Tillverka träkol själv

Ser verkligen ut att bli bra kol! Är också jäkligt sugen på att kola själv, fram åt vintern någon gång kanske. Man får tacka för alla förträffliga tips och bilder herr presidenten med fler.

//Björn

Jag vill också säga tack!

Nu har jag också gjort ett försök att kola med insperation från den här tråden. Jag använde mig av en mindre oljetunna, borrade ett antal hål i botten och ställde det på fyra tegelstenar liksom mr_president. Jag hade dock ingen issolering ligandes så kolningen blev nog ganska oeffektiv den här gången... ska skaffa lite issolering till nästa gång.
Främst använde jag gammla brädstumpar av för mig okänd träslag till kolningen men också en del vanlig ved av björk och gran. Alltihop klöv jag med yxa och sedan sågade jag alltihop (för hand) på bredden för att få det i någorlunda bra storlek.
Jag tände en valig brasa i botten av tunnan till att börja med, sedan väntade jag tills elden nästan hade brunnit ut och låg och glödde. Då hällde jag i kolningsveden och genast började det välla ut tjock rök. Till en början lade jag på ett lite ojämnt plåtlock som släppte ut röken på sidorna utan att jag behövde ställa det på pinnar av något slag.
Den kolningsved jag hade i början fyllde inte hela tunnan så jag fortsatte att såga upp och klyva bitar när kolningsprocessen hade börjat.
Sedan ersatte jag locket med en bit gipsskiva för att det inte skulle bli för högt drag så att det tog eld.

Har inga bilder men tog en liten film:

[youtube:1z8uj8ir]s5hKAiILzDg[/youtube:1z8uj8ir]

När jag converterade filformatet från avi till mpg blev filmen snabbspolad i slutet av någon anledning? ??? försökte flera gånger men det blev likadant varge gång. Så det blev lite skumt i slutet..

Efter tre timmars kolning hade röken så gott som helt avtagit och jag tog bort stenarna under för att det skulle förhindra luftillförselln. En bra tid låg det sedan och glödde längst ner i tunnan och jag antar att det inte blev helt lufttätt på botten. Försökte lägga lite lera omkring men det fortsatte att glöda i svag vinröd färg. Tillslut bestämde jag mig för att hälla ut kolet ändå (bra eller dåligt beslut vet jag icke), när jag hällde ut det slog det direkt lågor fråm delar av kolet så jag fick kasta en hink vatten över alltihop. Det tycktes som om alltihop var genomkolat i alla fall. Blev inte så mycket, en pappkasse full med färdigt kol. Tror att delar av det i botten bara hade glödit bort? såg ut som om man hade eldat på delar av det.
Jag testade kolet i min ässja och jag tyckte det fungerade utmärkt blev snabbt hög temperatur. Har testat att blanda ut det med koks det verkar fungera bra.

Jag är ganska nöjd med kolningen för att vara första försöket av en simpel femtonåring om jag, har väl gjorts bättre men jag har nu mängder av erfarenheter till nästa gång. Så snart skall jag kola en tunna till  ;D  

//Björn

Kul att andra inspirerats av denna tråd. Kan nämna (tror inte jag skrev det tidigare) att jag använder väldigt torra plank. Torr ved ska man nog ha.

Körde en fjärde tunna när jag hade temadag med kompisarna (smide, jakt, kola, käk å bastu). Schemat blev lite tight, för vi skulle hinna jaga oxså. Åkte iväg på jakt å försökte med trixet att lägga tunna listar under locket för att den skulla slockna om den tog fyr.

Vi fick lite utdelning på jakten så vi blev försenade hem, så kolen hade tagit fyr (självsläcket funka inte). Hälften av kolen brann upp så utbytet blev väl bara +50 liter (inte full tunna när vi starta). Dock väldigt fin kol de som blev kvar, minst 110% genomkolat

Märkte att det sprätter en hel del om kolen om den är släkt med vatten (inte torr). Inga problem i övrigt men en del sprätt & knäpp i kolen. Kan man kväva utan att en massa kol brinner upp är det nog att föredra.

Mycket spännande och inspirerande tråd. Detta måste provas. Någon skrev "sockerbitar", en annan "lagom stora bitar" eller så. Ni sågar alltså till bräderna/virket i så små bitar att det bara är att ösa upp i ässjan sen? Inga stående plank/stockar i tunnan alltså?
/Lasse

Den här tråden är fantastiskt kul och jag vill komplettera den med att föreslå indirekt kolning.

Gamla tiders kolmilor, och även denna tråd än så länge, bygger på att man eldar upp en del av veden så man får upp värme och när milan väl tagit sig stryper man lufttillförseln och förlitar sig på att den värme som frigörs vid kolning (börjar vid ca 260 grader) skall räcka för att täcka värmeförluster.

Men det är inte så man gör kol industriellt, utan man bör ta vara på energiinnehållet i gaserna.
1) Fyll ett (nästan) slutet kärl med torr ved.
2) Elda under kärlet, dvs indirekt uppvärmning av torra veden.
3) Led tillbaka gaserna från det slutna kärlet in under kärlet så att gaserna oxå börjar brinna.
4) När det inte längre kommer brännbar gas är kolningen klar.
5) Låt svalna innan kärlet öppnas. Kolet har en tendens att självantända när det är varmt.

Om detta kan man läsa i Hilding Bergströms böcker från första halvan av 1900-talet, exempelvis "Kolning i Ugn" eller "Om träkolning". Maria Ed's Miljötekniska undersökning ( http://www.w-program.nu/filer/exjobb/Maria_Ed.pdf ) är upplysande, särskillt om man tror att det är ofarligt att andas in oförbrännda gaser från direkta metoden.

Nåväl, om du har ett oljefat med lock föreslår jag att du skaffar ett krökt rör som passar i skruvlocket på oljefatet. Oljefatet skall ligga ner och krökta röret skall gå in under tunnan. Se till att gaserna kan förbrännas under tunnan genom att exempelvis slitsa röret. Elda ordentligt under och omkring tunnan så att den torra veden börjar kolas. När kolningen kommer igång brinner de utledda gaserna och värmer tunnan ytterligare. Efter ca 1.5h är processen klar och man skall då låta tunnan svalna till dagen därpå utan att öppna den. Men även färska kalla kol upptar syre ur luften och när kolet kemiskt binder syre frigörs värme så viss risk för självantändning föreligger.

Jag har gjort kol på detta sätt ett halvt dussin gånger och efter att förstått vikten av torr råvara

Min fundering kring indirekt kolning (som du beskriver den ledfelt) var att jag upplevde det som ett visst bekymmer att uppgradera till ett slutet kärl (nästan tryckkärl).

Vad jag har tänkt prova är att lägga på locket (och fästa det med klämring) och låta bränngaserna gå "baklänges" ut genom hålen i botten (samma hål som idag är för till-luften). Inte så mycket för att få större utbyte eller spara tändved men för att se om man får mindre rök (både mindre mängd och mindre sur) så man inte får grannar å andra på sig. Risken är nog stor att man eldar upp tunnan rätt fort, vi får se (blir ju som blästerluft).

Här är oxså information om ledfelts metod.
http://www.twinoaksforge.com/BLADSMITHI ... ARCOAL.htm

Jämför jag med denna metod (ovan) så använder "min" metod väsentligt mindre bränsle. Det räcker med <10cm brinnande/glödande tändved på botten av tunnan när man öser i träklossarna. En del av tändveden finns kvar när tunnan kolat klart, passar man bara tunnan så den inte övertänder (du får lågor upptill) så vill jag påstå att metoden är väldigt effektiv.

Om man skall ha kolen till smide (och inte t ex. å grilla korv mm) så är fraktionen väldigt viktig. Jag som har en bandsåg och sågat spillvirke ansåg det enklare att få till önskad fraktion i träform är i kolform. Till sommaren skall jag dock kola till grillen så då blir det nog vanlig kluven ved (lövved och inte som nu barrved).

Så svaret till Lasse är - jag sågar ner trät till färdig fraktion (ca 20x20 mm eller mindre) i förväg. Koltunnan kör jag in i smedjan med pirra (efter att den stått ute minst 3-4 dagar å inte längre är varm) å så öser jag direkt ur tunnan i ässjan med en gammal kastrull. Jag har 2 tunnor som jag växlar mellan så jag slipper ha helt tomt på kol. Isoleringen flyttar jag till den tunnan jag kolar i.

Klossarna sågar jag genom att på frihand såga klyvspår (ca 20mm mellanrum) i ca 50cm långa plank. Jag sågar/klyver inte helt igenom utan plankan håller ihop i den änden jag skjuter på i. Sedan kapar jag mot anhållet och låter klossarna falla från sågbordet rakt ner i en låda på golvet. Då får jag som ni förstår sisådär 10 klossar för varje kapning (beroende på plankas bredd förstås). Sist sågar jag upp den lilla ändbiten som höll ihop plankan. Skall posta en filmsnutt där jag sågar till klossarna.

Hej alla kolare !
I Sveriges konstsmidesförenings senaste nummer av tidningen "NOS", Nytt om smide och smeder, finns en
väldigt utförlig artikel om just tillverkning av träkol för smidesändamål. Den är skriven av föreningen förra
ordförande Yngve Nordmark som är en hängiven "träkolare" och han håller till i Färentuna utanför Stockholm.
Hälsningar // Martin i Lysekil.

Han är min granne (Yngve) så jag har sågat till honom och kollat på hans projekt.

En fundering om det här med indirekt kolning...
Om man fyller ett oljefat med torr ved i små klossar som mr_president beskriver, och sedan lägger det i en stor brasa (typ påskeld). Hur mycket syretillförsel skall man ge? Hur stort/stora hål i fatet?
//nomiS

Vill påstå att det viktiga är att det inte kommer IN luft. Det som skall ut kommer alltid ut men det skall inte komma in så kolen brinner, den skall destilleras av värmen (med den metoden). Man skall väl iofs se till att det inte blir en bomb så om trycket blir för högt är det bättre att locket ramlar av än att hela skiten sprängs.

Den länken jag postade ovan indikerar att det räcker med det 2" hål som ett oljefat normalt har. Han kopplar sina rör till 2" hålet och leder in gaserna under faten.

Mmm... Låter ju ganska självklart nu när du säger det... Kan undra hur det skulle funka att ha någon form av backventil i 2"-hålet istället. Då kommer ju gaserna ut, men inget syre in => självsläckning? Vad tror de mer erfarna kolarna om en sån lösning?
(Problemet med att ha kolningstunnan i en stor brasa är att det blir varmt så länge att man inte kan gå dit och stänga hålet/släcka med vatten i tid inbillar jag mig...)