Plastisk formning

Att plastiskt forma en metall innebär att man sträcker materialet eller tvingar samman det. Från att kröka en tråd till att driva en djup bägare!

När man formar en ring av en plan plåtremsa, kommer man att sträcka utsidan lika mycket som man tvingar samman metallen på insidan.. Detta innebär att när man beräknar hur lång remsa man behöver till ett givet innermått, måste man utgå från en tänkt centrumlinje i själva materialet. D.v.s. ½ plåttjockleken +innermått + ½ plåttjocklek (= plåttjocklek +innermått) *Pi (3,14). (se bild.1 nedan)


Oftast menas, när man talar om plastisk formning, någon av följande metoder:

Knopning

Knopning innebär att man , från insidan slår en skålform över en urholkníng i en trästock. En plåtrondell hamras med början från centrum och utåt i en cirkelrörelse. Där slagen träffar ska det alltid finnas luft mellan plåten och träkubben, så att plåten sträcks jämt. Emellanåt måste silvret glödgas, så att det åter blir mjukt. När skålen fått sin slutgiltiga form, planhamras den över en faff med lämplig form. (se bild2. nedan)


Drivning

Drivning innebär att man driver samman materialet, så att kanterna blir tjockare. ( Vid knopning blir centrum av skålformen allt tunnare). Börja att rita ut den tänkta bottnen av kärlet, vecka kanterna mot t.ex. en skåra i en träbit. Håll sen plåten över en träbit som har kärlets inneform. Slå från bottnen mot kanten av plåten med en sickhammare. Se till att det finns luft mellan plåten och trästycket. Slå med mjuka slag i en cirkelrörelse, tills hela kanten är täckt med hammarslag. Glödga, vecka kanten igen. Fortsätt så tills sidornas lutning lutar ca. 55 grader från botten. Vid den fortsatta drivningen är det inte nödvändigt att vecka mer. (se bild3. nedan)



Träckning

När man träcker, börjar man med tjock plåt. Smider den i centrum, med tunga slag mot ett städ. Den kommer då att kupa sig allt mer allteftersom bottnen blir tunnare. Glödga ofta, så att plåten inte brister. Använd en planhammare med svagt kupad bane. När bottnen har lagom tjocklek och diameter, driver man sidorna med en sickhammare, mot ett bägarhorn. Börja från botten och driv materialet framför dig upp mot kanten. Smid inte ända till kanten, utan behåll den tjock ända till bägaren har sin slutgiltiga form. Planslå till sist sidorna med planhammare. När sidorna böjt sig lagom mycket, är det dags att smida sidorna. Var försiktig när du smider insidan, så den inte får några djupare hack. (se bild4. nedan)


Här är det viktigt att bägarhornet inte har några skador, och att det är mjukt rundat i änden. Gör man en djup bägare kan det vara mycket svårt att slipa bort ojämnheter på insidan, nere i bottnen. Håll lite avstånd mellan hornet och det ställe där slaget träffar så kan du minska diametern, i över- kanten ytterligare. Plansmid sen med planerhammare. När plansmidningen är klar återstår att fila överkanten rak, och kanske justera bottnen. Den här typen av arbeten är mycket tidskrävande. Det krävs mycket glödgning, betning, kratzning och många tusentals hammarslag, innan skålen eller bägaren är klar att polera. (se bild5. nedan)



Ciselering

Med cicelering menas att man med punsar och hammare modellerar eller gör linjer.

Skrodpunsar har en mejselformad bana, de får inte ha vassa hörn. De används till att göra linjer och konturer. Drivpunsar har mjukt rundade banor och används att driva plåten , från fram eller baksidan. En skrodlinje kan då tjänstgöra som kontur. Sättpunsar används till att “sätta” ner partier i en modellerad yta. Sättpunsarnas bana är flack (platt)
Ofta tillverkar man egna punsar. I handeln finns rundstål i lämpliga dimentioner och kvaliteer att göra punsar av. Större kulpunsar e.d. som inte används så ofta kan tillverkas av vanligt rundjärn.
Som underlag vid ciselering används s.k. ciselörbeck . Detta finns att köpa, men man kan också blanda själv. (se bild.6 nedan)


Resept på ciselörbeck

2 kg svart beck, 3,5 kg hartz, 3 kg mald lera, 2,5 kg gips, 0,1 kg talg 0,5 dl terpentin
Smält samman ingredienserna och fyll en beckkula till randen. En beckkula är en skål av plåt med rund botten. Den står på en ring av läder e.d. och den runda bottnen gör att den kan lutas i önskad vinkel. Silverplåten smälts fast i becket och man kan börja ciselera. Blandar man mer ister i becket blir det mjukare och man kan driva ner djupare konturer i silvret. Hårt beck är lämpligt om man vill skroda skarpa linjer. Oftast får man värma loss plåten åtskilliga gånger för att kunna justera mönstret från båda håll. Vid små arbeten kan man ibland använda bly som underlag vid ciselering. (se bild.7 nedan)



Tråddragning

När man “drar” tråd, minskar man trådens diameter genom att dra den i ett dragjärn. Järnet har en serie koniska hål. Valje hål skiljer sig c.a. 0,1 mm i diameter från före- gående hål. Tråden “ trycks ihop” för varje mindre hål den dras igenom, och blir således längre och tunnare. Börja med mjukglödgad tråd, vars ena ände filats tunnare så att den lätt går igenom det hål i järnet som motsvarar trådens diameter. Fortsätt dra igenom hål för hål tills tråden har önskad diameter. Tråden blir allt hårdare vid varje dragning, och måste ibland glödgas på nytt. För att löpa lätt smörjs tråden förslagsvis med bivax. Dragjärn finns för olika trådprofiler: rund, halvrund, oval, fyrkant, trekant och kniv. Järn finns med håldiametrar från c.a. 8mm- 6mm, 6mm- 4mm, 4mm- 2mm, 2mm-0,2mm. (se bild.8 nedan)


Man använder även dragjärn till att göra chaner (rör). Dessa har många användningsområden inom silver och guldsmidet, t.ex gångjärn. Man börjar då med en plåtremsa med lämplik tjocklek, bredden avpassas till omkretsen på det chaner man tänkt sig. Plåten rundas genom att, med en penhammare, slå ner den i en v- formad urgröpning i en träbit. Därefter slås sidorna in mot varann med träklubba. När detta är klart dras det grovformade röret i dragjärn. Vill man ha en given innerdiameter sticker man i en pianotråd av lämplig diameter, som får sitta kvar under det man drar röret. Vaxa tråden så att den är lätt att dra ut när chaneret är klart. (se bild.9 nedan)


När man ska göra mindre skålformer, är en puckelanka ett bra hjälpmedel. Ankan har ett 30-tal halvklotformade gropar, där man med motsvarande kulpuns kan driva halvklot, pucklor, av plåtrondeller. Har man inte en puckelanka, kan man med kulpuns slå ner plåten i en tjock blybit. Vid beräkning av plåtrondellens diameter, kan man ha som tumregel att; den färdiga pucklans diameter + höjd = rondellens diameter.