Alla smeders dag [SV: Alla Hjärtans Dag]

Hmm, ja jag håller med i det avséende att Tor inte känns helt klockren. Precis som de flesta helgon så står han för precis hur mycket som hellst, inte bara smidet. Visst vi har ett datum på honnom men med lite grävande så går det nog hitta något för Völund också. Om inte annat så kan vi ju bestämma ett.

Völund är uteslutande känd flör sitt smide och han är väldigt skandinavisk. Så... jag röstar på det

På tal om datum så tycker jag det skulle passa så här på våren. Nu har man så lite att göra ändå, jul är förbi och sommarturisterna har inte kommit än. Kan bli bra marknadsföring inför en ny sesång.

Hej!

Jag tycker att Völund skulle passa världigt bra. Smidet har ju en mycket stark nästan andlig roll i de flesta mytologier och att använda en person från dessa sagor som symbol för en smidesdag tycker jag låter bra.

Tor tycker jag kanske inte passar riktigt, han symboliserar ju som tidigare sagts det mesta.
Jag lägger också min röst på Völund.

//Björn

Så tråkigt att att intresset för tråden dog! :-\

Jag tror att vi alla skulle ha mycket att tjäna på en sådan dag infördes, både för vår egen stolthets skull men även/framförallt som tillfälle att exponera vårt yrke utåt.

Smidet har de senaste åren fått ett stort uppsving, men jag tror att det ev, är på väg att ebba ut!
För att upprätthålla någon slags legitimitet i ett yrke som som inte har en produktivitet som svarar mot industrins, så måste vi lära folk skillnaden på vårt hantverk och de produkter som idag saluförs som smide!
Att införa en "smidesdag" som kanske på sikt kan bli erkänd som en officiell "kalenderdag", skulle vara ett ett utmärkt sätt att berättiga vår existens, att få tillfälle att prata med folk om det riktiga smidet och dess historia (och förhoppningsvis föra yrket vidare).

Själv håller jag i första hand på med "traditionellt" smide och har förstått att mina två huvudsakliga kundgrupper består av rika människor med ett stort behov av att exponera sin rikedom & vanligt folk med en utpräglad romantisk ådra!

Vad gäller de rika, så vill de ha exlusivitet, vilket liksom ger sig av sig självt, då priset på vårt hantverk oundvikligen blir högt jämfört med INDISKA och MONTANO (förutsatt att vi inte vill gå back).

Sen har vi de romantiska, mina favoriter även om de inte ger lika bra inkomster.....helt enkelt för att de ärligt uppskattar arbetet jag/vi utfört.
Vi måste svara upp mot deras intresse i vårt yrke, få dem att känna sig delaktiga i att smidet fortfarande existerar som yrkesgren. Därför tycker, i alla fall jag, att det vore en god idé att ge dem en en romantiserad dag i vår verklighet. En dag då de får känna på, se på, visa sina barn, kunna säga att de smidit, köpa det där de alltid velat köpa, och överväga att beställa Kvalitet.

Eftersom det är romantiker jag talar om så tycker jag att det är en utmärkt idé att knyta an dagen med nordisk mytolog, som tycks ha en intimitet med människors uppfattning om smidet.


Vad tycker du?

- Jimi

Jag håller med. Den romantiska delen är en bra ingång till smidet. Och det skulle vara en kul grej att göra ett lite större jippo av vår verksamhet. Jag tror att det skulle tillföra en hel del både åt ekonomin och upplysningen med ett sådant jippo. Om vi lyckas sammarbeta kan vi få riktig genomslagskraft.

Om vi säger att vår nordgermanska mytologi ska spela en viktig roll så röstar jag på att vi gör något på Völund. Det är bara att hitta ett datum för honom så är saken fix. Om vi inte hittar något så kan man väl ändå leta reda på en årstid och sen gissa ett datum därifrån... men det bör nog läggas på en helg.

Jag håller med om att just den romantiska aspekten bör kultiveras, då den "industriella aspekten" redan bejakas vid träffar som Granbergsdal och liknande. Just någonting som knyter an till vår nordiska historia som goda smeder och hantverkare vore idealiskt i min mening.

Därför ligger även min röst på att Völund bör användas som symbol för denna aktivitet. Är inte helt säker på att kvädet om Völund är från den Poetiska Eddan, men jag ska kolla genom mitt ex av boken när jag kommer hem ikväll för att se om jag kan hitta kvädet och eventuellt någon bra anknytning till tid.

Völundskvädet, fornvästnordiska Völundarkviða, är en fornnordisk dikt i den poetiska Eddan. Den handlar om forntidssmeden Völund och finns bevarad i Codex Regius. Den är översatt till svenska av bland annat Erik Brate och Björn Collinder.

Kvädet om Volund (Erik Brate)
Nidud hette en konung i Sverge; han hade två söner och en dotter, hon hette Bodvild. Det fanns tre bröder, söner av lappkonungen: [Isl. Finnar 'lappar'] den ene hette Slagfinn, den andre Egil, den tredje Volund; de åkte skidor och jagade djur. De kommo till Ulvdalarne och gjorde sig hus där; där är ett vatten, som heter Ulvsjön. Tidigt om morgonen funno de på sjöstranden tre kvinnor, som spunno lin; bredvid dem lågo deras svanhamnar; det var valkyrior. Det var två döttrar av konung Lodver: Ladgunn svanvit och Hervor allvitr, men den tredje var Olrun, Kjars dotter från Valland. De togo dem med sig hem till sin stuga. Egil äktade Olrun, Slagfinn Svanvit men Volund Allvitr. De bodde där sju år; därpå flögo kvinnorna att deltaga i drabbningar och kommo icke åter. Då skidade Egil att leta efter Olrun, och Slagfinn sökte Svanvit, men Volund stannade kvar i Ulvdalarne. Han var den händigaste man, som man känner i fornsagor. Konung Nidud lät taga honom till fånga, såsom här omtalas:

. Möar flögo sunnan
Mörkskogen igenom,
Allvitr den unga
att örlog föra.
På sjöstrand sig satte
de sköna att vila,
kvinnor från södern,
kostbart lin spunno.

2. Egil slöts
av en av dem,
en fager mö,
i famnen den vita;
den andra var Svanvit,
med svanfjädrar flög;
den tredje systern
slog sin arm
omkring Volunds
vita hals.

3. Sju år sutto de
sedan stilla,
hela det åttonde
hyste de trånad,
men det nionde
de nödgades skiljas.
Möarna längtade
till mörkan skog
- Allvitr den unga -
att örlog föra.

4. Hem väderbitne skytten
vände från jakten;
Slagfinn och Egil
funno salarne öde,
gingo ut och in
och om sig sågo.
Åt öster åkte Egil
efter Olrun
men åt söder Slagfinn
efter Svanvit.

5. Ensam satt Volund
i Ulvdalarne,
slog guldet röda
kring glimmande sten,
alla ringarna på lindebast
lyckte han väl;
sitt väna viv
väntade han så,
i hopp, att hon skulle
till honom komma.

6. Det spörjer Nidud,
njarernas drott,
att ensam Volund
i Ulvdalarne satt.
Om natten kommo män
med nitade brynjor,
deras sköldar blänkte
vid skenet av nedanet.

7. De stego ur sadlarne
vid salens gavel
gingo därifrån in,
och upp längs salen;
de sågo på bast
bundna ringar,
sju hundra av alla,
som husbonden ägde.

8. De togo dem av,
och de trädde dem på,
förutom en,
som de av läto bliva.
Hem vände från jakten
väderbitne skytten,
Volund, vandrande
en väg så lång.

9. Han gick att av bruna
björnhonan steka,
snart den torra
tallens ris,
den vindtorra veden,
för Volund brann.

10. På huden av björnen
satt härskaren över alfer,
räknade ringarne,
rövad var en.
Han tänkte, att den lånats
av Lodvers dotter,
Allvitr den unga,
att hon återkommit.

11. Han satt så länge,
att han somnade,
i ve och vånda
han vaknade åter;
kände bojor tunga
bundna på händerna
och på fötterna
en fjätter spänd.

Volund sade:
12. »Vilka krigare är det,
som knöto på mig
band av bast
och bundo mig?»

13. Nu ropade Nidud,
njarernas drott:
»Var fick du, Volund,
furste för alfer,
vårt egna guld
i Ulvdalarne?

14. Guld fanns där icke
på Granes väg,
fjärran är vårt land
från fjällen vid Ren.»

Volund sade:
»Mera kostbarheter
minns jag, att vi ägde,
då vi bröder med hustrur
ännu hemma voro.

15. Ladgunn och Hervor,
av Lodver var hon barn,
bekant var Olrun
som Kjars dotter.»

16. [Ute står Niduds
illsluga drottning,
och] in hon gick
och upp längs salen.
Hon stod på golvet
och stämman sankte:
»Fredlig är ej han,
som föres ur skogen.»

Konung Nidud gav sin dotter Bodvild den guldring, som han tog av bastet hos Volund, men han själv bar svärdet, som Volund ägde och, drottningen sade:

17. "Hans tänder synas,
då svärdet visas honom
och den ring, som Bodvild
bär, han varsnar;
ögonen likna
den lömske ormens.
Skären sönder
hans senors styrka
och sätten honom sedan
i Sävarstad!»

Så gjordes, att hans senor skuros av i knävecken och han sattes på en holme, som var där utanför land och hette Sävarstad. Där förfärdigade han allehanda dyrbarheter åt konungen. Ingen människa tordes gå till honom utom konungen allena.

Volund sade:
18. »Jag ser på Nidud
ett svärd vid bältet,
som jag vässat har,
så väl jag kunnat,
och vilket jag härdade,
som helst jag ville.
Borta från mig bäres
denna blixtrande klinga,
jag ser den ej buren
till smedjan åt Volund.

19. Nu bär Bodvild
min bruds
röda ringar
- rånet ej bötas.»

20. Han satt och sov ej
och slog med hammaren,
gjorde ganska snart
ett svek mot Nidad.
Att kostbarheter se
kommo de två unga
sönerna av Nidad
till Sävarstad.

21. De kommo till kistan,
krävde nycklarne,
uppenbar var ondskan,
när i den de sågo.
En mängd smycken där fanns,
som för sönerna vistes,
att rött guld det vore
och rikedomar.

Volund sade:
22. »Kom allena, ni två!
Kom en annan dag!
Som gåva åt eder
detta guldet jag lämnar.
Säg det ej för flickorna
och folket i salen,
för ingen människa,
att mig ni träffat!»

23. Snart ropade
småttingen den andre,
broder till broder:
»Bort att se ringar!»
De kommo till kistan,
krävde nycklarne,
uppenbar var ondskan
när i den de sågo.

24. Gossarnas huvud
högg han av
och lade benen
under blåsbälgens vattengrop,
men huvudskalarna,
som under håret voro,
svepte han i silver
och sände till Nidad.

25. Men av ögonen gjorde han
ädelstenar,
sände dem till Nidads
sluga drottning,
men av tänderna
på de två gossarne
smidde han bröstsmycken
och sände till Bodvild.

26. Ringen Bodvild
att rosa begynte
- - -
[bar den till Volund],
då hon brutit den sönder:
»Annat än åt dig
jag dristar ej säga det.»

Volund sade:
27. »Bräckan på guldet
botar jag så,
att din fader
det fagrare synes
och din moder
mycket bättre
och dig själv
lika skönt också.»

28. Genom öl han henne
överlistade,
så att hon somnade,
där hon satt på bänken:
»Nu har jag hämnat,
vad mig harm har gjort,
allt utom ett
av det ondskefulla.»

29. »Bra», sade Volund,
»må på benen jag komma,
som Nidads kämpar
mig nekade bruka.»
Leende Volund
i luften sig höjde,
gråtande Bodvild
fick gå från ön,
sörjde älskarens färd
och sin faders vrede.

30. Ute stod Niduds
illsluga drottning,
och in hon gick
upp genom salen,
- men på salens hägnad
han satte sig att vila. -
Ȁr du vaken, Nidud,
njarernas drott?»

Nidud sade:
31. »Jag vakar alltid,
välbehag saknar,
jag sover föga,
sedan sönerna dogo,
i mitt huvud det kyler,
köld ge dina råd,
jag vill nu gärna
med Volund tala.»

32. »Yppa mig, Volund,
alfernas furste,
vad blev av blomstrande
barnen mina!»

Volund sade:
33. »Först skall du alla
eder svärja:
vid skeppets bord
och vid sköldens rand,
vid hästens bog
och vid huggsvärdets egg,
att du Volunds viv
ej vållar kval
eller min brud
till bane varder,
fast jag käresta har,
som I kännen,
eller i din boning
barn jag äger.

34. Gå bort till den smedja,
du byggt åt mig,
där finner du bälgarne
med blod bestänkta.
Dina gossars huvud
högg jag av
och lade benen
under bälgens vattengrop.

35. Men huvudskålarna,
som under håret voro,
svepte jag i silver
och sände till Nidad,
och av ögonen gjorde jag
ädelstenar,
sände dem till Nidads
sluga drottning.

36. Men av tänderna
på de två gossarne
smidde jag bröstsmycken
och sände till Bodvild.
Nu Bodvild bär
ett barn under hjärtat,
enda dottern
till eder båda.»

Nidud sade:
37. »Ej något du sagt mig,
som jag sörjt över mera
eller ville, att det värre
dig, Volund, må bekomma.
Sa hög är ingen man,
att från hästen han dig tager,
inga nävar nog starka
att här nedifrån dig skjuta,
där du hänger svävande
i högan sky.»

38. Leende Volund
i luften sig höjde
och kvar, i sorg
sänkt, satt Nidud.

Nidud sade:
39. »Stig upp, Tackrad,
min träl den bäste,
bed du Bodvild,
den bländvita mön,
gå fagert smyckad
med sin fader att tala.»

40. Ȁr det sant, Bodvild,
som de sagt till mig?
Var du på holmen
till hopa med Volund?»

Bodvild sade:
41. »Sant är det, Nidad,
som man sade dig.
Jag var på holmen
tillhopa med Volund,
en olycksstund,
som aldrig bort komma.
Honom jag icke
hindra kunde;
honom jag icke
hindra förmådde.»


Tjo: Jimi

Ursäkta tilltaget Admin!
Men jag hoppas att inlägget känns relevant för tråden.

-Jimi

Jag har gjort mitt inlägg om varför, jag tror helt enkelt att det gagnar smidets fortlevnad och dess utbredning! (« Svar #14 skrivet: februari 21, 2007, 22:31:10 pm »)


När är mycket svårare ...eller lättare beroende på hur man ser det. Svårare om det handlar om att hitta en redan befintlig, men utdöd, dag, lättare i det fall vi beslutar oss för instifta en dag!
Jag har i samma inlägg tydligt önskat en dag inom de milda årstiderna (Men gärna en årstid som inehåller lite mörker nattetid). - Ett förslag kan vara i början kanske mitten av September

Vad gäller mytologi så är jag inte så säker på att det är det bästa temat, men jag tror att det är bra.
Poängen är att lägga temat med smidet som absolut mittpunkt men utan att låsa det helt och hållet vid smidet! Alla som varit på bra och dåliga marknader, kurser, temaresor eller ...teater borde förstå vad jag menar.

:-\ Jag kanske borde förklara mig här...
Det här är inte min tråd, därför har jag bara lagt mig i, inget annat!
Anledningen till att jag föreslog Völund var att jag kände att viljan i tråden drog åt mytologin till, och ville opponera mig mot Tor i vår egen mytologi och gentemot andra mytologier i största allmänhet.

Egentligen tror jag att det vore vettigare att lägga fokus på Elden, Glöden, Kraften & Ödmjukheten. Allt detta (framförallt Elden) tilltalar samma romantiker, med den skillnaden att mytologin har haft ett gigantiskt uppsving de senaste åren, men jag tror dessvärre att vi ev. har en period framför oss där hednisk mytologi förlorat sin dragningskraft (bara för att komma tillbaka igen senare, naturligtvis).
Kring temat eld så delar vi väl i första hand den påtagligt skapande biten, med glasblåsarna och i viss mån keramikerna.
Medans de som romantiknyttjar elden och glöden är fler, elden har dessutom alltid fascinerat människan.
Det skulle kunna bli en fantastisk dag (...eller tre

Jag hoppas ingen motsäger sig att jag fäller in en liten åsikt även om Solbergas efterlysta åsikt inte hunnit in än;

En dag för smide tycker jag vore en mycket trevlig idé, främst då fokuserande på det "traditionella" smidet med hammare och städ, därför att smide är något av en utdöende konstart som det verkar. Det blir färre och färre som brinner (no pun intended) för detta vårt ädla arv. Ja, jag har en väldigt stor romantisk ådra som fick mig att börja med smide och som gör att jag njuter så av det, men jag är ganska övertygad att om man instiftade en dylik tradition hade man kunnat få fler att få upp ögonen för detta hantverket och kanske ge en ny generation en "aha"-upplevelse och få fler att prova på smidet och därmed i dess förlängning garantera hantverkets överlevnad.

När, däremot, har jag inget bra infall för, men som sagts tidigare i tråden så vore vår/sommar/höst att föredra framför vinter då dels förutsättningarna blir besvärligare, men dels att det också blir svårare att motivera folk att lämna den goa stugvärmen i vinterrusket.