Vikingasmedja och vad den innehåller.

Scan skrev: Men var är alla vikingar? Vi borde väl kunna få ur oss mer än såhär?

De här var väl bra, du har ju till och med fått en bild, nästan en "ögonblicksbild"

Hehe! Jo men visst var det bra! Inget ont om antracits medlemmar. Jag är glad över att folk delar med sig och här kan man räkna med att få svar på frågor man ställer. Det är hemskt bra! Jag vill bara jaga fram resten av vikingarna för jag tror att det finns fler som kan dela med sig.

Hej!

Rund städform är ju också en variant som finns i mästermyrskistan:
http://mis.historiska.se/mis/sok/include_image_exp.asp?uid=22024

Men det är nog mycket enklare att arbeta på ett fyrkantigt städ. Ofta tycks de vart lite spalare nertill och lite större bana: http://mis.historiska.se/mis/sok/include_image_exp.asp?uid=22024
Sedan ett sparrhorn och någon typ av avskrot brevid

Men hej Björn!

Strålande. Jo ett grophus är faktiskt vad jag funderat på. Just nu är det på gång att eventuellt (med stora frågetecken) bildas en förening eller sammanslutning i Örebrotrakten med tanken att bygga lite vikingatida bebyggelse och då ska det ju vara autentiskt.

Intressant idé att smida mot sten. Är det någon som provat det och vet hur det beter sig?

Scan skrev:
Strålande. Jo ett grophus är faktiskt vad jag funderat på. Just nu är det på gång att eventuellt (med stora frågetecken) bildas en förening eller sammanslutning i Örebrotrakten med tanken att bygga lite vikingatida bebyggelse och då ska det ju vara autentiskt.

Låter spännande!

Scan skrev: Intressant idé att smida mot sten. Är det någon som provat det och vet hur det beter sig?

I boken Klassiskt Järnsmide av Lars Enander och Karl-Gunnar Norén finns det ett kapitel som handlar om när de har testat vikingatida smide efter hur man kan tänka sig mästermyrs smeden arbetade. De arbetar självfallet med kopior verktygen ur mästermyrkistan. Men även på en sten, och enligt dem ska det fungera förvånandsvärt bra.
Men det är ju bara att testa igetligen, leta reda på lite olika stenar och testsmi på dem. Jag kan tänka mig att det svarar olika beronde på vilken stensort det är, och ger olika resultat i hur bra det håller ihop. Sedan är det väl bra om ytan är lite finare också så slipper man alltför mycket märken i järnet.

//Björn

Smide i grophus har jag gjort på två olika ställen här nere i Skåne, dels på Trelleborgen i Trelleborg och dels på VikingaTider i Löddeköpinge( http://www.vikingatider.se/ ). Det finns en bild från förra årets marknad när jag sitter och smider i grophuset på http://www.vikingatider.se/sidor/fotogalleri2.htm , sista bilden. Ringarna på bälgarna på Sigurdsristningen skulle jag nog snarare gissa är stenar än insugshål. Jag har provat ett bar bälgar med insugningshålet på ovansidan och det var skräp. Halva vägen ner var de öppna, så det blev inte mycket luft per tag. Det som jag anser funkar bäst är två eller tre mindre hål på den undre halvan, då stänger de snabbare men tar fortfarande in mycket luft utan större anträgning, tänk bara på att de måste upp en bit så att de får "fria luftvägar".

På denna länk http://www.hantverkslagret.org/hantverkslagret/artiklar/b%C3%A4lg/b%C3%A4lg.asp finns det en beskrivning på hur man gör en dubbelbälg, den verkar dock inte funka nu, men det kan ju vara tillfälligt. Jag håller precis på att göra en dubbelbälg där jag har utgått ifrån den beskrivningen med undantag för att jag har backventil även vid utblåset eftersom jag har varit med om bälgar som drar in eld i sig och då håller de inte länge. Mina bälgar är inte helt klara ännu, de saknar handtag och ihopmontering men så här långt har de känts bra. Skinnet jag har använt är vegetabilgarvat getskinn från slöjddetaljer.

Greven

Kul med engagerade svar!

Är det så att vi har historiska belägg för smide på sten alltså? Jag tycker ju det låter tufft och borde ju skaffa en smidessten till den eventuella smedjan.

Dock finns ju funderingen kvar. Är det någon som vet varthän man lämpligen vänder sig för att få ett fyrkantigt städ och tillhörande sparr smitt? En avskrot att fästa bredvid i kubben kan ajg väl banka till själv men de större grejerna är så dryga att knacka ut med hammaren.

Vilken tråd! Grymt mycket intressanta grejer!

Finns det fler intresserade i Göteborgstrakten?
Jag har just börjat samla utrustning till en smedja som ska börja utomhus med små medel och målet är en vikingatida byggnad med rätt utrustning, men även en dold elfläkt och lite annat modernt för de dagar jag vill tillverka grejer och inte bryr mig så mkt om tidsperioden.

Jo att smida på sten går alldeles utmärkt och det är inga konstigheter med det. Enligt KG Lindström fins det belägg för att man smidde på stenar på vikingatiden. Jag vill minnas att han sa att man har hittat stenar som varit slitna på ett sådant vis.

Den typen av fyrkantigt städ du talar om tror jag brukar kallas ambolt. De är ju inte så svåra att smida om man bara har en rejäl hammare men annars fins de att köpa på de flesta ställen som säljer smidesverktyg, faffar och sånt. Kolla efter verktygsanonser i en vanlig smidestidning eller kanske det fins någon länk till verktygsförsäljare här på Antracit.

Af "Kulturhistorisk Leksikon for Nordisk Middelalder", bind 16, spalterne 260 til 269 fremgår det indirekte af et par af artiklene, at man brugte ambolte af såvel sten som jern helt ind i middelalderen. Jeg kan iøvrigt tilføje, at blot få kilometer fra, hvor jeg bor, der har arkæologerne dokumenteret håndværksaktiviteter - primært smede - fra både bronzealder, jernalder, vikingetid og middelalder. Arkæologerne har kunnet påvise, at allerede i jernalderen dukkede de første ambolte af jern op. De ældste ambolte i jern var små, da jern jo var ganske kostbart. Smedene har så til større opgaver anvendt tilhugne sten som ambolt.

Skal du derfor indrette en fastboende vikingesmeds værksted, så skal du derfor have både en lille ambolt i jern og en større i tilhugget sten. Skal dit værksted være den rejsende vikings værksted, så skal du kun bruge en lille ambolt i jern. Vikingesmedenes værktøjskasser var iøvrigt i træ - helst eg, bøg eller ask, og så med brede jernbeslag. Kasserne var store nok til at rumme hammer, tang, nageljern, lille ambolt, klude, skødeskind, bælg og lidt råjern. Samtidig var kasserne ikke større, end smeden kunne transporteren den på egen ryg. Ildstålet var ved bæltet. Vikingetidens smede anvendte såvel trækul som stenkul.

Håber, det var en hjælp?

Med venlig hilsen
Smeden i Jordhøj

Intressant, men något stenkol har väl såtillvida jag förstått inte brukats här i norden förens på 1700-talet?

Du har ret i, at stenkul i større mængder først når bredt ud hos os i Skandinavien fra sent i 1600-tallet med storimport fra England. Denne import voksede nærmest eksplosivt fra midten af 1700-tallet.

Vi ved også med sikkerhed, at der blev udvundet stenkul i Skåne helt tilbage fra 1500-tallet, muligvis endda tidligere. Blandt andet i området omkring Høganæs ud mod havet har man kunne samle kullene lige i jordoverfladen og på stranden. Fra tidligt i 1600-tallet blev det udvundet systematisk. Kong Christian den 4. (Danmark) anså kullene fra sit skånske område for en i kvalitet underlødig konkurrent til hans minedrift i Norge. I Norge blev der udvundet stenkul fra middelalderen.

Imidlertid ved vi også, at de hanseatiske købmænd allerede i 1200-tallet solgte stenkul fra både det område, der idag udgør Belgien, og fra Tyskland i blandt andet Trondheim, Bergen, Malmø, København og Stockholm.

Vikingerne lærte stenkul at kende i både England og Normandiet - og de tog dem med sig tilbage til Danmark. Arkæologerne har i blandt andet Hedeby påvist slagger fra brug af stenkul. Vikingerne fra de norske områder kom primært til Irland, hvor man næppe i samme målestok anvendte stenkul - vikingerne fra de svenske områder rejste primært ad de russiske floder og stødte næppe heller på stenkul der. I vikingernes skandinaviske verden har der således været lidt forskel på smedenes energikilder. Der er dog næppe tvivl om, at den primære energikilde ved smedning i vikingetiden har været trækul.

Med venlig hilsen
Smeden i Jordhøj