Normalisering

Värdelös tång skänkes mot bortforsling....

Jag skulle borra hålet till niten i en tång jag har smitt, men först bet inte borret det minsta vilket var lite konstigt då den var smidd av 1312 (troligtvis) men jag kallsmidde lite på fjäderhammaren så möjligen kan det berott på det.. Jag tänkte att det skulle lösa sig om jag normaliserade tången och värmde först upp den till gul och lät den sedan ligga vid sidan av kolbädden resten av dagen medan jag smidde. När jag skulle borra sedan var det hårt i alla fall, även om det gick efter att ha anlöpt i två omgångar med gasolbrännaren och tre omslipningar av borret... Sen gick ena käften rakt av när jag försökte rikta den (kallt).

Uppenbarligen är jag ganska kass på att normalisera :
Så nu söker jag efter tipps, hur skall jag bära mig åt?
Förresten, är det någon idé at svetsa tången med migsvets eller är det bättre att smida en ny?

Ludde

Jag svetsar i alla fall mina tänger. Dock är de i blötjärn så de härdar inte.

Om du har något som lufthärdar så är kanske risken att käftarna går av å du tappar varma järnbitar, e ju inte så bra alla gånger.

Jag normaliserar som du beskriver. Har även lagt ämnet mellan 2 skivor av stenull för att den skall svalna långsammare.

Jag gjorde en härdkrok när jag var på kurs i Gränsfors. Tog bara en bit i skrotlådan och började banka. Den betedde sig som din tång. Minsta lilla jag skulle rikta själva kroken i änden så gick den av. Lars Enander (Mäster där) ansåg att jag råkat få ett stål som tagit härdning ???

Jag normaliserar i min elugn så jag har inget problem med temperaturen. Dock lät jag tidigare ämnena ligga kvar i ugnen, men den svalnar attans långsamt så det blev ena jäkla glödskal. Förstår jag SCB rätt så är det inte bara glödskalet som är problemet då (vilket jag trodde tills för 2 min sedan) utan även kornigheten. Tar ut ämnet numera.

Jag har dock förstått att det "rätta" är att ta ut ämnet vid rätt normaliseringstemp (låt säga 800 gr) och sedan stoppa det i sån där värmetålig isolering (ser ut som guldfrigolit flingor). Då sker avsvalningen långsamt (flera timmar??)

För att jag skall lära mig rätt SCB - är det för hög starttemp som är problemet eller för långsam avsvalning. Hur långsam är "för långsam" avsvalning.

Oj här var det många olika bud... Ja alla har väl rätt på sitt sätt men jag tror inte att ditt problem är för långsam avsvalning. Som SCB säger så kan det och även för hög temperatur teoretiskt sätt vara problemet men i praktiken så tror jag du har ett helt annat problem.

Antingen har du av misstag använt ett stål som man inte kan behandla som blötjärn eller så har du pajjat järnet på något vis. Vanligt järn skall inte bli speciellt hårt alls, vare sig du kallsmider lite eller inte. Det kanske har brunnit, tagit upp kol eller svavel eller nått från kolen eller så var det kasst på något vis från smältan det gjordes från. Du kanske har gjort någon slags blandning mellan kallsmide varmbräckt och kraftiga nedkylningar... men troligast är nog att du tagit ett stål som låg och skräpade bland järnet och att du konsekvent har behandlat det som om det vore blött.

Jag skulle ha svetsat tången, pajat den ingen, svetsat igen och till slut svurit en lång ramsa. Men det är för att jag är så tjurskallig. Det bästa och enda rätta är givetvis att smida en ny tång.

Man kan inte alltid lita på att blötjärn 1312 är vad dom som säljer lovar, har fått härdbara 1312 bitar vid ett flertal tillfällen. Oftast har det varit fyrkantsjärn som varit struligt, 15-16 mm vill jag minnas. Kanske någon producent som slarvar lite....