Hut gör jag en "historiskt korrekt" brynja

Nu blir ju även jag sugen på att göra en brynja, jag som har så mycket spilltid över []. Så vad är slutsatsen, vad är historiskt korrekt, inte hade man väl fjäderstålsringar på medeltiden? Hur delade man ringarna (om man klipper, blir inte skarven väldigt ful och rivig, och inte hade man väl fina metallsågar heller? Högg man ut dem med något huggmejselliknande?). Hur och vilka ringar slöts "fast" samman. Vilken diameter på tråd och ringar var vanligast för olika typer av brynjor och vid olika tid? Mycket frågor men jag är tacksam för alla svar!

/Tino

Tjenixen!
Jag är rpecis färdig med mitt projekarbete som handdlade om ringbrynjor. Jag ska se om jag kan lägga upp det på anrtacit på något smidigt sätt.

Efter vad jag har förstått så fanns det inga riktiga standardiseringar.. Förmodligen har det funnits det under 1200-1300-talet då man massproducerade brynjor som bäst.. Jag har dock inte hittat några standardiserade mått. Om du vill ha lite intressant läsning som innehåller en hel del mått på träd och ringar från vikingatida brynjor så kolla denna länk:
http://www.archaeology.su.se/pdf/fehlton.pdf

Mvh/Ludwig

Tack för tipset! Jag är lite nyfiken på ditt ringbrynjearbete, hoppas du har möjlighet att lägga ut lite info om det. Såg någon referens om att man sågade ringarna, men på den tiden hade man väl inget åt guldsmedsklingehållet, dvs fintandade klingor för en å femti styck? Om man klippte, använde man skjuvning som i moderna plåtsaxar? Ytan blir ju jämnare då. Om man nitar eller väller kanske en ojämn kant inte gör så mycket, men vilket jobb att välla eller nita en hel brynja! Att göra ringarna och montera ihop dem är ju rena kindergarten i jämförelse. Men om man var en rik riddare på den tiden så var väl arbete billigt att köpa...

Tänkte också att om man inte behöver vara så historiskt korrekt, kanske man kunde fuska och dra ihop ringarna med en gassvets? En hel del arbete det också, så klart, men mycket snabbare än med de andra metoderna.

/Tino

Sådär, nu tror jag att jag har fått kläm på arbetet.. Lyckades inte lägga upp det på nätet innan.

Högerklicka på följande länk och tryck "spara mål som" så ska det nog fungera. det kan ta en liten stund att ladda, filen är på 1,41 MB.
http://medlem.spray.se/ludvigo/Brynjearbete_Ludwig.doc

Hoppas arbetet kan komma till glädje. Om så önskas kan jag lägga upp bilder på brynjan. Har funderat på att göra en presentation med bilder och tipps kring tillverkningen. Som sagt, om intresse finns så ska jag nog kunna fixa det.

Mvh/Ludwig


Filen bifogad igen nedan

Det var ju ett imponerande arbete, må jag säga!

Jag har en liten kommentar om järn kontra brons, det är ju möjligt att man i början hade så undermåligt material och kanske inte ens kände till härdning, så att järn förkastades som vapenmaterial?

Om man ser på vapenutveckligen under medeltid till renässans ser man att det blev allt vanligare med tunnare vapen, tunna dolkar, värjor, pikar och liknande, för att inte tala om eldvapen, det var väl kanske därför som ringbrynjan så småningom "pensionerades"?

En liknande utveckling ser man i befästningsverk, med effektiva kanoner och haubitsar (gammal Wendel-regements-artillerist som jag är), fanns det väl ingen större anledning att ägna år till att bygga mastiga borgar, som ändå skjöts i småbitar några dagar.

/Tino

Tack för all possitiv respons! Jättekul att höra efter allt slit. Sista natten gick jag inte ens och lade mig, det blev till o fota soluppgången istället. Blev fina bilder till fotkursen som gick då[]

Jag ska inte glida ifrån ämnet för mycket.. Men du har helt rätt Tino.. Jag mins inte vart jag läst det, men som det står i uppsatsen så berättas det om att när rommarna försökte att använda järn till vapen så var svärden så mjuka att de fick böjja ut dem med ena foten efter ett tag.

Det var just <i>järn</i> de hade och inte stål..

Och det där med tunnare svärd... Det har ju två fördelar, dels väger inte svärden lika mycket och dels sticker de igenom brynjor lättare. Du ser i mitt "forskningsförsök" i arbetet vilken enorm skada en brynja tar av stick.. De stoppar knappt alls för det. Men som sagt, det är skildnad på nitade brynjor och onitade.

Lev och må bra!/Ludwig

Jag ber om ursäkt att min skrivare inte behagade skriva ut de sista sidorna där du redan skrivit om brynjans fall, det var ju onödigt att jag också tog upp det (efter hotelser om soptunnan har den lovat bättra sig[!]). Undrar när man kom på att man kunde härda? Det var väl det och bättre material, kunskap och metoder som gjorde att man kunna göra tunnare vapen med tiden, tidigare hade väl en sådan klinga knappt tålt ett sving genom luften ens.
/Tino

tjenare! gå in på http://how.to/chainmail
inget .xom lr nåt. om det inte funkar, sök på google efter" the chainmail bible" där kan du se utförligt och enkelt hur du ska göra... MÅNGA tekniker.. börja med european 4-1.. enklast

Som brinnande vikinga-entusiast känner jag mig tvingad att deltaga i debatten, och jag vill på förhand be om ursäkt om jag upprepar någonting som står i Ludwigs arbete, men länken funkar inte för mig, så jag kan inte läsa den.