Ohärdbara legeringar?

Finns det sådana? Att blanda t.ex järn, stål och så i en kniv kan ju medföra vissa problem, som kniven jag gjorde för några dagar sedan, valde att ha kolstål både i ryggen och i äggen för att få en fin svart kant på baksidan, slutade i att hela kniven varpade uppåt, gissar att detta var pga att det råkade vara mer stål på översidan än undersidan :>

Men t.ex nickel legeringar finns det ohärdbara sådana eller lär man gå på typ nickel 200 för sånt?

Visst ett alternativ är väll stål igenom hela bladet.. eller alternativ, det är väll så de brukar göra? Men segheten man får av t.ex en järn kärna är ju nästan oslagbar eller? Kunde böja den här kniven grymmt långt innan man hörde första sprätten i stålet. (förstörde den pga att stålet började spricka efter 3 härnindgar för bladet warpade hela tiden ).

Haj

Warpa? är ett nytt begrepp, i alla fall för mig, i detta sammanhang. Trodde det var något man syslade med på Gotland. Men det kanske kan förekomma när man härdar också. Om du förklarar vad det är kanske jag, eller någon annan, kan ge något tipps.

/Marberg

alltså warpa .. kanske är fel ord men böjer sig åt något håll, t.ex åt sidan .. lyckades inte för allt i världen bli av med problemet sen såg jag att det dragit sig över en halvcm uppåt i spetsen .. så den såg ut som en banan :>

Här är ett par förslag som du kan testa nästa gång:

1) Normalisara bladet före härdningen. Värm till icke magnetisk, helt genomvarm, och låt det svalna långsamt i luft eller nåt isolerande medel. Detta tar bort spänningar i bladet, och gör kristalstrukturen finare, vilket ger bättre egenskaper. Du får gärna göra detta 2-3 gånger

2) Se till att bladet är genomvarm och på rätt temperatur inför härdningen. Ojämn temperatur gör nästan garanterad att bladet slår sig vid härdning. Se till att du vet hur ditt stål ska härdas. Vissa stålsorter ska man hålla på härdningstemperatur under flera (up till 60!!!) minuter.

3) Släckningsmedel ska vara anpassad till stålet och föremålet. Slår bladet sig, trots du har gjort punkt 1) och 2), kan det vara så att du ska använda varm olja istället för vatten. Kolla i härdningsföreskrifterna för ditt stål, eller prova dig fram.

4) Går det fortfarande fel, försök doppa bladet med spetsen ner, eller annars ryggen ner. Japanska svärd är raka före härdningen, och slår sig på ett kontrolerad sätt. Man uppnår detta genom isolerande lera på stålet under härdningen, och genom att doppa svärdet med eggen först.

5) Om det jämnt slår sig, och du har ingen möjlighet i världen att få den att låta bli, smid in en motsatt böj som då kompenseras av härdningen. Eller välj ett stål som är stabilare under härdningen, det finns en massa sådana.

Det här med avspänningsglödgningen, är väldigt viktigt med temperaturen.
Kolstål och låglegerade stål skall ha en temperatur på 550-650 grader, värmer du till omagnetiskt så är du alldeles för högt alltså.
För varmarbetsstål skall man ligga på 600-750 grader och varmhållas minst 1-2 timmar efter full genomvärmning.

I båda alternativen så skall föremålet svalna långsamt i ugnen, 10-15 grader i timman ner till ca 500grader därefter kan det svalna fritt i luften, och det behöver inte göras flera gånger det har ingen effekt, då har varmhållningstiden varit för kort om man behöver göra det flera gånger.
Mjukglödgning och avspänningsglödgning är helt beroende på tiden.

Enda gången man kan med fördel göra mjukglödgning två gånger är med material SS-2550 (verktygsstål

hehe, problemet är att det står si och så i textbäcker, folk lär sig det sen får man massa siffror typ varmhållning i 10 - 12 timmar, som att någon har en sådan ugn om man inte har jätte företag å håller på med det på heltid ... är så gott som omöjligt för en hobbyist, tricket med 3 grova järnbitar att lägga bladet mellan sen linda in det i keramiskt fiber funkar nog bra. Härdade ett annat blad idag, använde olja och gick super, hård ägg och ingen warpning åt något håll, bara å slipa vidare sen :>

Men tack för alla svar, är en hel del att tänka på men många saker är väldigt svåra att göra :/

Det är ju metallurgiskt rätt att göra så här.

Det här med tider är ju ingenting som är taget ur luften direkt,utan mycket väl utprovat genom år
av forskning och erfarenhet.

Hård ägg går att få på vilket stål som helst, till och med på bonnjärn,(typ 1312 som laserhärdas numera) använder man bara rätt metod så.
Men det är ju slutresultatet och använbarheten i slutändan som räknas.

Sen om det bara är till hobby kan man kanske rucka lite på en del parametrar, men metallurgistkt rätt blir det inte,
och till följd att en del saker blir kanske inte som man tänk sej

Men gör man enligt konstens allar regler så minimerar man feluppkomst på det värmebehandlade stålet,
sen en sak till, å den är nästan viktigare än alla skrifter å böcker, det är erfarenheten av att smida och
värmebehandla stål.

Man kan aldrig lära sej ett hantverk genom bara att läsa, utan praktisk erfarenhet och misstag är bästa lärdomen.

Kallsme´n

Finns en tabell som jämförelse av hårdhet och brotthållfasthet för olika material

En länk till en enkel värmebehandlingsguide som jag hittade på nätet nyss.

http://www.bodycote.se/Varmebehandlingsguide/Varmebehandlingsguide.asp

Kallsme´n

Kallsme´n skrev: Det här med avspänningsglödgningen, är väldigt viktigt med temperaturen.
Kolstål och låglegerade stål skall ha en temperatur på 550-650 grader, värmer du till omagnetiskt så är du alldeles för högt alltså.
För varmarbetsstål skall man ligga på 600-750 grader och varmhållas minst 1-2 timmar efter full genomvärmning.

I båda alternativen så skall föremålet svalna långsamt i ugnen, 10-15 grader i timman ner till ca 500grader därefter kan det svalna fritt i luften, och det behöver inte göras flera gånger det har ingen effekt, då har varmhållningstiden varit för kort om man behöver göra det flera gånger.
Mjukglödgning och avspänningsglödgning är helt beroende på tiden.

Nu snackar vi om olika saker här. Kanske beror det på olika namn eller olika uppfattningar.

Vad jag menar med normalisering har med kristalstrukturen att göra, det är en omkristallisering av hela strukturen, och man bildar en ny, finare kornstruktur varje gång man gör det. Man tillåter också att stålet härdar sig, om man nu kyler det snabb nog från den temperaturen, men det är inte meningen just än.

Mjukglödgning är en annan sak, där man värmer till samma temperatur, men svalnar riktigt långsamt, för att få den mjukast möjliga kristallstruktur möjligt. Det är slöseri med tid om du efter det bara ska härda stålet. Det är annorlunda om du först ska såga eller slipa det.

Avspänningsglödgning gör man som sagt under austenitiserings temperatur, och pga den lägre temperaturen tar det längre tid då, men man slipper risken att stålet lufthärdas delvis och får nya spänningar. I fallet med knivblad som genast ska härdas efteråt ser jag det också som slöseri med tid, med tanke på alternativet normalisering och riskerna med det. Vid avspänningsglödgning ändrar man inte den befintliga kristallstrukturen, det är bara spänningar i den som släpps.

Det går mycket bra att kombinera avspänningsglödgning i samma uppvärming inför härdning, det kallas förvärme i så fall. Värm först till sådär 600 grader tills arbetsstycket är genomvarm, och sen till 825 eller vad stålet nu ska ha för härdning.