Lufthärdande och Stålkvalitet

Hej på Er !!

-bara tramsar!! Har ingen större koll på stålsorter tyvärr, allra minst siffervarianterna. - Kallsmén jag köpte ett par mejslar/dornar/sättar, eller vad man nu vill kalla dom, av dej i höstas. Det skulle vara ett "självhärdande" material. Har du koll på vad det kan vara för nåt.? I så fall - hur hanterar man man det ? Hur varmt kan det bli innan det "löper ur" ? I vilken temperatur tar det härdning o.s.v.

"Självhärdande"!!!! Njaej, lufthärdande skall det nog vara martin.
Jo så här är det ser du!!!!
Föresten så är det nog Orvar 2M som du har.

Man smider som vanligt och låter det svalna utan kyla det i vatten eller olja, då härdar det själv så att säga.
Man kan aldrig löpa ur ett lufthärdande stål, för det tar ju härdning igen då det har varit rött och svalnar.

För att löpa ur ett lufthärdande stål så måste det svalna väldigt långsamt, men först skall det ligga i ca 700-850 grader ett antal timmar, sedan skall det svalna ca 10-15grader i timmen ner till ca 550grader sedan kan det svalna fritt i luften, efter den behandlingen är det bearbetningsbart.

Härdtempen ligger vid ca 850-900grader tror jag på det stålet.

Kallsme´n

Jag var arbetslös ett par månader 1985 och hade lite beredskapsjobb på en skrotfirma i Västerås.

I ett lagerutrymme stog en äldre man och sorterade verktygsstål. Han hade ett antal tunnor utplacerade i lokalen och en pelarslipmaskin, på denna slipade han gängtappen, svarvstålet, mejseln eller vad det kunde vara . Han såg genast på gnistorna vilken legering det var och kastade biten direkt i rätt tunna. Om han någon gång var osäker fanns det likare med legeringsnumret instämplat att prova med.

Ingemar

Blir mejseln varm, dvs, över ca700 grader så kan den ju bli deformerad när man bankar på den men härdningen försvinner ju inte för det.
Tycker man att den börjar bli mjuk så är det ju bara att värma den å härda om den igen.

Det här med att slipa på stål och se vilken legering det tillhör är en svår konst.
Gick en kurs i gnistprovning i början på 80talet å blev väl ganska så säker på det till slut.
Men det är som med allt annat, det måste underhållas annars tappar man den direkta känslan för det,
så nu kan jag ingenting i princip, lite sitter väl kvar men det mesta har fallit bort.

kallsme´n

Men du har väl inte tappat gnistan ;D ;D

Ingemar

Jo på just den punkten är jag helt lost nu :'( :'( :'(

Kallsme´n

Aj då

Undrar om det praktiseras fortfarande eller om det kommit några moderna snabbanalysmetoder för sortering.

Ingemar

Jo bland smeder praktiseras det ofta, men då vet man ju ungefär vad det är redan i förväg, åtmindståne jag har bara ett beränsat antal stålsorter i min smedja. Det är inte så svårt att se vilken kolhalt ett stål har, det är när det blir höre legerat det blir problem.

Nej i industrin fins det mycket effektiva maskiner som gör det där ganska så billigt nuförtiden. Om man har en skum stålbit så brukar man kunna få den analyserad ganska enkelt via nån kaffekassa eller nått.

men jag vill påpeka att det där med lufthärdande stål... ofta så pajar det totalt om du härdar det i vatten på ett oaktsamt sätt, så ta det lungt när du kyler mejseln om den blivit röd när du smidde. Vore ju tråkigt om det flög flisor i onödan.

Jag smider många verktyg i Regin eller ss 2710. stenhårt material, det lufthärdar ofta men inte alltid. Min erfarenhet är att även om det skulle lufthärda och bli hårt av sig självt så håller det formen bättre om man härdar det riktigt och anlöper till typ 300 grader. Sådana mejslar kan bli upp emot 900 grader utan att desformeras. eftersom det alldrig bli varmare än det material det smider på/fastnar i och i grunden är hårdare så... Bara man inte drämmer det i städet när det är varmt.

Det fins ett nickelstål som jag har mönstervällt lite med, det heter 2550 och är skitjobbigt. Det lufthärdar, men det är inte det stora problemet. Det stora problemet är att det lätt blir korngränsbristningar i det, precis som det ofta blir i rostfritt. Korngränsbristningar innebär alltså att prcis innan man är färdig med det man skulle smida går stålet bara rakt av någonstans, då har något va legeringsämnena lagt sig mellan kornen i stålet och det brister. Så tycket jag att det ofta är i höglegerade material. Så skaffa kolstål, det är en fröjd för smeden.

Nja, det är ju så här, att går ett stål av när man smider det så är det med all säkerhet för kallt helt enkelt.
Lufthärdande stålvaliter som tex 2550 ska helst ej smidas under 750-800grader, å ej hellre för varmt för då bränner man upp material och bör göra en normalisering först innan härdningen.

Lufhärdande stål skall ju, eller bör ej härdas i vatten utan olja, om man vill påskynda härdningen, finns några undantag på det åxå.

Sen finns det ju lufthärdande stål som ej behöver anlöpas. Låglegerade sätthärdningsstål tex.

Vill inte vara nån "Messerschmitt"

Det heter faktiskt "bessevisser" he he

Okej, ja jag mins inte idag om det var för kallt eller inte. Däremot mins jag den inngående förklaringen min lärare gav om korn, legeringsmaterial och typ av bristningar... men tack för rättningen, rätt ska va rätt och det kan mycket väl ha varit för kallt.

Nja jag menade inte, att man aldrig får härda dom i vatten. Snarare att man bör undvika att kyla en rödvärmt mejsel som man till exempel håller på och klyver med så som man kyler en vanlig varmmejsel. Eller iallafall jag gör.

besservisser ;D ;D Ja ja visste väl att det var något åt det hållet

Kallsme´n

Kan möjligtvis vara så med små ämnen, men jag har aldrig varit med om det eftersom dom ämnena jag värmer tar en stund att värma upp så det känner jag inte igen.

Har man däremot för varmt å dunkar på lite för häftigt, då blir resultatet, som jag brukar säga, "det bidde bara grus" å så säger det "tjoff"

Kallsme´n

Har ett lite inlägg om material som vill spicka vid smidet.
Det beror oftast, (i alla fall för mej ) att man har för kalla verktyg att bearbeta med.
När jag smider olika sorter av rostfritt,smidesmetall, (mässing) koppar, ja, överhuvudtaget
värmekänsliga material så förvärmer jag alltid städ och pen på hammrarna.

En stor varmbit brukar jag klämma fast emellan hammare och pen en timma före smidet för att
hammare inte skall vara för kall.
Det är väldigt noga när man smider mässing, särskilt om man skall smida ringar och göra hål med dornar.
Då måste dornarna var minst 400-500grader varma annrs spricker materialet invändigt när dorn.

Så tänk på det ni som smider värmekänsliga material, värm gärna städet med att lägga lite varmbitar en bra stund före innan ni smider så kan jag nästa garantera att ni får ett mycket bättre resultat.
man kan värma ett städ till säkert 350 grader utan att det skall påverka härdningen.

Kallsme´n