Koskälla

Eller vad det heter, har gjort några st ur en av de här järnsmides böckerna .. tyckte det verkade kul å testa, men har rammlat in i problem .. efterbehandlingen .. mässingen eller vad det nu blir man har på, det ska ju packas in i ett lerpaket men jag kan inte för mitt liv hitta någon lera som håller ihop för värmen och än mindre håller värmen så pass att man lyckas hetta upp allt rakt igenom.

Tänkte om någon gjort koskällor or kan tala om hur det ska gå till ? .. vore roligt att lyckas göra en på riktig väg åt farsans kor ist för att han ska behöva köpa något maskintillverkat :>

Hei! Koskälla er vel det samme som "kubjelle" på norsk ..
Jeg vet at noen smeder "braset" bjellene, de ble pakket inn i en slags leire med nogon tillsats, men aner ikke hva det var. Jeg snakket med noen om dette for en tid tilbake, og vi ble enige om at denne "brasingen" heter så efter "Brass" - altså messing.

Interssant, og det kunne være nyttig å vite hvordan dette går til. Kan du dela med det du vet om tillsats/metode etc., så er vi plutselig mange flere som har en aning ... og så dukker det sikkert opp noen som vet etter hvert ..


:-\ Jens-Erik

Jag kan inte själv konsten att "brasa en skälla", som det kallas, men det finns en artikel i tidningen Hemslöjden nr 3 från år 2002, som beskriver hur det går till. Den går att få tag i via biblioteket. Leran består enligt den artikeln av lera, sand, torkad hästskit och lite vatten, som kavlas ut till en kaka och bakas ihop runt skällan. Sen så är det tydligen både koppar och mässing, som användstill att stoppa in i skällan, men bara tunna kopparplåtar på utsidan.
Är det problem att få tag i artikeln, så kanske jag kan ordna med kopior.
/ Henrik

Hei!

Har funnet en utførlig beskrivelse av dette i det flotte bokverket "Lima ock Transtrand - Ur två socknars historia" - bind ett. I sylfte att förmedla vetan om detta chansar jag på at det er innom lagstiftningen om upphåvsrett att återge artikkelen så, med källreferens.
Håper dette blir lesbart!

Men hästskit, då ..!

jens-erik

Hej.
Jag brukar göra några skällor/år mest för att tekniken är skojig. Blandingen i degeln är som tidigare insändare skrivit, lera, sand, hästskit (torkad) och vatten. Om man känner nån som håller på med linberedning går det bra att byta ut hästskiten mot linagnar. Men den torra hästskiten luktar inget och är lättare att få tag i. Sanden funkar bra med vanlig kvartssand (typ badstrand). Leran jobbar jag alltid med torr, mald lera. Hästskiten skall till för att ge degeln en porös, genomsläpplig konsistens, det är mycket gaser som ska ut, sanden är magring, den smälter i prossessen och blir glasaktig, leran är "limmet". Problemet är vattnet. Degeln måste torkas innan blästern ska dras igång för mycket, mycket vatten gör degeln sprickbenägen, torka försiktigt. Men de allra flesta sprickor går att lappa i med lerblandning.

Om du mot förmodan är i närheten av Sätergläntan i Insjön, Dalarna så håller jag just för tillfället kurs för eleverna där i just brasning av koskällor, titta in på en kaffe vet ja.
Micke M

Hei MM!

Det var trivelig - takk for invitasjon - skulle gjerne besøkt i Dalarna!

Ser man det - det lever en som behersker kunsten! Det er ikke dårlig

Informativt!


jens-erik