Annat flussmedel än borax

Vad kan man använda för något istället för borax?? Hur gjorde man förr? Sand/Aska? vad för sorts av sand???

Kvarts sand användes förr, men jag har provat med vanliga fluusmedel som man anväder vid hårdlödning
tax, å det funka åxå bra.

Kallsme´n

OK tack Kallsme´n

Kan man inte då prova att använda slipstensresterna från slipstenen Kvartssandsten ??? ?

Jag fick ett tips om att man kunde få tag i just kvartssand genom att skrapa upp det ljusa ytskiktet på en långgrund sandbotten och stoppa i en burk, rensa bort skräp och torka så skulle den gå att använda. Det där med slipstenen borde kunna funka. En god vän till mig kör nästan uteslutande med kvartssand och anser dessutom att det går "grislätt" att välla 1312 med hjälp av den (själv är jag skeptisk till det påståendet men det får stå för honom)

Jag är uppväxt i en by som heter Katorp mellan Skövde och Mariestad, där fanns ett stenbrott där men bröt slipstenar fram till 1920-talet.
Min far visade mig att man använde krossad sandsten som man fick fram när man högg slipstenen rund istället för borax när man vällde.
Den sandsten som fanns var nästan vit.

Det är ju kanonbra har man ju gratis flussmedel i sliphon efter slipningsarbetet

Jo all sand som innehåller kvart borde ju funka... Du kan krossa en glasflaska också och välla med det, glas är ju gjort på kvartssand. Jag väller ofta med kvartssand, jag bor utmed vättern, där är all sand full av kvarts funkar asbra att bara plocka.

De olika flussen beter sig dock olika, Borax smälter vid relartivt låg temperatur och rinner ut överallt utan problem, det har också den egenskapen att det brinner bort vid relativt låg temperatur. De ångår som uppstår när boraxen smälter lär vara giftiga.

Kvartssand klarar högre värme och ger dig därför ett större temeraturspann att arbeta inom, åtmidstånne i 1312. Många andra material mår inge bra av för höga temperaturer så där har man ingen nytta av det det utökade tempertursspannet ändå. Kvartssand har inte lika lätt för att smälta ut, man får lägga det på ena sidan sedan värma upp järnet till typ tusen grader innan man vänder på järnbiten. När det väl rinner ut tar det sig runt överallt precis som borax men man måste alltså ha tålamod innan man vänder järnet. När man hamrar på flytande kvarts bildas små små vassa glasparticklar som flyger runt i luften, det är inte så bra för lungorna.

När man ska välla ihop en liten ring av rundstång är det skönt att ha borax efersom det rinner ut så lätt, sand trillar ofta av och lägger sig nere i forman. Om man damaskerar ett lite större paket med låglegerade material kan sand vara en fördel eftersom man då ofta har vissa temeraturskillnader i paketet och inte vill att stålet ska brinna i ena ändan och vara för kallt i andra, det är då bra med ett större välltemperatursspann.

När man tillverkar myrmalmsjärn på gammeldags vis ser man ofta till att få en lagom mängd slagg i järnet redan från början. Det kan vara genom att man väljer malm med tacksammt slagginnehåll eller att man häller på träaska samtidigt som den rostade malmen. Detta för att kunna välla ihop hela smältan till en solid massa. På så vis innehåller järnet så mycket slagg att inget annat fluss behövs, så fort järnet blir varmt nog rinner slaggen ut till ytan och omsluter järnet. Även lancshirejärn innhåller slagg som skyddar järnet från syret vid kraftig uppvärmning, inte lika mycket men tillräckligt för att man ska kunna välla någorlunda utan att använda fluss.

Hur man gjorde förr är givetvis inte bara ett sätt. Sand är ju riktigt gammalt men även borax har varit med ett tag. Som jag har förstått det är borax en relativt enkel kemisk förening. Redan rommarna lär ha använt borax som fluss. Och så det där med materialets engna slagginnehåll... Nä jag vet nog helt enkelt inte hur det gick till då.