Kvinnokniv

Lovade teacher tidigare att jag skulle skriva om detta. Eftersom det länge varit en diskussion om huruvida det verkligen förekommit något som kan kallas "kvinnokniv" under vikingatid, skrev jag till den danska knivföreningen holstebrogruppen. De sa att det gjorts ett antal fynd av sådana. Det mest intressanta de skrev i svaret var att de hittar knivar med en kolhalt på mindre än 1%! Det är alltså myrmalm som har penats till en hårdhet som räckt till urtagning av djur, skinnberedning och annat.

Ingemar

Hej!

Mycket intressant, lite mer information om fynden skulle vara trevligt gärna med bilder
Var hittades dom? hur många var det? tidsdatering? o.s.v.
Vad jag fattade av diskutionen på Historiska Världars forum var att det skulle vara mer korrekt med en vanlig slidkniv i stället för en kvinnokniv.
Som sagt skulle det vara otroligt intressant med bilder och mer information om fynden.

//Björn

Det var intressant, betyder det för dig att den typiska kvinnokniven egentligen var en flåkniv?

Jag måste rätta mitt inlägg: kolhalten ska vara 0,1%, alltså totalt ohärdbart. Själva konstruktionen med det svängda bladet är ju perfekt för öppning och urtagning av djur. När man har en sådan kniv i handen förstår man hur den har användts. med lill och ringfinger i tången och de andra på bladet kan man enkelt styra djupet på snittet för att inte skära för djupt. Om man hanterar djur får man en massa fett på händerna, men i och med att man kan sätta in ett par fingrar i den svängda tången är detta inget problem.

Ingemar

Jaaa det är ju bara att kika på hur en modern jaktkniv eller flåkniv är konstruerad.

Väcker liv i ett gammalt ämne. Inför vikingamarknaden i Saltvik på Åland för några veckor sedan smidde jag upp sex stycken kvinnoknivar till försäljning. Smide,grovslipning, härdning, finslipning för att se anlöpningstemperatur, anlöpning, finslipning på sten, Strigling på gummiskiva med pasta för att få bort råeggen
När man sedan presenterar sina alster säger folk: hur kan de ta betalt?
Resultat av Vikingamarknaden: jag sålde en del brons. Ingen kniv, men en blev stulen. Stulen när jag stog vid ståndet. Någon på forumet som råkat ut för något liknande?

Ingemar

Ingemar skrev: Inför vikingamarknaden i Saltvik på Åland för några veckor sedan smidde jag upp sex stycken kvinnoknivar till försäljning. Smide,grovslipning, härdning, finslipning för att se anlöpningstemperatur, anlöpning, finslipning på sten, Strigling på gummiskiva med pasta för att få bort råeggen
När man sedan presenterar sina alster säger folk: hur kan de ta betalt?

Resultat av Vikingamarknaden: jag sålde en del brons. Ingen kniv, men en blev stulen. Stulen när jag stog vid ståndet.

Ingemar

Detta visar ju tydligt att folk inte förstår att värdesätta jobbet som ligger bakom en till synes enkel produkt som en kniv smidd i ett stycke. Någon ville gärna ha en fin kniv dock, men ej betala. Jag betalar mer än gärna om jag ser något jag tycker om eftersom jag uppskattar gott hantverk och vet hur mycket jobb som ligger bakom.

En liten koppling till piratkopiering av musik kan man göra här. Jag hörde en person på radions "Ring p1" som ansåg att "..artisterna får väl se till att producera något som folk vill betala för om de vill ha betalt!" Resonemanget föll ju genast eftersom personen i fråga gärna kopierade musiken. Parallellen är ju lätt här med dina knivar, någon ville gärna ha men inte betala. Simpla tjuvar i bägge fallen.

På vikingamarknaden borde de ha en skampåle där man låste fast tjuven!

Hej!

Tråkigit att bli bestulen på saker, när jag stod i i en smedja under Gammelvala och blev av med ett smitt smycke som jag med en inclustrerad kopparruna, tyckte jag hade uppsikt över prylarna men helt plötsligt var den borta. Viserligen inte lika mycket arbete som med en kniv men dock en hel del jobb ändå.

Skampåle låter ju som en bra ide

Tack Lidskjalf och andra. Att bli bestulen när man står där, känns tungt. men tydligen vi får stå ut med!

Ingemar