stål för svarvning

Har börjat öva mig på svarvning så smått med varierande resultat.

Igår försökte jag svarva lite "Orvar" som jag ropade in på Kallsmens auktion i Granbergsdal. Svarva gick gick väl sådär, blev en ful riven yta, lite som om stålet "grusade" snarare än skar. Sedan skulle jag gänga denna bit (med gängsnitt för hand) å då gick det rejält dåligt. Blev lixom "grus" av alltihopa, helt oanvändbart i alla fall. Sen provade jag gänga med stål i svarven och det blev lite bättre men fortfarnade oanvändbart.

Är det möjligen så att vissa stålsorter är direkt olämpliga att svarva ( t ex. orvar) eller är det mer en fråga om lämpligt skär och varvtal/matning?

Vilket skär skall man ha för att få fin yta? Har fått för mig att det skall vara ett med liten kontaktyta mot stålet (t ex. spetsen på ett kvadratiskt skär e.d.)

Vilket stål är lättast/bäst om man är nybörjare. Är vanligt handelsstål bra (1312 eller vad det heter)?

Kör än så länge bara med HM vändskär (nya)

(blir en sån där tråd där jag resonerar med mig själv )

Läste tidigare att om ytan är dålig ska man minska varvtalet, så då gjorde jag det. Skärhastigheter i den gamla bokan var för HSS och äldre skärtyper.

Nu när jag läser på så inser jag att jag legat typ 10 ggr för lågt när jag kör med HM skär.

Körde min Orvar som höll ca 20mm Diameter på 2500 rpm med 0,25 mm/r matning. Gick som en dans men det gick så fort så man blev lös i magen dock. Sänkte till 1200 å det gick bra de me. Reporna är från när jag rev bort svarvspånen (krullen).

Det blev ju fint det där, men jag delar med mig av ett par tips i alla fall.
Om du vill ha en fin yta är det oxå viktigt att du har centrerat stålet bra, att stålet är vasst och att du kyler med en bra vätska. Du har ett långt utstick oxå, och då är det lätt att det blir vibrationer som ger dålig yta. Jobba alltd med minsta möjliga utstick. Det går bra att minska matningen, speciellt på slutskäret. Låg matning ger långa spånor dock och FÖR tunnt skär eller låg matning gör att det skär sämre och ger "noppor" liksom. Färgen på spånorna kan ge ett hum om en bra skärhastighet på vanligt stål (spånorna skall ta med sig värmen). I listorna på skärdata står det oftast maximala skärdata för effektiv bearbetning, men det är onödigt att köra för hårt och ofta har man inte samma perfekta grejer som det är räknat på. Det kan ju vara svårt att hänga med oxå som du märkte ;D Högre matning kan däremot ge en bra spånbrytning beroende på stålsort. Vanlig 1312 går fint att svarva i men är segt o kladdigt jämfört med automatstål som är anpassat till skärande bearbetning och innehåller pb och si och annat för att få en bra spånbrytbarhet. På såna stålsorter är det vesäntligt enklare att få en fin yta! Orvar vet jag inget om tyvärr...

En enkel formel för att räkna ut hastigheter vid svarvning är v delat med diametern x 320

Ett ex V är lika med det värde du har på Hårdmetall ca 100 eller snabbstål har ca 30 se tab

Och ingen kylarvätska på hårdmetallplattor

Så om du har en axel D100mm delat med V= snabbstål 30 =0,3 x 320=96 svaret är någonstans mellan 100 kan du ha i hastighet. men det är lätt att lära sig på känn ungefär som att ställa in en svets med matning och strömstyrka

En bra fickhandbok Studium Verkstadshandbok = mini karlebo Den är att rekomendera