Smida mässing?

Tjenare, har typ 2 ton med gammla gevärspatroner som bara ligger, har gjutit mig någon liten grejj av det förut, lekte med gasolässjan idag och smälte en omgång. Men hur som helst, Att smida mässing?.. går det?, då tänkte jag mest, gjuta "stussar" eller va man kallar det för och sen smida grejjer av det. Mest är det för att slippa slipa så in i bövelns mycket och att ställa iordning en gjutform för att gjuta en liten platta på 5x30x40mm vettefasen

Är det någon som har testat? Någon som vet? Böjde biten och det resulterade iallafall i ytliga sprickor :/

Visst har jag smidit mässing.

Smidbar mässing brukar kallas för smidesmetall, alla mässing er inte smidbart, tex aluminiumbrons, (kalls och ser ut som mässing) som man använder till maskinbussningar bla.
Ca 700 grader är det på smidbar mässing, men åxå här finns det olika legeringar, så en viss temperaturskillnad finns.

Kallsme´n

Det är väldigt viktigt att mjukglödga mässing innan du smider den... Jag har bara erfarenhet av mässingsplåt i 0,9 mm klassen.

där måste man glödga den och doppa den i kallvatten för att den ska bli mjuk, precis tvärtemot stål..

Ha lite halvmörkt i rummet så du ser när mässingen glöder, för skenet är inte alls lika starkt som på stål... och doppa direkt i vatten bara... phhsccccchhhhhh

Vad är gevärspatroner då ? .. för legering menar jag .. någon som vet? :>

Legering, ingen aning, men den är säkert smidbar eftersom den är ganska gul i färgen.
Är den mera röd så brukar det vara brons eller mera koppar i det, då brukar det vara svårare, med tanke på värmen.

Kallsme´n

Försök kallsmida en bit du har gjutit. Kanske beror det på vilken typ av patroner det gäller, men jag har gjort något liknande, och det blev en klump mässing som var helt underbar för kallsmide. Inte konstigt med tanke på hur man tillverkar gevärspatroner.

Mässing (oidentifierad svarvämnen jag har) kan vara riktig besvärlig att smida varmt. Det kan spricka hur lätt som helst vid för låg värme, och smälta vid för hög. Flytta lite material åt gången, annars spricker det också. Det går säkert hur lätt som helst om man har mässing som är avsedd för smide.

Inte alls besvärligt att smida mässing, lite degigt bara.
En sak som är det viktigaste utav allt när man varmsmider mässing är att man har varma verktyg,
annars spricker det på en gång.
Skall jag smida mässing förvärmer jag städ och pen till minst 300-400grader innan smidet,
skall man dessutom göra hål med dornar så behöver dornarna var minst lika varma och helst varmare ändå,
samt att man smörjer dornarna med grafitolja, så dom släpper lätt.

Kallsme´n

Ah! Det förklarar en del!

Hej mässingsmeder

Om man, som jag förmodar att kallsmén gör, värmer i ugn så att hela biten blir jämnvarm så går det nog smidigare än om man värmer i ässjan där man ofta får temperaturskillnader som inte går att se. Blir biten lite för kall så kan det lätt spricka, oftast då

Är fullständigt övertygad om att kallsmèn har koll över hur han värmer sina verktyg!
När det gäller mässing råder det speciella förhållanden.Det är inte lätt att smida mässing bla. beroende på att legeringen ändrar struktur vid olika temperaturbetingelser. Mässing lämpar sig mer än någon annan legering för sänksmide bla. Då tar man en mjukglödgad.. näst intill smält klump och pressar ihop den under ett högt tryck mellan två formverktyg ochfår en färdig produkt.

Ingemar

Hej Martin

Jo då, en del verktyg "slänger vi in" i ugnen ett tag, å hammarstången värmer jag på så vis att vi har en stor
järnklump som vi värmer upp och klämmer fast mellen städ och pen ca 20-30 minuter före smidet,
då är städ och pen lagomt varmt när man börjar smida.

Kallsme´n

Hej kallsmén
OK förstår hur du då värmer pen/hammare men vad menar du med kammarkolven ?
Är det inte lurigt med tanke på härdning av d.s. ?
Kan inte så mycket om stålkvalitéer och verktygssmide tyvärr. Kan man, om man vågar, bara dra på med stora brännaren en stund ?
Smén i Lysekil

(Vet inte om man vågar kalla sej smed längre !?)

Det ska nog vara hammarkolven ( = hammarstången ) den värms ju automatiskt när man värmer städ och pen.( klumpigt av mej att inte skriva det)

Jo då det är bara att bränna på med stora brännaren en stund, å det är ingen risk att härdningen går ur, för på verktygsstål är det ganska hög anlöpningstemeraturer så man ska nog upp över 700 grader under minst en timma för att det ska hända något, å det är ju ingen risk, ens om man har väldigt stora grejor under hammaren.

Å du Martin, jag har sett dina smidesalster, å är det nogon som kan kall sej smed här på forumet så är du en av dom.
Jag brukar kalla mej själv för "järnskrynklare" ;D ;D ;D


Sen finns det ju många kategorier smeder, en plåtslagare som aldrig har sett in smideshammare eller smidesstäd kan ju kalla sej för smed!!!!!!!!!

Tack kallsmén !!

Du "värmde" som vanligt.

Kram o godnatt

Smén i Lysekil

Det är viktigt vilken legering man försöker smida. Gamla patroner går nog rätt bra, eftersom blyhalten är låg. Patronerna är ju plastiskt formade, så det får inte vara hög blyhalt.
Någon nämnde sänksmide. Sådana produkter, t.ex kranar, rörkopplingar etc, ska ju vidarebearbetas med skärande verktyg. Bl a därför är kopparhalten hög, ca 2%. Patronernas blyhalt är ca 0,15 % max.
Smälter man mässing avgår lite zink, dvs brinner bort och blir vit rök.
En mycket smidbar legering är Tombak, ca 80% koppar och inget bly alls. Resten är zink.

Fox, the Tox