Finnsmedjan från norra Glaskogen

I helgen var jag och smide på Julmarknad i Arvika, på Såguddens museum i den gamla smedjan som inte vart brukad på bra länge. Lite kul för många gamla smedjor på hembygdsgårdar är ofta väldigt urplockade, ja det återstår mest ässja och städ och således fungerar det ju att visa lite smide där. Men när arbetsbänkar och verktyg är kvar blir det ännu lite roligare, och se hur det en gång i tiden har arbetats där. Hur de gamla smederna har löst olika problem vid tillverkningen av sina verktyg m.m. Det blir mer levande. Sådan var denna smedja, till och med en gammal fullt fungerande pedalhammare står framför ässjan. Dessutom finns den här smedjan kvar i en ännu levande muntlig tradition. Den flyttades på 30-talet någon gång till hembygdsgården i Arvika från sin ursprungliga plats i Älgå socken, norra Glaskogen. En ort som också är känd för att ha Värmlands bäst bevarade spiksmedja, om det nu inte var så att det var den ända bevarade spiksmedjan i Värmland?
I alla fall smedjan ägdes en gång i tiden av en smed som hette Mattes, han var finnätling och vida känd för sin stora trollkunnighet. Han ska bland annat ha kunnat driva över sjukdomar till en speciell läkebjörk. Det kom sig så, att det var ett bolag som skulle göra en damm där de skulle utnyttja vattenkraften för bland annat kvarn och såg. De tvingade därför bönderna i trakten att sälja sin odlingsmark, som nu skulle dränkas under dammen. Mattes var en av de som var tvungen att sälja sin odlingsmark, och detta till en allt för låg betalning. Mattes var den ende som yttrade detta för bolaget och ville ha mer betalt, men det fick han inte. Vad hade en simpel smed och bonde att säga till om till de höga herrarna.
Så dammen blev byggd och när Mattes gick dit, närmare bestämt till kvarnen för att få sitt mjöl malt fick han inte detta. På grund av sin upkäftighet mot bolaget. Då svor Mattes en förbannelse att dammen skulle läcka så länge hans benknotor fanns kvar i jorden. Detta torde ha varit någon gång kring sekelskiftet 1800.
Strax därefter fick de väldiga problem med dammen uppdämning, det blev läckte och gick sönder. Å lagades gång på gång gjordes det. Men ack det gick sönder gång på gång, ända in på 1900-talets början ska dammen ha läkt trots idliga reparationer.
Det skall även ha varit så att när man närmade sig Mattes smedja för att få något arbete gjort kunde det höras höga ljud därifrån, som om hela inredningen rasade samman. Då var det bäst att skynda sig därifrån, för då var Fan själv där och var ond på Mattes. Vilken han naturligtvis hade kontrakt med.

Ja försökt återberätta det andra har berättat för mig där, tydligen ska det finnas fler historier.

Lite bilder från smedjan:

Bälgen är gjord helt i trä, vilket var vanligt i trakterna kring Arvika. Fungerar alldeles utmärkt trots dess höga ålder, inget läder som blir stelt och dåligt.

Pedalhamaren som står i smedjan, kommer inte ursprungligen från den här smedjan tror jag men den har några år på nacken. Lägg märke till hammarhuvudet som är gjort av ett litet städ som ser ut att ha gått av på mitten.

Jag smider i pedalhammaren, behöver smörjas gnisslar en hel del. Bra inspiration om man har tänkt att bygga sig en pedalhammare, lite annan konstruktion än de flesta som byggs idag.

Smedjan utifrån.

Gammalt slitet litet städ på en av arbetsbänkarna, foten är påväld rätt häftigt.

Bälgen/pusten

Tack för att du delar med dig Björn!
Trevliga och lärorika bilder, historien var ännu bättre!

Det ligger nog något i att man lär sig fortare ju yngre man är! Det är en ära att få se hur du stormar dig fram.


All respekt: Jimi

Jag håller med, kul läsning och mysiga bilder. Den där tramphammaren var ju något i hästvägar alltså! Jag är riktigt förtjust i såna konstruktioner.

Ha det fint
/Ludde