Förtvivlad över utbildning

Jag är helt rookie på silver- guldsmide, men har nu börjat studera med målet att bli guldsmed en dag. Den grundutbildningen som jag valde lät väldigt lovande, men som nu visar sig vara något helt annat än vad som lovades i utbildningsplanen.
Strukturen är rent ut sagt skit, bland annat> extra förel'sningar sätts in och den enda läraren som finns på orten förlitar sig på att haffar han EN elev och säger att den ska sprida infot så kommer det fram. Vilket resulterar i att hälften av klassen missar föreläsningarna.
Vi har nu efter 3 veckor in i programmet fått reda på att när vi kommer att få börja med en metallkursen så kommer vi att ha praktiskt i 2 veckor, teoretiskt i 2 veckor. Sen när vi har lärt oss lödning, sågning osv. dessa 2 veckor i smedjan så kommer vi inte att ha tillgång till smedjan förrän efter nästa metallkurs och den är någon gång efter jul!! Med andra ord kommer ju det man lärt sig på denna metallkurs fara ut genom fönstret om man inte har råd att punga ut med en massa pengar och köpa utrustningen direkt och öva hemma..
Och sen till det värsta.. När vi väl kommer att få tillgång till smedjan efter den andra metallkursen så kommer det att kosta oss 700 kr PER person PER månad att få vara där inne...! Jag är helt förtvivlad, om jag skulle ha råd att punga ut med dessa 700 kronor på en students ekonomi finns det liksom ingen mening ens med det, för hur i h-vete ska man då ha råd med materialet..? INGET av detta nämndes i materialet som fick mig att välja denna utbildning, utan där stod det enbart om dom fina lokalerna och smedjan osv..

Får det verkligen vara så här? Snacka om att hindra den praktiska utvecklingen som man så väl behöver i ett hantverksyrke. Vad ska jag ta mig till!? Jag vill utvecklas men jag var så jäkla taggad att börja plugga nu, kan inte vänta tills nästa höst igen.. är det försent för att hoppa på en silversmidesutb. på någon folkhögskola eller liknande, någon som vet?
Tacksam för svar!

Vad är det för utbildning du går egentligen?
Låter knepigt att ni inte får tillgång till verkstaden förrän efter jul. Så vidare metalldelen av kursen inte är huvudkursen, för då kan jag förstå det.

Att det kostar att vara i verkstaden låter inte så konstigt, men 700:- låter lite mycket, tror jag betalade runt 300:- per månad för gemensamma material när jag gick på Hellidens folkhögskola, fast lägger man på serviceavgiften så blev det nog också lite över 700:- (här kan du jämföra med din skola http://www.helliden.fhsk.se/download/Kostnader08-09.pdf )

Vad får du för dessa 700:-?

Och än är det nog inte för sent att ringa runt till andra skolor, dock är nog risken att de alla är fullsatta.

Jo precis det är aldrig för sent att ringa runt ock kolla upp. Och jag förstår den oerhörda frustration du känner... Men jag vill ändå poängtera att hur taggad man än må vara på att få börja smida så är det ofta de utbildningar som ger en större bredd och god grund innan verkstaden kommer in som brukar visa sig bäst i längden. Utbildningar som bara sätter igång och har kul första dagen riskerar lätt att bli en lekstuga som visserligen är roligt men inte möjliggör någon vidare kariär.

Men jag tycker ändå din skola verkar vara lite väl extrem... vad ska ni lära er fram till jul egentligen? det fins väl inte så mycket teori inom guldsmide?

//Gustav

Tack för svaren! Nu har det gått en till stund och upprördheten har lagt sig något.

Det som fick mig att känna mig så blåst var att vi aldrig fick någon kostnadskalkyl innan vi började. Har för den delen inte fått det än heller.. PLUS det att man aldrig fick veta att man inte får vara i smedjan under tiden man inte har metall-kursen, d.v.s. 2 veckor det här året, nästa metall-kurs är i februari nästa år, DET hade varit trevligt att veta innan man började eftersom det starkt hade påverkat mitt val av utbildning! Mellan dessa kurser läser vi andra hantverkskurser och det är samma där, under tiden vi inte har dom ämnena så får vi inte vara i respektive verkstad.. Surt.

Men, det finns inga andra alternativ, allt är fullt, så jag måste gå kvar tills nästa höst då jag kommer att söka någon annan utbildning.

Är tråkigt att höra . Om du vill bli bra är det väl mest övning du behöver så jag rekommenderar tyvärr en hel del självstudier, kurser som finns är tyvär mycket dyra -jag tyckte det lät dyrt men är heller inte förvånad
.
Sedan, så brukar ju guldsmeder jobba generellt som de flesta smeder förutom stenfattning och dylikt.
Jag skulle om jag var du höra efter med ett kopparslageri lokalt samtidigt som du gick kursen , och prata med dem om de har en kvällskurs eller om du kan få vara där och jobba litet ibland (om du inte redan kan det här förstås).

Varför då? jo för det enda som gäller är övning, övning och övning, teori är bra men skall då isf riktas mot rena tekniker så som plåttjocklekar vid tex drivning av en bägare, plåtutbredning för att spara pengarna och ritteknik för det du skall göra i verkstaden. De kurser jag sett riktar sig mycket på design snarare än att lära eleverna hur man gör alla momenten -vilket är synd.

Sträckning, krypning , skålar och kannor, lödning , falsning , laxlödning /foglödning -alla de metoderna är de samma vid kopparslageri fast kanske till ytan oftast mycket större än vid finare arbeten . Polera dina hammare själv om du kommer till ett plåtslageri , då vet du vika avtryck just de verktygen gör -viktigt vid polerhamring. Jag tipsar bara - Rör aldrig någon annans hammare för du kan förstöra dina arbeten ,skaffa dina egna verktyg , låna aldrig ut en polerhammare heller. Får du ett hack i dem som du inet vet om slår du hacket rakt i bägaren eller tallriken du gör , med många timars arbete framför dig för att reparera det som följd. Köp heller aldrig en modern hammare med plastskaft , du kan inte höra ljudet på dem ..det där låter knasigt men det är lika mycket ljud som fingertoppskänsla när du slår mot en faff . Låter det dovt, missar du antagligen arbetsstycket etc. Det ljudet påverkas av dämpningen i hammarskaftet (jag låter ju som jag är smidesfetishist , men mja - det är gött när det klingar).

Koppar är dessutom mjukt, och beter sig ungefär som silver så man får in känslan ganska fort . Facetthamring kan du lära dig själv, men det är bra mycket enklare om någon visar dig sådana moment, jag vet inte ens om folk ens gör sådant längre annat än på rena cicelör arbeten.

Jag hoppade över just min dröm att bli guldmed på heltid för de krävde förr att man skulle skicka in arbetsprover på skisser som antagningsprov. Jag kan skissa , men att någon skall bedöma mina kunskaper med hammaren på grund av hur jag ritar kändes förnedrande.

Jag anser att man kan bli bättre av träning och inlärning , men har man det inte från början kan man aldrig lära sig längre än till en viss nivå.
Därav anser jag att det ligger mycket på en själv , lyssna med ena örat, men gå alltid din väg. Jag har haft flera gamla mästare jag lärt mig saker av , de kritiserade aldrig annat än när jag var slavig när jag tex mätte, eller polerade.

jag tycker generellt utbudet är dåligt vad gäller kurser för tex nybörjare eller mer avancerade utövare. silverkurser är dyra och ger bara minimala kunskaper då de baseras på ett par dagar i verkstaden, om jag skulle bli guldsmed skulle jag kräva som minst 1000 timmar fysiskt arbete.

För en kopparslagare brukar det vara ca 2000 timmar vilket mostvarar ca 2 års studier, men då lär man sig ofta en massa byggtekniska saker samtidigt så det går nog att kapa ner rejält. Men en 1000 timmar tycker jag är lagom -om du skall leva på det här är det ju nåt du vill vara bra på.
det finns dock en mycket tudelad stämning i sverige om kompetens. Jag anser att man gör så gott man kan, sedan finns det de som är nasala och kallar sig mästare, men som gått via konstfack . JAg är partisk där, men jag tror ärligt inte man kan bli annat än en modest smed -av något slag, om man inte får gå med någon . Skrån , är inte av ondo just i smidesyrket -det är så mycket fingertoppskänsla i det att det finns helt enkelt inga bra böcker på det.

Tex -vad gör jag när min kanna sprack? , Varför är ofta kannors bottnar konkava inåt etc -sådana saker vet de flesta redan men har man aldrig tänkt på det så har man heller inte förstått problemen vid tillverkning.

Ben på en liten kanna med rundad botten är inte bara för utsmyckning , en kanna skall stå på kanterna och inte botten för då blir den repig..etc etc.
Att en liten gräddkanna kan bli snygg med ben på är däremot ett plus förutom att det är nödvändigt -har den inga välter den ..

Det är sådant man kanske ibland anser helt självklart, men om man har det i bakhuvudet, kan man göra väldigt vackra föremål. Jag tycker estetiken skall vara balanserad, därför gillar jag sällan ny design som är väldigt modernt kantig på tex silverföremål.
Ringar som man tex kan köpa i affärer som inte har gjorts med själ, ser maskingjorda ut.