Gesällprov i smide sommaren 2007-2008

Fasen vad häftigt! Gillar verkligen designen på din grind! Lycka till!

Kuhn-hammare är det en sådan "lådformad" hammare eller hur man ska säga? Den hammarn som syns i bakgrunden på den första bilden av stenebysmedjan?

Mvh: Björn

Lidskjalf skrev: Kuhn-hammare är det en sådan "lådformad" hammare eller hur man ska säga? Den hammarn som syns i bakgrunden på den första bilden av stenebysmedjan?

Japp

Vilket jobb! Det ser rätt slitigt ut om du ska baxa runt på de där stoplarna dagarna i ända.. Jag är För några veckor sedan klar med mitt examensarbete i slöjden och jag är mycket glad att ha det bakom mig, hoppas du snart får känna samma känsla.

Kom ihåg att STKS håller dig om ryggen. Vi får nog ha möte snart med stormoguerna och se om du inte kan bli värdig att bära hjälmen vartefter

Lycka till!
Ludde

Hej Gustav,

Jag hoppas att arbetet med ditt gesällprov går bra. Det vore jättekul om du kunde skriva mer om dina tankar under arbetets gång. Jag arbetar ju som lärare på Träakademien i Kramfors och funderar en hel del kring just gesällprov....idag är utbildning här två år, men min och skolans ambition är att den skall förlängas och avslutas med möjlighet till gesällprov. MEN - då vill vi ju att gesällbrevet ska säga en hel del. Det är ju iofs en hel del upp till oss att fylla dem med kvalitativt arbete. I dagsläget befinner sig Träakademien i ett vägval... Vi har blivit erbjudna att gå upp i universitet, men samtidigt väntar vi på utredningen om en yrkeshögskola. Det primära intresset för oss är smidet och en gedigen utbildning inom tekniker utan att för den skull glömma estetiken. I vilken administrativ form skolan kommer fortleva är sekundärt.

Ulla

Mycket mycket spännande läsning! Ska bli kul att se det färdiga resultatet, fast det är ju ännu roligare att ta del av arbetets gång!

Hoppas jag kan komma ner och kolla när den är klar!

Grattis förresten till vinsten i tävlingen om att tillverka ett nytt processionskors till Halden! Mycket mycket snyggt!

Montering

Och så var jag än en gång där att jag ritar en massa sträck, borrar en massa hål, klyver upp och sågar av. Jag har hållit på och pillat hur länge som helst med att finsmida delarna men till slut gav det resultat. Det tog mig bara en dag att montera ihop alltihop och punkta fast det i plattan.

Demontering

Men glädjen varade inte länge. Efter många och långa kval har jag beslutat att plocka isär den där stolpen som jag monterade i somras. Ni som läst hela min berättelse vet att jag gjorde ett fel som gav ett annat fel och slutligen gjorde att ett av huvudmåtten blev helt fel, jag har beslutat att fixa till det nu. Skoningslöst har jag förstört veckors arbete.

Jag har slipat bort nitens ena skalle, värmt runtikring och med hjälp av en dorn slagit ut niten. Jag har hela tiden slipat på den sida som skall bytas ut. Det är alltså fyra av de absolut största och viktigaste delarna som jag skall slänga. Alla de delar som är monterade på dessa fyra skall återanvändas men det känns ändå jobbigt att plocka isär allt, det är ju bara ett skelett kvar nu.

Det är bara ett skelett kvar

Dessa delar har jag slängt

Dessa delar skall sättas dit på de nya delarna när de är färdigsmidda

Drygt att följa ritning

Det var psykiskt påfrestande att gå så tydligt bakåt i processen nu när jag är så nära målet, men jag försöker peppa mig med att det kan ge högre betyg. Men jag vet inte riktigt hur mycket bättre betyg. Men nu är jag lite mer övertygad om att det skall räcka till att bli godkänt.

Ärligt talat har jag börjat ledsna på att hålla på och följa ritning till punkt och pricka. När jag var färdig med den första stolpen så hade jag lärt mig jättemycket… ja sånt där som hur viktigt det är att alla delar är rätt om man vill få ihop helheten, att det inte tar längre tid att göra ett bra hantverk än ett dåligt eller att man måste hålla på och kolla på ritningen hela tiden för att få till det. Med det var de första 150 arbetstimmarna, nästa 150 är bara en lång transportsträcka. Jag gör ju samma sak om och om igen, nu får det va nog! Jag anser att gesällprov inte behöver vara längre än 150 effektiva arbetstimmar 300 är alldeles för mycket.

Det kanske handlar om att jag räknat fel… farlig tanke, jag får ju oftast bara ihop cirka 4 effektiva eller debiterbara timmar per dag. Men trotts det är jag ändå 8 timmar i verkstan ungefär. De resterande 4 timmarna går åt till att stå och kolla ritningen planera dagens arbete, springa runt i smedjan (läs hangaren) och leta efter de verktyg som jag skall använda under dagen, tända ässjan, fika, sitta i olika möten, fylla på kollådan, städa, skriva sånna här rapporter och allt vad det nu är som fyller upp mina dagar. På så vis måste jag ägna typ 8 veckor till att få ihop 150 effektiva arbetstimmar… Ja vad jag vill komma fram till är att jag anser att man borde kunna få 10 veckor på sig att göra ett 150 timmars gesällprov och därmed basta. På så vis kanske fler smeder skulle ha tid/råd att avlägga gesällprov

Jag vill bli konstnär när jag blir stor, då slipper jag följa ritningen och kan göra det som jag tycker är bra istället. När jag gör ett konstverk brukar det ju ta några timmar i smedjan innan verket riktigt sjunkigt in, då brukar jag alltid komma på hur jag skulle kunna göra det bättre och så ändrar jag där. Om någonting blir fel så bedömer jag hur det förändrar verket och så ändrar jag antingen felet eller allting annat beroende på vad som blir bäst. Nu måste jag göra tvärt om, ingenting får bli som det är bäst, det skall alltid bli som ritningen är… och det irriterar mig.

Hej Gustav, du kanske måste tänka om vad gäller effektiv arbetstid. Det är så att kolla ritningen fylla på kol, mm måste ingå i den effektiva arbetstiden, annars kan man ju som du säger aldrig fylla en helt dag! Och det ger ju ingen mat på bordet.
Du får helt enkelt snitta den tid allt sånt tar och sprida ut det på dagens projekt...

/Patrik

Hmm, ja jag har funderat en del på det där senaste dagarna och även frågat mig för. Svaret jag fått är att det man i gesällprov räknar som effektiv arbetsprov inte är samma sak som det som en egenföretagare tar ut lön på. Eftersom gesällprovet betygssetts utifrån tidsåtgången måste det vara möjligt att bedömma tidsåtgången likvärdigt mellan olika gesäller. De som abetar heltid tar ju också ut en högre timpeng på arbete än vad de får ut i lön just för att kunna ägna en halvdag här och där till att städa eller sköta bokföringen.

När jag skall gå ut till kolbingen och fylla på kolkärran måste jag först skotta mig fram till dörren, sen får jag klättra upp i kålbeget och börja skyffla. Många andra öppnar bara en säck som redan står i smedjan och häller upp i hinken. Givetvis räknar jag in den tid då jag skyfflar in kol i elden eller när jag värmer stålet. Att städa verkstaden och springa runt och leta efter verktyg som någon av de övriga 25 smederna jag delar verkstad med har supit bort kommer jag inte räkna in. Jo föresten att springa runt och leta verktyg räknar jag ju in, läsa ritning också när det sker mitt uppe i något arbetsmoment, men den där stunden på morgonen och/eller innan ett arbetspass blir inte inräknad.

Här är ett citat ur ett av de första inläggen på den här tråden där jag innan provet sätter igång försöker ta reda på hur jag skall agera när jag utför det.

gustav_metal skrev: När jag hade läst dessa papper stämde jag träff med Mäster Ingvar Wesling som tillsammans med Mäster Bo Helgesson slutligen skall granska mitt prov. Westling är en av de två som för cirka tio år sedan reformerade gesällprovet och gjode det till vad det är idag. Idag är gesällprovet alltså inte samma sak som det var för femton år sedan.

Här följer de frågor jag ställde och de svar jag fick.

6. Vad innebär tidsbegränsningen? Är det effektiva arbetstimmar eller all tid i verkstan?
7. Räknas fikaraster som arbetstid?
8. Räknas handledares handledning som arbetstid?
9. Den tid det tar att tända ässjan eller städa verkstan?
10. Räknas arbetstiden för att tillverka verktyg?
11. Räknas tiden för att t ex montera upp verktyg och ställa in hastigheten på fräsen?
12. Räknas det arbete in som kan ses som undersökningar och slutligen inte finns med i det färdiga objektet, typ undersökningar av materialåtgång i en utsmidning?

[Svar:
6. Effektiv arbetstid
7. Nej
8. Nej
9. Nej
10. Ja om det är specialverktyg så kan dom räknas in i provet och då ska dom bedömas också
11. Ja, men inte nödvändigtvis att kolla upp hastigheter i tabeller och sånt.
12. Nej inte om dom görs innan arbetet sätter igång. De ska gärna göras innan ritningen tar form.

Svetsa

Nu har jag monterat skiten och det känns jättebra. Efter att ha nästat fast alla delar i bottenplattar så riktade jag upp det hela så att det blev någorlunda rakt igen. Sedan satte jag igång att svetsa.

Svetsa är ett av de moment jag bävat inför. I alla dessa år jag pluggat på Steneby har jag nästan inte svetsat någonting, jag kan inte svetsa. Det beror inte på att jag har någon fix idé om att svets skulle vara fusk eller något annat larv. Nej jag tycker helt enkelt att svetsa är tråkigt och töntigt, för mig är svets ungefär som att flytta på lådor – ett jobb som ibland måste utföras av någon men hellst inte mig. Visst har jag tvingats svetsa en del men jag kan det definitivt inte lika bra som jag kan smida. Men jag har pratat med min handledare/mästare och han har gett mig några råd.

Till att börja med skall jag testsvetsa en massa testbitar i exakt rätt dimension innan jag ger mig på stolparna, där testar jag mig fram till lagom trådmatning värme hastighet osv. Vidare skall jag enbart göra ”fallande” svetsar. Detta är en typ av svetsar som inte riktigt är lika hållfasta som en ”vanlig” svets men de är så mycket snyggare. Det hela går ut på att jag lägger svetsfogen helt lodrätt. Jag börjar svetsa längst upp, vinklar svetsmunstycket (det råkar nämligen handla om MIG/MAG-svets) uppåt och så pendlar jag fram och tillbaka mellan plattan och stången i ett sådant tempo att jag hela tiden håller det smälta järnet ovanför mig.

För att inte bottenplattorna skall slå sig måste jag se till att svetsandet inte värmer upp dem alltför mycket. Jag har lagt upp båda stolparna på varsitt bord så att jag kan svetsa den ena medan den andra svalnar av och vice versa. När båda plåtarna är så pass varma att jag inte vågar svetsa mer pillar jag med låsmekanismen.

Några av svetsarna blev riktigt snygga… och några riktigt fula.

Mitt största problem blev de delar som inte riktigt räckte ner till bottenplattan. Vänster stolpe som jag renoverade rejält förra veckan hade nästan bara för korta delar. För att få snygga svetsar fyllde jag först upp mellanrummet med svets för att sedan göra en snygg svets utanpå. De delar som var så mycket för korta att den snygga svetsen inte fullt täckte de svetsfylla mellanrummet fick tyvärr förblir fula.

Låsmekanismen

Jag har beslutat att använda mig av den hasp som jag gjorde i början av provtiden men som inte riktigt blev perfekt. Jag skrev säkert några ord om det tidigare men skall nu motivera varför jag trotsat mina tvivel och ändå tar med den.

Problemet med haspen var att jag tog till med lite för lite material. Jag fick lite nickelstål av grannsmeden som enligt hörsägen skulle innehålla ungefär 20% nickel och 80 % järn. Detta Stål räckte precis till det jag skulle göra. När jag i slutändan skulle fräsa ut grundformen drabbade mig obetänksamheten.

Det var en sen kväll och jag hade jobbat som ett as hela veckan eftersom det var den sista veckan innan sommaren som jag hade tillgång till en verkstad med fräs. Någon som fräst innan mig hade ställt fräsen (spindeln kanske det heter) i en 90 grader vinkel mot fräsbordet. Vad bra tänkte jag som just skulle fräsa en sådan yta på min hasp. Jag fräste ytan och så mätte jag den. Till min förvåning var den inte riktigt vinkelrät så jag försökte igen, och igen, och igen innan jag insåg att fräsen inte alls satt i en 90 graders vinkel utan bara i nästan 90 grader. Jag rättade till felet och fräste ändan så att den blev rätt, men nu var haspen alltså några millimeter för kort.

Eftersom det är ett fel som inte på något sätt påverkar stolpen helhetsuttryck, att domarna kanske inte ens kommer att mäta just det måttet och att jag därtill inte har något mer nickelstål så orkar jag inte göra någon ny hasp. Sammanlagt skulle den kanske ta ytterligare en vecka att få klar en ny hasp och ärligt talat är jag så less på det här nu att jag nästan skiter i vad för betyg jag får. Jag gjorde nya delar till vänster stolpe men den här får va.

Jag fräste alltså de plana ytorna innan sommaren, nu har jag fräst spåret och så har jag slipat och smärglat alltihop. Någonstans där emellan slipade och smärglade jag faser på alla vassa hörn också.

För att få en bra och snygg relief skall jag lägga paketet i ett betbad med 10 % svavelsyra i ungefär ett dygn. Sedan tänkte jag kratsa det och nita fat det på stolpen. Niten har jag tänkt fila och smärgla och beta utan relief, svartvit tänkte jag att det skulle bli

Så såg det ut när jag la i det Så här efter ungefär halva tiden i badet

Gångjärn

Ytterligare en sån där sak som jag väntat med in i det sista är gångjärnet. Om alla mått i grinden är perfekta så är gångjärnet inget problem men det räcker att någon enstaka av delarna i stolpen är skev så hamnar gångjärnstapparna fel och alltihopa kärvar. Det viktiga är att båda hålen är exakt ovanför varandra och att de står exakt lodrätt, annars blir det bekymmer.

När jag hade monterat alla delar och skulle sätta igång att svetsa fast allt i bottenplattan började balanseringen av hålen. Jag kapade en helt rak kallvalsad järnstång i samma diameter som hålen. Stången var precis så lång att den gick in i glappet mellan de två gångjärnslederna. När jag då stack ner stången i det undre hålet pekade den nästan rakt upp på det övre hålet, men inte riktigt. Då drog, slog och bände jag delvis i den undre delen med hål och delvis i hela konstruktionen. Efter ett par försök pekade den raka stången lodrätt upp rakt på det andra hålet. Erfarenheten från min förra grind säger att man under inga omständigheter får slå för nära hålet, om hålet deformeras kärvar tappen och det går inte att borra det rätt igen. Till sist hängde jag den lösa gångjärnsdelen i det övre hålet utan att den satt fast i det undre. Jag såg att gångjärnet nu inte pekade exakt på det undre hålet så då böjde jag också den övre gångjärnsdelen, ja den som är en del av stolpen alltså.

När detta var gjort satt gångjärnet perfekt. Det går att röra förvånansvärt enkelt och det enda problemet var att hålen blivit lite för grunda nu när jag slipat lite på gångjärnets anläggningsytor. Med en handborr har jag gjort hålen en halv millimeter djupare och nu ser det bra ut igen.

Men ingenting av detta skulle ha fungerat om jag inte hade gjort den lösa gångjärnsdelen som skall sitta i grinden så noggrant. När jag först stukade och smidde den var jag mycket noggrann med att huvudmåtten skulle bli exakta, jag gjorde till och med mellanrummet mellan hålen lite för kort för att kunna justera det sista när grindstolpen var färdigmonterad. När måtten slutligen blivit exakta och jag till och med filat anläggsytorna plana borrade jag hål. Jag borrade först med ett 3,5 mm borr sedan med ett 7,5 och först därefter med 12 mm. Jag balanserade upp den del jag skulle borra med vattenpass och dubbelkollade också att borrmaskinen stod i lod innan jag började borra. Ett av hålen blev lite speciellt då det på intet sätt var möjligt att komma åt med borren där. Jag löste det genom att, när alla mått var perfekta, böja stången precis under det ställe där hålet skulle vara. Jag böjde genom att värma med gas eftersom jag ville vara noggrann med att böjen inte skulle sprida sig för långt över stången och bli omöjlig att böja tillbaka. När delen var böjd var det bara att borra hålet precis som de andra för att slutligen böja tillbaka den igen. När jag böjde tillbaka såg jag till att aldrig slå för nära hålet.

Ytbehandling

Äntligen äntligen äntligen är nästan allt klart! Jag har gjort fyra försök att smida nya gångjärnshaspar (eftersom de jag har inte är perfekta) men jag är helt enkelt inte tillräckligt bra på att svarva för att kunna få bra betyg där. Jag har också nitat fast den mönstervällda haspen. Haspen valde jag att sota ner med hjälp av en acetylenlåga, när den var lagom sotig torkade jag av den så att soten lossnade på de utstående plana nickellagerna men fick de utgrävda poriga ss1310-lagerna att se lite mer sådär skitiga ut som resten av grindstolparna är. Och så har jag slutligen kapat upp och slipat rent alla gängstångsdelar som skall hålla samman grindplattorna med fundamentplattorna.



Och så var nog egentligen allt annat färdigt då, bara att ytbehandla skiten då. (Ja jag är verkligen trött på det här projektet nu.) Ytbehandlingen gick till som så att jag kratsade hela stolparna med en roterande stålborste. För att komma åt överallt inne i och emellan använde jag en ganska liten vinkelslip utan utstickande extrahandtag. För att om möjligt även få bort den stenkolskära som klibbat fast på en del stänger använde jag en ganska hård borste. Jag borstade ytorna med ambition att få loss löst sot och få fram en del metallblänk utan att tappa den grova smidda karaktären på grinden. På vissa ställen är metallen alldeles blank och på andra mer svartröd. Jag har också råkat runda av en del hörn där kratsen har fastnat och börjat avverka mer än tänkt.

När hela grindstolparna var borstade penslade jag dem med kinesisk träolja. Så fort jag penslat färdigt torkade jag av dem med en linnetrasa för att bli av med det blankaste i oljan innan den härdar. Kinesisk träolja är en linoljebaserad gegga som härdar på mindre än en dag men kan sugas in i sprickor genom kapillärverkan och förbli där utan att härda i åratal. Idealiskt när man nitar och inte vill att det skall rosta i springorna mellan delarna. När jag torkat av all överflödig olja värmde jag hela grinden med en stor gasolbrännare så att överflödig olja rann ut ur springorna. Jag torkade bort den överflödiga oljan och så var det klart.