Tillverkning av gryta

Börja med att skära ut en rund plåt 1,5 till 2 mm tjock så stor som du vill att bottenstycket skall vara.

Slå ut den till en lämplig rundning med en tung kulhammare mot t.ex en grop i en kubbe eller en ring av rundjärn på städet. När du är nöjd med rundningen lägger du den på banet eller en plan kubbe och slår den jämn med en vanlig hammare med lätt tillrundade kanter (så att man inte får för mycket märken efter kanterna). Det duger med att vända på kulhammaren och slå med den flata sidan.

Mät omkretsen på ditt bottenstycke och skär ut en plåt till överkanten på din kittel, ca 5-6 cm bred. Lägg till ca 1,5 cm för överlapp i skarven.
Nita ihop den till en ring.
Lägg ena sidan mot kanten av hornet på städet och bredda den lite med penen på en smidesslägga.

Fundera ut hur stor diameter du vill ha på din kittel och räkna ut hur många 8-10 cm breda plåtremsor du behöver för att komma runt (tar du bredare än så blir det bara jobbigt att skåla) Kom ihåg att de skall överlappa nästa plåt med ca 1,5 cm.
Nedre kanternas bredd får du genom att ta diametern på bottenstycket minus 3, multiplicera detta med pi, dela med antalet plåtbitar och lägg till 1,5 cm på varje.
för överkanten gör likadant med dra inte av 3.
Hur höga du vill göra dem är upp till dig. Se till att du har en jämn kurva i kanterna.

Skåla alla dessa bitar lika mycket och passa ihop dem, mät ut var skarverna mellan sidstyckena skall ligga mot bottenstycket och börja borra och nita dem mot bottenstycket. Sätt hörnen först (genom alla tre lagren) och vänta med att nita mitten av ändarna tills du har nitat en bit upp längs sidorna.
Borra och nita kanterna, gå i cirklar så att du tar ett helt varv innan du börjar med nästa varv. Efter tre varv kan du nita mitten av ändarna mot bottenstycket. Fortsätt sedan tills du skall nita fast dem i ringen. Där kan du behöva knacka den lite inåt eller utåt för att den skall passa. Ska du slå in den är det bra att ha en faff att slå emot. Har du ingen finns det dragkulor för en billig peng på biltema etc. de duger till detta ändamål.
När de passar ihop med ringen är det bara att börja nita ihop dem, börja med en nit på vardera sidan och ta sedan en på ungefär halva avståndet mellan dessa och likadant på andra sidan. fortsätt så korsvis för att undvika större bulningar eller glapp.

När alla nitar sitter tar du din kittel och lägger den mot en plan kubbe och knackar ihop alla skarvar från insidan med en ganska lätt hammare.
Sedan är det bara att täta med de metoder som andra har nämnt tidigare i tråden.

myring:
Tackar för svaret det hjälper ganska mycket. men och andra sidan va f*n... provar man inte och vågar man inte öra fel heller så kommer inget att bli gjort..

hopp då så kommer inom kort bilder på det hela.

åter igen. tackar alla för hjälpen.
mvh
Karl
http://www.smekalle.studio.nu

Jag får lägga in en liten brasklapp här.
Jag har aldrig gjort en kittel men jag har planerat att göra en och det var så här jag ämnade gå till väga.
Jag har dock viss erfarenhet av plåtarbeten som rustningssmed.

Halland! har du sett en utbredning av jordklotet som brukar vara i gamla kartböcker. Så ska de se ut fast lite stympade upptill. Ska leta lite bland mina böcker så återkommer jag med en bild.

Ingemar

Myring\n

...
Mät omkretsen på ditt bottenstycke och skär ut en plåt till överkanten på din kittel, ca 5-6 cm bred. Lägg till ca 1,5 cm för överlapp i skarven.
Nita ihop den till en ring.
Lägg ena sidan mot kanten av hornet på städet och bredda den lite med penen på en smidesslägga.

...quote]

En riktigt fin beskrivning, man tackar!

Jag vet dock inte om jag är trött eller dum, men frågar man inget får man inga svar. Jag är inte riktigt med på vad man ska ha denna ring till, kan du utveckla så vore jag tacksam.

En annan sak som jag började fundera på idag var hur man värmer stora plåtbitar i ässjan. Det är ju svårt att omsluta det med kol och samtidigt få luft till all kol. Eller är det så att man kan göra mycket av detta kallt?

Greven, som snart vågar ge sig på detta (måste bara hitta plåt först).

Den ring jag skrev om är överkanten på kitteln.
Den breddas lite i nedkant för att följa formen på kittelns "buk" där den möter ringen. I denna ring nitar du fast öglorna till grepen (handtaget).
Det blir nog ganska bra om den får samma omkrets som bottenstycket.

Om du vill jobba kallt eller varmt är valfritt, varmt skräller mindre och du kan skåla mer i en omgång, men det är bökigt att värma plåt i en kolässja.
Kallt blir det tunghamrat men om du vill ha en ganska grund skålning går det snabbare eftersom du inte får nån väntetid vid ässjan.

När formen på kitteln är klar rullar eller viker du överkanten utåt och nitar på öglorna till grepen. Sedan smider du en fin grepe och din kittel är klar för att fettas in och laga mat i.

Härligt!
Nu tror jag att jag är med på hur det hela fungerar.

En annan relaterad fråga. Jag satt och kickade på mästermyrfyndet och tittade på den grytan som man hittade där. Den ser ju helt annorlunda ut ( http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=107207 , fogen synns bättre på bild i "The Mästermyr finds"), enligt vad jag har kunnat hitta i böcker är det en hakfog och lämpar sig för fogar som ska hårdlödas. Hade man den kunskapen på 1000-talet eller sitter det på annat sätt? Jag har för mig att jag har hört någon säga att man kunde det på medetilden, men jag vet inte när under denna långa period som menades.

Greven - Som bara ska få på vintersulorna och sedan sticker till Oslo över helgen för att kolla på osebergsskeppet

Löda kunde man. med kolbit och strå. Hårdlödning vet jag faktiskt inte.

Hårdlöda kunde man också!
Jag är inte säker på hur det var under vikingatiden men från 1400-talet har jag sett exempel på hårdlödda armbågskoppar i gotiska rustnngar
http://hammaborg.de/en/bilder_videos/museen/wien_helmschmied.php?aktBild=2

Bilden är lite mörk men det är faktiskt en lödd fog
Det finns en annan rustning bevarad av samma smed, den finns det bilder av på rustning.se men man måste vara medlem för att kunna rota i folks album där.

Hårdlödning, i alla fal under medeltid, har jag förstått gjordes med hjälp av en oljelampa och ett blåsrör som man riktade lågan med. Vet dock inte ifall det fungerar, detta var hämtat ur en medeltida beskrivning och de är ju inte skrivna av hantverkaren utan av en "lärd" person som har stått bredvid och sett hur det går till (i bästa fall). Vad man använde för fluss och lod har jag ingen aning om, någon som vet?

Det kanske kan vara möjligt att man kunde hårdlöda under vikingatid också, oljelampor och blåsrör fanns ju, frågan är ju om man kände till resten av tekniken. Men om man inte har hårdlött grytan, hur kan man då ha satt ihop den? Jag kan inte se några spår av nitning eller liknande på grytan.

Greven

När jag var i Oslo så passade jag naturligtvis att kolla på historiska museet också och där fanns en annan järngryta från vikingatid som hade järnbanden parallelt med öppningen istället. En lite ovanlig lösning som jag bara har sett på en annan gryta som finns på Kalmar läns museum men som är tidigare. Den finns tyvärr inte utställd, men den behandlas i årsboken 1993. Bilderna är på grytan i Oslo.

Greven

Idag har jag börjat att tillverka bottenskålen till en gryta. Jag började utifrån och jobbade mig innåt, eftersom jag inte har möjlighet att värma plåten får det bli kallhamring. Plåten är vanlig 2 mm svartplåt. Jag slår med en kulhammare på 1,5 kg och en på 0,9 kg (växlar för att inte döda armen : ) mot en huggkubbe som har en liten skålning efter många års vedhuggande.

Nu när jag är ungefär halvvägs såg jag att den håller på att vika sig som ett "V" så att två motstående sidor går upp mer än de två andra. Jag kan tyvärr inte lägga upp bilder nu eftersom jag inte kommer åt en kortläsare men ni kanske förstår ändå. Diametern skiljer nästa 4 cm beroende mellan vilka sidor man mäter. Jag har provat att banka mer på de låga sidorna för att driva upp dem, men inte lyckats.

Vad har jag gjort för fel och hur kan jag göra för att komme till rätta med det? Jag funderade på om det helt enkelt kommer att lösa sig automatisk när jag har jobbat mig inte till cantrum på plåten. Eller kan det vara att skålningen i stubben är för grund (ca 2 cm). Ska jag börja från mitten istället?

Jag kommer inte att ge mig, imorgon ger jag mig på det igen. Förhoppningsvis stärkt av goda råd härifrån. ;D

Greven

Bonusspår!
Jag har ju faktiskt bilder från den andra grytan jag nämde tidigare i tråden, den från Kalmar. Eftersom jag just nu gör praktik på länsmuseet så fick jag möjlighet att komma in i valvet där den står och fick några minuter på mig att plåta. Bilderna är inte de bästa eftersom den står i en klimatmonter och det låg massa blankvapen bredvid som ville spegla sig i montern, förutom att jag också finns i reflektionerna. Men de kan i alla fall ge en uppfatting om hur en gryta som inte så många känner till, och som anses vara speciell med sina horisontella band, ser ut.

Greven