Plåt bearbetning :>

Hoppas att inte milan är allt för nykörd... det brukar vara rejält med liv i dom låååååååååååååååång tid efter, en liggmila jag var med och gjorde brann 2 månader efter vi hade strypt den (trodde vi).. Det var tur att den var bara på en par kubik haha... Jag var med på en 25 kubiks liggmila för tre-fyra år sen och vi fick kol så det räckte bra länge då

det går alldeles utmärkt att få fina släta saker när du driver tjockare än 1.2! om jag knopar silver börjar jag te.x. alltid med minst 1.5. har en kompis som driver skålar kallt

Det går säkert bra, jag har förmodligen fel teknik eller så är min 350 grams plåtslagarhammare fel verktyg, för jag får mest bara fula bulor för att jag måste ta i så och då slår jag snett eller något sådant så att hörnet på penen gör fula gropar. Så därför jobbar jag gärna varmt när jag ska göra sådana saker.

Knopar är ett uttryck jag inte är bekant med.. vad är det???

Att driva skålar är ju för mig precis tvärtom mot att resa, det jag kallar att driva är när man arbetar inifrån med en rundad hammare i en rundad skål, att resa kallar jag det när man arbetar från utsidan (se länken till anvilfire och normandhjälmen).. Använder vi oss av samma termer tro??

Att driva (min term) skålar i tjockare material utan att få buligt är inga problem, det är då heller inga problem att ha en slipad hammare och "småpicka" mot städet för att få det riktigt slätt å fint.

det kanske inte allt är samma terminologi, men drivning och träckning sker från utsidan, med drivhammare eller pen mot trä eller stål. genom att minska vidden men öka tjockleken (grovt beskrivet) på plåtens kanter så får du en skål. ofta veckar man plåten som en kakform och driver ihop vecken. detta kallas bl.a. "raising" på engelska. man säger ju också "att driva upp" en skål.
när man knopar gör man "tvärtom", genom att minska tjockleken på plåten i mitten, med en kulhammare mot stål eller trä, ökar man vidden på den och den bildar en skål, säg du ska driva en kopp. om du driver den lämnar du botten orörd och i original plåttjocklek. om du knopar den är det kanterna som blir orörda. i teorin alltså. ofta blandar man teknikerna. så om man bara knopar, blir botten till slut för tunn.
men alla sätt är bra utom de dåliga, bara man får fram sitt resultat! är som sagt lite nyfiken på trycksvarvning om någon har erfarenhet...

Har jobbat en del med trycksvarvning, av koppar, mässing och aluminium, har dock ej gett mig på stålplåt.

Din kompis som trycker tjockare plåt använder förmodligen rulle i supportsvarv, själv har jag mest jobbat med handspakar i en gammal trycksvarv från förra sekelskiftet och då är man lite begränsad av plåttjockleken. Koppar och aluminium kan man trycka i princip hur långt som helst medan mässing är lite mer förrädiskt. Mässingen kan verka flyta med i tryckningen men kan i sista finköret explodera, mässing tål nämligen inte sammanpressning lika bra som andra material, Höll på att mista tre fingrar på vänsterhanden när en mässingsburk sprack under tryckning.

De två metoderna skiljer sig lite då den första bygger på en materialförflyttning under högt tryck med lågt varvtal på svarven,
medan den andra metoden bygger på att man använder ett högre varvtal för att använda friktionen som ett redskap.

Ingemar

Sådär ja... då börjar jag få ordning på termerna här

Det du kallar för knopning är det jag menar med drivning..

Det du kallar för drivning och träckning är det jag menar med resning. Träckning var för mig ett nytt uttryck igen Vad är det för skillnad på drivning och träckning??

När jag gör mina rustningar så använder jag båda teknikerna, fast jag har en viss förkärlek till knopning,

hm... språkförbistringen sprider sig...

Ewoc!

min svarv var äldre än anno datzumal, cirka 27 år äldre