måste man ha rolig mössa?

Intressant spörsmål.

Själv tänker jag alltid på säkerheten för mig själv först vid klädval i smedjan.

Som nummer ett kommer uteslutande inga ”plastkläder” i smedjan vid svetsning, smide osv. Syntetmaterial smälter och ger förvärrade skador om man får glödande metall på sig. Dessutom är det oftast ”tätt” och därmed varmt.

Nummer två är ett riktigt tjockt skin som skyddar mot ”kringflygande” delar och dessutom ger skydd mot värmestrålningen från ässja.

Som nummer tre är ju ett par riktigt bra skor ett måste. Dessa skall skydda mot spånor, spik?, värme och nedfallande metalldelar, stålhätta alltså. Träskor med stålhätta e perfekta, men sandaler i läder e kass. Handskar kan vara lämpligt men jag använder tänger med långa skänklar oftast. Vid bänkarbete med vinkelslip och liknande bör handskar vara på, men ej vid svarven.

Som pricken över i brukar jag skydda mitt hår med en lämplig huvudbonad, typ den moderna Antracitkepsen.



Inget av detta är ju speciellt ”nördigt” utan brukligt men, skulle väl inte passa på en meddeltidsmarknad eller annat så kallat, historiskt smide. Man får anpassa sig till situationen och smide e ju ingen museiverksamhet för de flesta. Men man kan ju säga att bomull och lin och andra "vikingakläder" e rätt så bra vid smide troligen. Läderskynke e ju inte dumt heller. Vad man sätter på huvud e ju en smaksak.

Lite mer tankar alltså...

//Admin

Klart man ska ha en rolig hatt om man är ute på marknader m.m.. då har ju folk något att prata om! ;D
Ett gott skratt förlänger ju livet och det tycker jag absolut att man kan bjuda på.
Fast hemma i smedjan är det funktion som väger tyngst, där är det ju ändå ingen som ser vad man har på sig.

Se där och så en till från Granbergsdal som hade stilig huvudbonad + stiligt smide!!

Jesse!



O0

Melchior skrev: Hahah, bra rytitit Cederqvist... Tillbaka till ämnet igen.

Ok så kan det ju bli om rubriken är "måste man ha rolig mössa?" Kanske skulle varit "varför har dom sådant på sig" eller "varför ser många smeder ut som dom har rymt från ett möte med götiska förbundet."

Gör dom det? Jag har nog inte träffat samma smeder på samma platser som du.

Själv hänvisar jag i tankegången ovan att man givetvis kan "spöka ut sig" om man finner det lämpligt eller till och med roligt. En del gör ju det och så e det ju så att en del marknader faktiskt kräver att man klär sig "tidstypiskt" (va det nu är). Man får helt enkelt inte visa upp sitt smide om man inte "passar in" och lever man på att smida på marknader (som reklam för sin verksamhet) så måste man ju klä sig rätt, inte ett "blåsställ från fristads".

Jag bevistar sällan medeltidsmarknader eller rollspel eller andra sådan spelplattser och kan inte påsta att de smeder jag känner klär sig på något märkligt vis (om de inte uppträder på marknader eller liknande där regelverket kräver det). Det vanligaste jag vet är att man klär sig praktiskt i smedjan och på ett säkert sätt. Jag har själv beskrivit min klädkod när jag smider.

Senast hade Antracit en stor smidesträff i Granbergsdal och ingen såg ut så som någon eventuell myt om smeder (hur nu den myten ser ut)? Dom flesta hade jeans, skjorta och ett skinförkläde på sig och en del använde huvudbonad för att skydda skalpen från sot och sol... Alltså ungefär som man beskriver sig i denna tråden?

Alltså tror jag att klädkoden bland smeder är väl som bland folk i almänhet? Man tar på sig det som passar och är lämpligt och krävs för tillfället.... ;D

"Kläderna gör mannen" har jag hört men att "Kläderna gör smeden" va något nytt

Här kommer några bilder på smeder av idag och som jag brukar se dem klädda, oftast.

:-* admin :-*

Varför stålhätta? Jag vill tillhöra gruppen med hela fötter typ?
Varför skinförkläde? Jag vill tillhöra gruppen utan hål i magen pga splitter från trasigt verktyg?
Varför inte vit hög "hatt". Jag är inte bagare? (dessutom väldigt opraktiskt)

Tror inte man kan klistra på vaför på en yrkesgrupps klädval eller utseende som smedens, eftersom det är ett mångbottnat och mångafasetterat yrkesepitet som inte är helt klart definierat. Det finns helt enkelt för många olika typer av smeder i olika situationer som arbetar på olika sett med olika saker. Detta kan ha gjort att en del mytiskt tror att medeltidskläder = smeder. Vilket inte är fallet givetvis. Det finns inget typiskt sett att klä sig som just smed. Det mesta kännetecknet, och därmed kod, för en utövande varm/hammar/konstsmed är väl de valkiga och lite skitiga nävarna.

;D

//admin

Jag är helt inne på vår käre presidenst linje. Klart det till viss del handlar om grupptillhörighet, eller avsaknad av grupptillhörighet
Konstnärligt folk brukar ju ha en förmåga att stå ut från mängden med allehanda suspekta klädpersedlar, ibland är deras enda mening att visa att man står lite vid sidan av det etablerade samhället och att man är en individ som kan tänka fritt och göra som man behagar utan att behöva ta hänsyn till "normen", "think outside the box!", till skillnad från alla medelsvenssons som har sitt väl inrutade livsschema som man följer som en robot dag efter dag...

Blunda och tänk på t.ex en författare, en poet eller en konstnär. Vi har nog alla en ganska likartad bild av hur en sån ser ut eller hur? Basker, konstiga glasögon, annorlunda kläder och så pratar de lite "svårt" och djupt.
Jag hade en en klasskompis i gymnasiet som har precis sån. han var poet och musiker och hade alla typiska karraktärsderag som "identifierar" en poet.
Och det var han stolt över, han visade med sina kläder vem han var. (Sen var det ju ingen som någonsin förstod varför han hade valt att gå Naturlinjen)
Och vad är bättre än att visa det med sina kläder? Kläderna är ju det första man lägger märke till när man träffar någon.

Smide handlar ju en hel del om konstnärlighet och estetik och att tänka som ingen annan tänker för att lösa problem som ingen annan ställs inför så själklart ska man få visa detta, att man besitter dessa egenskaper, genom att dra på sig allehanda mer eller mindre flummiga kläder om man känner ett behov av det.
Sen är man ju naturligtvis inte en sämre konstnär bara för att man klär sig "normalt". Jag känner gott om konstnärligt folk vars klädval och uppförande stäcker sig från rena svenssons till de mest extrema konstnärsstereotyperna