Järnsmed uppsats av Josefine Andersson

Sammanfattning

Uppsatsen handlar om smeden genom tiden och vad han har haft för position samhället. Smeden har haft en spännande och mystisk historia. På vikingatiden berättades sägner där smeden var hjälte och runristningar uppfördes med smedens verkstad och verktyg. På medeltiden trodde folk att smeden kunde trolla och hade kontakt med övernaturliga krafter. Nu för tiden finns inte så många smeder. Vi har maskiner som klarar det mesta. Men utbildning finns att erbjuda för alla dem som vill bli en järnsmed.

Syfte/problemformulering

Hur ser smedens historia ut?
Hur en smed jobbar?
Järnet?

Smedens historia

Järnåldern & vikingatiden

Järnet
Det är nu järnet börjar komma i användning och vi i Sverige börjar räkna våran järnålder. Smeden samlade in sjö-, myrmalm eller järnhaltig jord som han sedan bearbetade till en ”järnklump” (ämnesjärn) som nu var smidbart. Först användes järnet till smycken för att sedan upptäckas vara en mycket stark metall, starkare än någon man tidigare prövat. Detta ledde till att järnet fick ett nytt användnings område t.ex. verktyg, redskap och vapen som användes på gårdarna.

Smeden
Järnet betydde otroligt mycket för människorna under järnåldern och vikingatiden. Det är inte ovanligt att hitta järnsmidesfynd i gravar. Det var bara rika människor som hade råd att begravas så ståtligt, och rikedomen kom ganska säkert från tillverkningen av järn. Smeden var ofta en vandrings hantverkare och hade stort anseende. På vikingatiden förekom till och med inristningar på bild- och runstenar som föreställer smeder, smedjor och verktyg.

Medeltiden

Smeden i staden
Smedens yrke var tungt, smutsigt och illa luktande han tillhörde de fattiga hantverkarna. Men om smeden var anställd av kyrkan eller ett slott kunde lönen vara betydligt högre. Smeden hade ofta en stor familj med gesäller och lärpojkar. Han sålde sina verk från bodar på bottenvåningen i sin verkstad.

Bergsmännen
En liten grupp bönder som specialiserade sig på att bryta, smida och sälja järn kallades bergsmän. Vid den här tidpunkten hade man börjat bryta malm ur berg och den nya vattenkraften gjorde det grövsta arbetet åt smeden t.ex. att bearbeta bort slaggen från järnet. Det gällde att ha den mest effektivaste gården för att kunna konkurrera med järnframställningen. Detta resulterade i att de små bergmannagårdarna konkurreras ut av de nya järnbruken.

Järnbruken
Järnbruk är en industrianläggning som framställer järn ur bergsmalm och sedan bearbetar järnet till föremål eller råvara.

Bruket
Bruket var som ett litet samhälle. Där fanns arbetarnas hus som kallades bruksbostäder dessa var ganska enkla. Bostaden bestod oftast av ett stort kök och en kammare som kunde var väldigt trång om man var många i familjen. Barnen fick gå i skolan och sjukvård fanns.

Smedjan
Att arbeta i smedjan var att utsätta sig för tungt arbete, värme och höga ljud (vilket ofta resulterade i att de gamla smederna var hörselskadade). Här arbetade mästersmeden, mästersvennen och koldrängen. Mästersmeden var arbetsledare och mästersvennen gick i lära Smederna var klädda i en långa linne skjortor som var svala och inte så lätt antändliga. För att skydda kroppen användes ett förkläde i skinn som kallades förskinn. På benen hade man lösa linneben som knöts om knäna och på fötterna hemmagjorda träskor. Oftast arbetade man i lag 3-4 personer på arbetspass i 5-6 timmar arbetet pågick dygnet runt från söndag kväll till lördags eftermiddag. Smeden han oftast inte tid att gå hem och tvätta sig och sova utan fram till lördagen spenderade han sin tid i labbet. Ett skjul i anslutning till smedjan som hade sovalkover och eldstad.

Smedsskrock
Under brukstiden fanns skrock och tro på övernaturliga ting. I smedjan fanns olika väsen som krävde respekt och att man utförde sitt arbete med noggrannhet.

Smedjans tomte:
Varje smedja hade en tomte. Det var viktigt att man hälsade den god morgon när man anlände till smedjan och go kväll när man gick. Detta var ett sätt att respektera tomten annars kunde han bli ond. Att vara på god fot med tomten gjorde att arbetet i smedjan flöt på bra.

Rået:
Detta väsen visade sig som en ung kvinna eller svart katt och varnade smeden för olycka i arbetet. Men krävde också ordning och reda i arbetet precis som tomten.

Näcken:
Näcken bodde i smed dammen. Om smeden var snäll mot näcken kunde denna vara hjälpsam. Men om motsatsen gjordes blev näcken ond och satte sig på smedjans vatten hjul som inte rörde sig ur fläcken hur mycket vatten det än släpptes på i dammen.

Smeden:
Smeden ansågs också ha trollkunnighet. Det gällde att hålla sig väl med smeden. T.ex. En brukspatron gav en smed en utskällning när denna sedan skulle bege sig hem stjälpte båda hästarna av ingen anledning….


Järnverken
Från 1840 talet fram till 1913 minskas antalet järnbruk från 500 till 40 större järnverk och koncentreras på ett par enstaka städer. Nya uppfinningar och metoder gjorde att smedjan inte behövdes längre.

Manufakturssmedjor
Ungefär 1830 började mindre smedjor öppnas. Där köpte man in järn som råvara för att sedan tillverka diverse saker för beställning eller som ”konstverk”. Det är såhär dagens smeder jobbar.


Smedens verkstad, verktyg, material och metoder


Verkstad
Smedens verkstad är ofta ett litet hus med jord golv för att minska brandrisken helst ska huset också vara placerat en bit bort från andra byggnader. De små fönstren på huset gör så att det blir mörkt i smedjan och smeden kan lättare se färgen på järnet och då avgöra temperaturen. I ett av hörnen är ofta ässjan (elden eller ”ugnen”) placerad. Framför ässjan står städet så att smeden lätt kan röra sig från städet till elden och där emellan vatten- eller oljehorn för avkylning och härdning. Arbetsbordet där borrning, filning, sågning, anlöpning och upputsning sker.

Verktygen

Utrustning
v Ässjan. I en koleldad ässja kan man värma spesefica delar av järnet vilket underlättar arbetet, i den gaseldade värmer man hela stycket. När du eldar i ässjan är ett lågsvavligt (för miljöutsläppen) kol det bästa. Den billigaste ässjan är en grop i marken som på järnåldern.
v Järn. (”järnklump” eller järnskrot. Smederna kan återanvända järnet fast det förlorar lite av sin kvalitet för varje gång.)
v Bågfil eller vinkelslip (för att dela järnet)
v Smideshammare
v Huggmejsel (kapar järn i varmt tillstånd)
v Fil
v Städ

Manuellt smide smider man för hand till skillnad från det maskinella smidet som utförs med luft och fjäder hammare.

Metoder
• Efterbehandling. Föremål kan efterbehandlas på olika sätt både för att få en annan yta och för att skydda det.
• Filning. En del saker behöver filas t.ex. knivblad.
• Slipning. Överkurs inom smidet.
• Härdning. Genom härdning hårdgör man materialet. Värm upp stålet och doppa det sedan i olja eller vatten. Detta kan man bara göra med stål eftersom järn inte går att härda.
• Anlöpngign. Ett härdat stål blir sprött och ömtåligt. För att stärka det putsar men föremålet blankt och trycker det t.ex. mot en vanlig spisplatta på hösta värmen.
• Vällning. Man sammanfogar järnbitar i ässjan som förr i tiden och inte genom svetsning.

Järn
Jordskorpan består av 6 % järn. Järn är ett grundämne och har kemiskformel Fe. Rent järn är silver vitt, lätt format och ”mjukt”. Järn rostar lätt, för att förhindra det lägger man en legering. Det blir då rostfrittstål. Järn är den billigaste, vanligaste, mest användbara och utan tvekan den viktigaste metallen. Från 1960-talet sker all framställning av järn i Sverige i masugnar vid SSAB, Luleå, Oxölesund.
Olika sorter
Ø Bondjärn har en kolhalt på 3 % är hårt, bräckligt och lätt smält används till legeringar.
Ø Smidesjärn har ett par tiondels procent kolhalt och är hårt, smidbart, inte så lättsmält och segt.
Ø Gjutjärn har en mycket hög kolhalt och kan inte smidas.
Ø Stål har en kolhalt över 0,4 % och kan härdas.
Kolstål har hög hållfasthet.


<hr>

<center>

Uppsatsen publiserad första gången på

<img src="http://www.mimersbrunn.se/graphics/mblogo4.gif " border=0>

Där kan du oxå komma i kontakt med Josefin


<hr>




Du hittar det mesta om du använder Sökfunktionen / Search före allt annat!