Små konstverk i fönstret...i alla fall en stund...

Hej smidesvänner !

Såg lite vackra iskristaller i ett av fönstren i smedjan i morse, jag kunde inte låta bli att ta ett kort.
Men tänkte att nästa kort tar jag när solen kommit upp lite till,skottade snö under tiden och två timmar gick åt till det.

"Inte visste jag att alla dessa dagar, som tyst passerar förbi, är livet!"

Passa på leva idag, hugg tag i hammarn och slå ett slag för alla som inte kan det.

Mycket vackra kristaller!

MVH
Emil

Hej igen, det var ett tag sedan jag skrev sist i detta "existentiella" ämne.

Men jag måste bara berätta vad som hände med Peter.

Min dotter är snart 15 och har haft diabetes i 10 år och vi var på månadskoll på lasarettet i Uddevalla. Medan hon mätte sej, som vanligt, gick jag upp till Peter en stund.
Konstigt att behöva se en polare som annars var full av liv, ligga helt utslagen.
Hade med en smidd ljusstake till honom som jag tände och satt sedan en halvtimme och höll honom i handen och berättade vad som hade hänt sedan vi sågs senast. Det var en väldigt konstig känsla, men tyckte ändå att han lyssnade på nåt sätt. ??
Innan jag gick kom hans föräldrar dit och berättade att man hade kallat på dom, Peter hade inte så långt kvar. Det blev lite gråt och några kramar innan jag gick tillbaks till min dotter.
Senare på kvällen fick jag veta att Peter hade dött ett par timmar efter att jag gått.

Nu har det även varit begravning och någon liknande har jag aldrig varit med om förut.
Prästerna var två unga kvinnliga sådana, f.d. grannar och gamla vänner till Peter. (Dom ordinarie prästerna hade aldrig tillåtit en begravning av det slaget vi fick vara med om!)
Hans gamla blues-band spelade Peters favorit-12:or ”live” i kyrkan, med förstärkare, trumset och hela köret och med Peters gamla bas stående mitt i det gamla gänget. (Får fortfarande ”ståpäls” bara jag tänker på det.)
Kan man kalla en begravning för "häftig", så var denna den häftigaste jag varit med om.
En naturligtvis sorgsen men ändå ljus, fin och väldigt svängig tillställning - precis som jag tror att Peter hade önskat.

Varför jag skriver detta just nu beror på ett ynka litet frö söm har slagit rot på baksidan och utanför mitt kontorsfönster. Det har inte så mycket att leva av men jag ger det en dusch varje morgon. Det är inte mer än ca 15 mm högt och lär väl inte bli så mycket högre häller, inget kan ju växa hur länge som helst utan näring.

Vissa frön blir hur stora som helst om dom hamnar i rätt jord, medan andra inte blir riktigt fullt så stora. – I alla fall inte lika snabbt.

Bra skrivet.

Jag blir så glad över att livet alltid hittar ett sätt att leva.

Jag slår ett slag i smedjan för peter nästa gång.

/E

Rörande! jag blir själv tårögd

Mycket fint! Även fast jag har en kristen tro och allt, så har jag länge haft svårt att förklara allt sådant oväntat som händer en del av oss, men ditt frö gav en mycket bra bild och förklaring av hur livet kan vara...

Tack för att du ger forumet djup.

Mvh/Ludwig

Tyckte det vara rörande att läsa ditt inlägg om din kompis. Martin.

Eftersom jag själv är musiker så vet jag att detta sätt skulle jag själv vilja ha på min egen begravning, ( å kanske en Beche´ dunkandes i bakgrunden)

Du har så kloka ord att säga i dina inlägg Martin, jag diggar dej stenhårt.

Ha det gött
Kallsme´n

Hej på Er !

Tack så mycket för alla varma ord.

Hej vänner !
Äntligen måndag och ingen fotboll för Sverige - härlig paddling istället, sanslöst vackert, lungt å stilla med solen hängande över horisonten och ejdrar på kobbarna. Då e de gött å leva !!
Det här ämnet blev nåt annat än jag tänkte ifrån början, men det är ju så livet är - det går bara vidare och blir inte alltid som man tänkt sej.
Min lilla grodd, utanför kontorsfönstret, växer också obekymrat vidare - mot alla odds. Men jag ger den ju en dusch växtnäring var morgon.
Känner mej som min "grodd" ibland, man kämpar på och orkar fortsätta på grund av barn och goda vänner som hejar på och som ger en lite näring.
Här kommer ett par bilder på grodden som nu har blivit en liten "planta".
Martin i Lysekil

Där ser man!
Grymt fina liknelser! :-* :-* :-*

Härligt att se.

Är ute i skogen och rider rätt mycket, och det är verkligen härligt med all grönska och fågelkvitter! Så det är gott att leva med sådan växtnäring.

Vad är det för växt? Ser lite ut som en ek. Men det är inte troligt... om det inte fastnade ett ekollon där förut...

/E

Ville bara säga tack

Det är bra att du skriver Martin

Nu är det ytterligare en Måndag senare och plantan växer. Har kommit på att det kanske är ett "ogräs", tror att den heter nåt med "-loka" men är inte säker.?
Tycker mej känna igen bladen och den röda stjälken. I så fall har jag ryckt upp hundratals sådana fast då har dom ju varit några snäpp större.
Men även ett ogräs måste ju få gro ibland, med lite stöd och näring så kanske den blir riktigt fin.
Martin i Lysekil

Den enda "-loka" jag kan komma på är hundloka och det är det INTE, men jag är å andra sidan ingen botanist...

...men söt är plantan i alla fall!

-Loka var fel, den är en sorts Näva, (Googlade lite) Stinknäva närmare bestämt, dom stinker kanske en aning för inte ens sniglarna käkar på dom.
Blir några dm höga med pyttesmå ock söta rosa-lila blommor, men dom sprider sej lätt och kan bli för många - ett litet "ogräs".