är helt okej. Om någon gjort en instruktion av hur man gör någonting (t.ex. Iforge) så är det okej så länge man anger var man lärt sig det. Jag anser även att det är okej att tillverka liknande produkter så länge man anger var man fått sin inspiration från. Dock är det ALDRIG okej att kopiera någon annans arbete rakt av och utge det för att vara sitt eget!!!

Verkligen bra sagt Sjur! Detta är en diskussion som man kanske borde tänka till både en och två gånger innan man ger sig in i, men va fan, man måste ju för fasen våga lite oxå! Inte kommer man någon stans i utvecklingen i sitt hantverk om man inte törs göra fel någon gång, så varför skulle det vara annorlunda med något annat? Precis som du säger Sjur, hantverket har funnits i tusentals år i hela världen, så man ska nog akta sig innan man utger sig för att vara ensam upphovsman och ha ensamrätt på en design.

Ett exempel: Min fru är konsthantverkare inom bl.a. papper och textil. Vid ett flertal tillfällen har hon utvecklat produkter som inom en kort period har visat sig på marknaden. Till exempel IKEA, H&M osv har samma mönster eller samma idé inom någon månad. Det vore ju ganska självcentrerat att tro att dessa företag spionerar på min fru och kopierar hennes idéer så pass flitigt... Det handlar kanske snarare om att min fru är ganska medveten och intresserad av utvecklingen inom området och läser tidskrifter och kollar av marknaden, och antagligen har många personer fått inspiration av samma saker och fått "egna" idéer.

Det är ju en annan sak om man blåkopierar ett koncept och sedan utger sig för att själv vara upphovsman! Samtidigt är det ju någon som har uppfunnit den släta fingerringen, och om jag gör en fingerring, är det då ett plagiat? Vart går gränsen? Om jag gör ett knivblad av en sparkmed? Eller en kapsylöppnare av en rälsspik? Vad jag än gör så gör jag det med min egen prägel, och idén till mitt alster är färgat av andras alster hur mycket jag än tror att det är nytt. I princip är det väl ändå så att det blir känsligt först när man gör anspråk på något. När man ger sig själv ensamrätten.

Jag tror att vi biter oss själva i svansen om vi skall bråka och göra anspråk på saker hellre än att samarbeta och ha utbyte av varandra. Jag menar, varför är vi medlemmar i Antracit egentligen??? Själv är jag i allafall medlem för att jag vill ha utbyte med er andra här. För att ni har massor att ge mig och för att jag hoppas att ni skall ha utbyte av mina idéer och kunskaper.

Det hela handlar ju om rent bondförnuft och ett visst mått känsla. Ödmjukhet, generositet, respekt... Dessa andliga principer går inte att lagstifta om. De som inte besitter dessa egenskaper kommer att gallra ut sig själva! Jag har många exempel på detta i andra gemenskaper, och jag VET att det fungerar så länge det finns en fungerande gemenskap. Ensam är inte stark!!! Det absolut bästa vapnet mot plagiat använder vi oss av i detta ögonblick!

Precis som Sjur uppmanar till att vara lite hygglig och fråga, tror jag att det är skillnaden på att få idéer och att stjäla idéer. Alltså i grund och botten handlar det inte om vad vi gör, utan hur vi gör det!

Väl talat, Sjur, Dark Jester och Svarte Petter. Däremot kan jag tycka att Peter H kanske borde betänka sina ord lite grann.

Den här tjatiga trollkorshistorien blir lite som ett mantra - upprepar man en sak tillräckligt mycket så blir det som något slags sanning till slut. Men blir den sann bara för att Peter säger att det är så, eller för att Kari Erlands säger så? Hon hävdar också på sin hemsida att det är hon som "tydligt skapat trenden med smycken i järn", och det låter lite magstarkt i mina öron det med. Hon är säkert en duktig smed, men det jag associerar till när hennes namn nämns är inte hennes smideskunskaper utan denna "never ending story" om trollkorsen. Det tycker jag är tråkigt, mest för hennes egen skull.

Jag tycker, precis som Sjur också skriver, att man skall ha torrt på fötterna innan man tvärsäkert påstår att någon idéstöld eller annat har begåtts. För hur kan någon säkert bevisa att ingen smed, någonsin, gjort trollkors innan Kari Erlands gjorde det? På 70-talet, 50-talet eller ännu längre tillbaks? Hur som haver, detta är ett typexempel på varför man inte kan få ensamrätt till smycken eller annat baserat på gamla symboler eller traditionella utföranden på olika föremål.

Och det här med att inte nämna namn på diskussionsforum skulle ju kunna tänkas bero på hänsyn till personen i fråga - nettiquette, som en del kallar det.

Nåväl, slutligen är det bara att återigen uppmana alla att dokumentera och skydda sina designer så mycket som man kan - publicering på antracit, i tidningar eller med mönsterskydd. Det är betydligt bättre att lägga energi på det och att ta fram nya fräscha grejor, än en långdragen debatt i bitterhetens tecken.

Hälsningar Uffe

Jag har sagt det förut. Inget är nytt under solen!
MEN. Kopierar du ngn medvetet så ska man väll skämmas. Allt handlar om moral och min moral är utgångsläget för all mora. Nej. skämt å sido.
Jag har själv sett "mina" ideér i andras smedjor men det behöver ju inte betyda att den smeden snodde ideén från mig för det.
Vi kanske hade blivit inspirerade av samma källa. Inte konstigt idag med all media som exponeras för oss.
Men det är en tuff värld där det finns många vassa armbågar. Tyvärr.
Det finns en del exempel på "mönsterskyddade" produkter som jag själv har svårt för. De smeder som har givit sig själv denna ensamrätt utan lagligt underlag kan helt enkelt glömma att jag aldrig kommer att smida en drake, skata, ölöppnare eller vad som helst om en kund frågar om en beställning. OM inte jag har en redan har en vetskap om en existerande produkt. Tex jag skulle aldrig KOPIERA Thereses fantastiska ormar och sälja. Men en orm kan jag väl smida ändå.
Men ska jag vara tvungen att ha koll på alla andra smeders hela produktkatalog. Nej det tycker nog inte jag iaf. Bättre ängna den tiden i smedjan istället för att forska på andras alster.
Mao. Ta det inte personligt om en annan smed har liknande alster som du. Tänk på att han/hon kanske aldrig ens har hört talas om dig och dina egna produkter. Ödmjukhet åt alla håll. Det verkar finnas många som har jättestora tår som är lätta att trampa på.
Men känner att jag måste förtydliga mig för att slippa missförstång här. Jag är EMOT ren kopiering.
Må väl
Håller med uffe mm.