Ringar

Hej jag hade tänkt göra en ringbrynja av ringar som jag tilverkar själv av någon slags tråd. Problemet är att jag inte vet vilken tråd man ska använda. Jag har gjort en provbit av 2mm tjock najtråd och det verkar hålla rätt bra. Men finns det någon bättre tråd att använda och är det nödvändigt att härda metallen?

Tack på förhand.

Oj du vet vad du har gett dig in på? Inte nog med att det tar tid att knåpa ihop 20-40 TUSEN ringar, att göra dom själv tar längre tid.
Jag kom så långt att jag fick mig en liten halsduk typ.
men den blev bra. Jag andvände 2.5mm galvad järntråd. Och jag antar att du inte ska ut o kriga nått större med din brynja, isf spelar det ingen stor roll vad du andvänder för tråd,härdning etc.

Now we´re talking! Äntligen någon som vill göra det på riktigt och inte bara köper fjäderstålsringar och sen påstår att det var jobbigt att bygga en brynja!

Jag håller på med en 1:4 i 7 mm ringar (inre diameter). Tråden jag använder är 2mm tjock järntråd från ÖB i Norrköping. Den är rätt så skitig (infettad med något tjafs) så när brynjan är färdig ska jag stoppa den i en tunna med sand och rulla runt. Det gjorde man på medeltiden när brynjor var rostiga eller skitiga. Funkar bra.

Jag har inte testat det själv men den bästa rostskyddaren ska enligt en erfaren lajvare vara flytande tvål.. Låter skumt, men jag tror han vet vad han talar om.

När du snurrar tråden så gör det dubbelt. Alltså med två trådar bredvid varandra på samma rundstav. När du klipper ringarna sen blir dom öppnade direkt vilket gör att du kan göra hela ringbrynjan på 2/3 av tiden den skulle ta annars.

För att snurra tråden dubbelt krävs lite tricks och jag vet tre varianter i alla fall.
Jag och min brorsa drar fast skruvdragaren i skruvstycket och sen står vi på varsin sida om rundstaven och snurrar tråd.
Min kompis drar fast det dubbla tråden i skruvstycket och går fram med skruvdragaren.
Variant nr 3 är inte så mycket att tänka på kanske, men jag ska bygga en stor ring-snurrar maskin. Kan bifoga en ritning en vacker dag kanske.

Jag klipper mina ringar, men min kompis är mer ordentlig och sågar dem. Jag använder en kraftavbitare (fanns billigt på Ö. Om du vill veta hur du sågar så fråga.

/Ludwig XVII

Hmm, jag fuskar iofs och använder färdigköpta fjäderstålringar, men det skulle vara kul att göra "på riktigt" nån gång. Om du orkar kan du ju göra en nitad brynja. En hel del jobb, men det är ju det historiskt korrekta sättet =)

Lycka till!!

/Henke

Oj! Tack för alla svar. Det gick fortare än jag trodde. Ok så härdning är alltså bara aktuellt om man ska använda brynjan i strid, vilket jag förmodligen inte kommer att göra .
En sån där nitad brynja verkar sjukt svår att göra. Ska man nita ihop varje skarv tar det ju en väldig tid. Och vad gör man om man råkar göra fel?

Tjo!

Jo det tar säkert sjuk lång tid. Jag tyckte det tog tid att göra en ringbrynja med fjäderstålsringar, det dög för mig. <img src=icon_smile_tongue.gif border=0 align=middle> Men det vore faktiskt kul att göra ett försök på en nitad brynja.. men som sagt det tar nog tid. Och om man gör fel så får man göra som i det militära: -"Gör om gör rätt Andersson!" <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>



/Melker

Jag har hört lite om hur man gör nitade brynjor.. Först slår man ett slag på änden av ringen så den får två platta sidor sen ska man borra ett hål och sist slå in niten. Niten ser ut ungefär som en triangel, en väldigt liten triangel. Givetvis gör man nitarna själv då... Men suck vilket jobb!!

Min kompis som är historia-fanatiker sa att det är historiskt korrekt att ha delvis nitade brynjor. Jag tror att man skulle nita där brynjan slutade i så fall... Men jag minns inte helt.

/Ludwig XVII

Jag har sett nånstans (tror att det var på arador armour forum) att de ibland blandade nitade ringar med "hela" ringar, vet inte om de var lödda eller ihopvällda. På så sätt behöver man ju inte nita alla ringarna, bara hälften, men i alla fall.... =)

/Henke

Hoj!

Jag har också hört att man blandade brynjor med hoppvälvda ringar och nitade. Tror jag hörde det av svärdssmeden Peter Jonsson om jag inte mins helt fel. Han är ju bra på vapen och rustningar så det kan nog stämma.



/Melker

Ändrat av - melker den 2003/06/26 13:31:24

Ni har nog rätt, det var nog så det var att en del var ihopvälda istället. Tjenare vad hållbart det måste bli...

/Ludwig XVII

hmm, jo det stämmer det där med sammanvälvda ringar.. och ja just hälften av ringarna...

har byggt en ringrynja i hemmagjorde ringar... 1,7mm järntråd, köpt från lantmännen... de säljer behändiga buntar om 5 kg..

och ja lång tid tar det och med tanke på mängden spiraler man ska göra sig för å klippa upp till ringar så är det läpligt å göra det enkelt för sig å göra just detta... jag byggde ett enkelt statif i trä... dvs..

en bräda.. på denna bräda spikar man vast en kloss i varje ände, genom de bägge klossarna så borrar man ett hål lagom för den axel man kommer att linda tråden runt,.. sedan är det bara å fästa upp borrrmasin, sticka in trådänden genom ett litet gål i axeln., och tuta och köra...

jag klippt upp mina trådar med en vanlig plåtsax, fasonsax.. och drar man isär spiralen aningen så får man dels ringarna öppnade från början och man kan komma åt å klippa fler åt gången mer saxen..



Och den smidige smidigt smidande smeden i smedby smidde smidigt i sin smedja.....

Nitarna är ju för att få ringarna starka. I de fynd man gjort så är det tydligen nitarna som gått sönder när vapen gått genom brynjan. Vi provade i år på hantverkslägret att välla ihop ringar då vi hade en engelsk ringbrynjemakare där. Väldigt svårt att kontrollera vällningen då det är så tunnt gods. De ringarna brann upp i ässjan

Jag såg två varianter på håltagningen. Engelsmannen hade en skåra i ett underlag och tog upp hålet med ett don. Den andre killen som var där hade en tång som gjorde samma sak.

Det har även förts fram argument att ringarna inte alltid var vällda utan stansade och därmed inte hade någon skarv.

Och vad gäller hållfastheten så gjordes ett experiment på Fotevikens vikingamarknad för ca 3 år sedan som upprepades oavhängande i Löddeköpinge i år:

Två brynjor hängs upp bredvid varandra, den ena är med nitade ringar, den andre med öppna ringar. Pilar avlossades mot båda brynjorna. Den nitade brynjan stoppade alla pilarna utan att ta skada (endast en nit gick av, men ringen öppnades inte.) emedan den "öppna" brynjan endast bromsade pilarna, vilka lämnade små fina hål i brynjan.

Och jag vill också inflika att som varande brynjemakare för eget bruk samt utövare av blankvapenstrid kan jag försäkra er att en fjäderståls-brynja håller för strid utan att vara nitad!