Har du fått hantverksintresse från skolslöjden?

Jag utbildar mig som bekant till slöjdlärare och därför ligger skolslöjden mig varmt om hjärtat. Ofta får man argumentera för slöjden då många inte ser syftet och funktionen med att ha slöjd i grundskolan. Som färdig slöjdlärare har jag som mål att kunna inspirera eleverna till att bli kreativa och fortsätta med slöjd och knåp hemma.

Därför lyder min fråga; Tror du att ditt hantverksintresse kan ha slagit sina första rotskott i slöjden?

Mvh
Ludde, en blivande trä-Hitler

Personligen har jag inga positiva minnen från slöjden, varken i mellan- eller högstadiet. Lärare som var sjukligt pedantiska, inte tillät att man använde maskiner utan att allt skulle ske för hand (att sitta och sanpappra varje lektion i tre veckor tillför inget), inte tillät att man satt och snackade när man tex satt och sandpapprade och liknande, osv. Det värsta var nog träslöjdsläraren som ibland kom och tafsade på oss killar.

Mitt hantverksintresse kommer snarare av att jag var med farsan så fort han skulle göra något och en allmän störning att jag inte kan låta bli att försöka lösa problem. När det gäller just smidet så har jag kommit in på det genom intresse för historia.

Greven - Arkeologistuderande

Jag har definitivt kommit in på smidet via skolslöjden. Första gången jag varmsmidde i slöjden var jag 11 år. Den gången smidde jag bara för att det var det bästa sättet att lösa ett problem.

Andra gången jag smidde var jag 15. Den gången smidde jag för att jag tyckte att det var en estetiskt tilltalande teknik. Jag fastnade totalt. Ett år senare när jag upptäckte att en kompis hade en gammal smedja på sin gård såg jag till att nästla mig in där... sen gick det bara utför.

För mig var slöjden en fristad på skolan. Jag hade dyseleksi och hade det svårt i nästan alla andra ämnen. Slöjdläraren var bra och pedagogisk. Jag lärde mig jättemycket och blev jätteledsen när vi i högstadiet tvingades välja mellan trä eller textil slöjd.

Hantverksintresset i sin helhet eller egentligen mitt intresse för handarbete uppstod nog inte i slöjden men det närdes definitivt där. Mina första kontakter med handarbete började i pysselkvällarna med familjen, och på scouterna så klart.

Det är nog inte så dumt att man får lära sig vara noggrann och att lärarna är pedantiska. Gick en gång en treårig yrkesutbildning till radio-TV och radarreparatör. Under hela första läsåret fick vi lära oss att fila, såga, borra, löda, svarva, slipa verktyg m.m. Detta varvades med teoretiska lektioner såsom matte, ellära, radiolära, engelska och gympa. Skolan började 07.15 och slutade 17.00 fem dagar i veckan samt 07.15 till 12.00 på lördagar. Mycket filning blev det! Om man kom utanför toleranserna var det bara att kasta biten i skrotlådan och börja på ett nytt ämne. Har i efterhand förstått att det hela gick ut på att få in en känsla för handarbete samt att man skulle lära sig vara noggrann. Skickar med en bild på några av de järnbitar som vi fick fila.

nä usch då , hitler ä för snällt å kalla våran slöjdlärare. allt skulle va perfekt sen brännas å borstas , varför denna perfektion i onödan när de i alla fall blev bra efter bränning å borstning ??
skolslöjden skrämmde nog mer än den uppmuntrade.
men sen började jag på en treårig yrkesskola för verkstadstekniker , så du ä inte ensam folkabo om å ha filat

Har en far som är möbelsnickare i botten, tyvärr så förlorade han båda armarna i en olycka när jag var 8 år. Dock har jag fått mycket tillbaka från olyckan, eftersom farsan inte kunde göra de enklaste av saker då så blev jag hans händer. Farsan förklarade och jag gjorde. Det betyder att jag fick göra allt från att byta elkontakter till att använda bandsågen.
Sedan när jag kom upp högstadiet hade jag väldigt lätt för hantverk och jag hade en riktigt bra lärare, han höll mig stången eftersom jag ville använda bandsågen hela tiden...
Han lät mig genomför svåra projekt som tog längre tid än vad som behövdes. Att vi inte fick använda maskiner tror jag bara var bra.
Har många bra minnen från slöjden, det var nog det roligaste ämnet! Svarvade ett baseballträ i 4-5an, skruvmejsel, flygplansmodell i 8an, lampett med lödning i 9an. Ah, kära minnen.

Jag tror det är viktigt att som slöjdlärare låta ungarna pröva på, låta dem själva få känsla för effektivitet och framför allt handlag. Det är viktigt att barnen får lära sig att kordinera kroppen, dvs lära sig hur man sandpapprar/filar rätt. Vissa blir mer och mer kreativa andra vill hellre spela fotboll, så kommer det alltid att vara. Fångar du en eller två i varje klass har du vunnit.
Jag önskar verkligen att jag fått pröva på varmsmide i skolan, det hade varit grymt kul.

Mitt hantverksintresse slog rot i familjen, användes i slöjden och utveckas fortfarande.

Hoppas du blir en inspirerande lärare!
/E

Nästan hela slakten är snickare i Australien, vissa duktigare än andra, men jag växte upp i en familje som byggde hus och byggde om hus jämt.

Jag hade inga riktigt duktiga slöjdlärare i skolan, men dom var inte så dåligt heller, närmare medelmåttet. Kanske det är därför jag fått ingen stora intryck från dem eller skälva hantverket vid den tiden.

Men, jag skulle aldrig har tagit upp smide idag om jag hade inte har haft möjligtheten att ser hur "enkelt" det var när jag var en ung spratt. Men den menar jag är för

Hej

Jag hade ett intresse redan innan att snickra, bygga modellplan och elektroniska grejor. Under
gymnasietiden hade jag en bra slöjdlärare som tillät att man fick göra annat än smörkninvar och ljusstakar
om man var intresserad viket gjorde att man fortsatte att vara intresserad. Jag gjorde till exempel en bänk
som stod i mina föräldrars hall i många år och ett tidningsställ mm. Nu konstruerar jag mikroelektronik (kisel-chips) men ägnar all ledig tid åt att snickra och smida.

/Tony

Jo då, skolslöjden var nog början till mitt intresse för smide.
Ska se om jag hittar mina saker jag gjord, för jag har faktiskt sparat det mesta, både i trä, metall å keramik.

Hade en bra lärare som uppmuntrade att göra annat än det som fanns i läroböckerna.

Kallsme´n

Hej!

Eftersom jag endast är 14 år så går jag ju fortfarande i skolslöjden. Jag har haft samma slöjdlärare sedan jag började skolan. Jag har alltid fått använda maskiner och sådant, och jag har alltid fått göra det jag vill i slöjdsalen villket jag tror är en förutsätning. Skulle vara hemskt tråkigt om alla fick göra lika dana saker efter vad läraren ville. Det enda som är synd är att jag alldrig på skolslöjden har fått arbeta i något annat material än trä skulle vara roligt med lite metall också, och helt underbart om man fick tillgång till järnsmide på skoltid.
Metallbearbetning kan jag ju lära mig på min fritid, men det är synd om dem som inte har tillgång till det.

Skolslöjden har och ger mig defenitift insperation till det hantverk jag sysslar med.


//Björn

Jo då, hittade allt mina grejor som är daterade till 1975, jag var alltså 14år då.
Å fan, inte visste jag att jag var knivmakare, men när jag börjar tänka efter, så satt jag
nästan halva terminen å filade på detta kohorn till knivskaft, sånt tålamod har jag inte nu kan jag avslöja

Kallsme´n

Jag kan nog inte säga att skoltiden sätt nogra spår när det gäller att bli smed eller kanske endå då man inte var något geni i skolan ( bara sport då

Förklarade för en reporter en gång hur mitt smidesintresse väcktes och han skrev så här

[Mora] Intresse för slöjd och smide har för Stefan J Emet i Born utanför Orsa varit grundmurat. Tidigare har han ägnat sig åt smideskonsten som hobby på fritiden, men med tiden har det blivit alltmer vid sidan om det dagliga värvet som slöjdlärare vid skolan i Orsa. Så mycket att han nu tar steget och inviger sin egen smedja hemma på gården i Born, Orsa.

Vi kan gå tillbaka ända till ungdomsåren i Stefan J Emets barndomsbygd Norsjö i norra delarna av Västerbottens inland. Redan när han började årskurs sju i högstadieskolan på orten bestämde han sig för att bli slöjdlärare.
- Det är Alf Lundqvists fel, säger Stefan J Emet och åsyftar den slöjdlärare han hade.
På den vägen är det.

Läs hela reportaget... http://www.orsak.se/orsak/stefan/pressartiklar.htm

Det är verkligen skolslöjden som inspirerat mig till båda mina yrken som slöjdlärare och smed. Tror att jag byggde upp ett otroligt tålamod med hjälp av det ämnet och försöker att lära mina elever att allt inte behöver gå snabbt.

Dock tycker jag att det är ganska oviktigt hur välputtsat eller snygg elevalsterna är i vi vuxnas ögon. Resultatet är bra när eleven själv är nöjd och känner glädje över det producerade. Brukar säga att det ska kännas som att göra avgörande målet i en viktig fotbollsmatch.

Tycker att det är tråkigt idag med all teori som ska tragglas i alla former och vad man än ska utbilda sig till så ska det läsas och pluggas. Det absolut bästa sättet att lära sig något är att göra det i praktiken låt va sen att teori inte är dumt om man bara omsätter den i praktiken också.

Slöjd är livet!!
MVH Stefan