Heavy gauge och den optimala plåten?

Jag vet inte om detta ligger i korrekt kategori, men någonting som en längre tid intresserat mig är de tekniska egenskaperna i rustningsplåt om vi går tillbaka till originalen men också hur man kan återkapa känsla och egenskaper med mer moderna tekniker.

Ursprungligen tycker man ju då att i princip allt normalt förekommande järn borde bestå av sammanvällt järn liknande myrmalmsjärn, undras om detta skulle motsvara någon form av enklare damasksmide?

Jag tror att härdning kan ha gått till enligt följande efter en del genomgång av amerikanska källor av senare snitt, 1, stål med tillräcklig men inte överdrivet hög kolhalt (gissar jag) härdas, varefter det kallhammras till önskad form, plåten erhåller nu ett mycket hårt ytskikt och viss fjäderhärdning om det görs rätt och av rätt typ av material.


---

En fundering av annat slag vad är Heavy gauge per deffinition (i detta sammanhang)? Är det equal to 2mm eller högre? någon som vet?
Hur bearbetar man så tjockt gods med vettigt resultat?

3. Hur får man till dessa ledade övergångar i armvecken man kan se p vissa rustningar?
(men extremt sällan på repliker)


.