Till Antracit

Antracit

Det här var alltså det examensarbeta jag gjorde efter min smidesutbildning på Nääs hantverksseminarium. Text och bild är oförändrad (bortsett från att mitt efternamn nu är rättstavat på framsidan). Som jag skrev i inledningen till första upptryckningen, som gjordes vi Göteborgs universitet, så var meningen delvis att sprida kunskap om smide. Tyvärr kostade tryckningen mig en del pengar. Egentligen är det väl bättre att sprida sådan här information via nätet, där det inte finns samma kostnader.
Jag kan inte garantera att all information som finns här är korrekt. Men med ett forum som Antracit så kan man diskutera och få en bredare bild av hur saker och ting kan utföras. Det innebär en mer kontinuerlig information än den man skaffar sig under ett par stressade månader i slutet av en termin, då man samtidigt vill hinna med så mycket som möjligt.
Själv har jag efter ett par års sjukskrivning åter tagit upp smidet. Vad kan jag säga? Det känns fantastiskt. Det var till och med så att samma dag som jag gjort i ordning smedjan här på Ölands folkhögskola, så fick jag epost från Johan Sangberg där han berättade om Antracit.
Vad det gäller förra tryckningens inledning kan väl påpekas att situationen knappast ser annorlunda ut. Det känns viktigt att på något vis utgöra en motkraft mot en globaliserad ekonomi, som hotar mänskligheten och där vinstprincip är viktigare än medmänsklighet. Under min sjukskrivningsperiod har jag fokuserat på mitt skrivande och på poesin. Hoppet mellan poesi och hantverk är mindre än man tror. För mig representerar de båda i alla fall det mänskliga uttrycket.
Så, åter till städet. Någon gång när jag har tid kommer jag att revidera det här häftet. Tills dess hoppas jag att jag fått mängder med information om vad som är rätt och fel, eller kan göras annorlunda. Alla bidrag är välkomna!

Anders Linnard. Skogsby, Öland. Mars 2001.


Inledning
Det här häftet har tillkommit av flera olika anledningar. Dels har jag velat förmedla den kunskap som jag tagit till mig under mina smidesstudier, dels har jag försökt att samla dem för mig själv, så att jag lättare ska kunna få användning för dem i framtiden. Syftet har alltså varit att förenkla inlärningen för nybörjare och att tillgodose ett grundläggande kunskapsbehov. Det har också varit syftet att tillgodose ett lite mer ingående behov vad det gäller termer och liknande, som man otvivelaktligen kommer att stöta på. Min egna drivande kraft för att ge mig kunskap har varit lite mer luddig och kanske svårformulerad. Det har varit ett synsätt där hantverket ska ses som ett medel för människa och kollektiv att skapa en dräglig livskvalitet. Att använda hantverket i ett annat syfte än att driva ett profitskapande företag. Utan att känna att man inte är utelämnad åt andra att tillverka det man behöver för sig själv. Jag vill se hantverket i ett socialt perspektiv. I en tid då livskvalitet blott är ett diffust begrepp utan förankring i samhället, kan individen fortfarande använda sin egna förmåga till att skapa ett livsrum. När världen förändrats till en global marknad, långt bortom människans grepp, står hoppet till den egna förmågan. Tilltron till sitt eget skapande och avståndstagandet från konsumtion utgör en möjligheten att förändra och lyfta tillbaka samhället till individ och kollektiv. Jag ser det som en nödvändighet att sätta människan i centrum för hantverket och att påvisa att hon faktiskt fortfarande är den drivande kraften bakom samhälle och kultur. Hur mycket makten än glider ifrån henne, är det alltid på den mest grundläggande basen som pelaren vilar.

Anders Linnard, Göteborg. Maj 1998.