värmebehandling japanska svärd

Ok!

Här kommer några bilder på klingor med lera och Owen´s ugn.

Tack så väldigt mycket för förklaringen, det var verkligen intressant. Jag gissara att detta är ny kunskap för många, jag har aldrig ens hört antydningar om att man kan se omvandlingen.
Robin

Kul att få bidra med det!
Det gör faktiskt stor skillnad om man lärt sig se detta. Det har i alla fall förändrat mit förhållningssätt till härdning, och faktiskt också smide en del.

De som berättat om dessa fenomen för mig är Howard Clark, Kevin Kashen, Roman Landes, Randall Graham, Jean-José Tritz och Don Fogg. Alla har de sina egna metoder som de utvecklat utifrån detta. Kanske det är en metod som är vanligare utomlads än i Sverige?
Kanske det är en av *hemligheterna*?
I så fall ber jag om ursäkt om jag gått och avslöjat en av godbitarna inom yrket :-X ;D

Det är som sagt mycket lättare att se denna effekt då temperaturen är på väg ner. Man kan öva sig att iaktta det då man normaliserar. Normalisera i en mörk smedja vid dagens slut och titta noga efter hur stålet ser ut då det svalnar. Ganska snart undrar man hur man kunde missa en så uppenbar sak, och sedan blir det lättare att se då temperaturen är på väg upp. Lättast är det i en ugn som håller den temperatur man vill att klingan skall nå. Då är det tydligt hur de tjockare delarna dröjer längre i omvandlingen.
Man kan också använda en kort ässja och röra klingan fram och åter. Då går det att se hur stålet gloder med olika karaktär beroende på temperatur och struktur. Det är ju så japanska svärdssmeder gör: de för klingan fram och åter genom en hög av glödande kol. Härden är varmare än härdtemperaturen man är ute efter, men det går ändå relativt lätt att få klingan till en jämn och lägre temperatur. Japanska smeder härdar också i mörk smedja, som bekant.
Om man inte har en fin träkolsässja av japansk typ, kan man bygga en liten gasolässja med genomsticksmöjlighet. Se bara till att klingan kan röras fram och åter utan att skrapa i öppningarna, för att undvika att leran skadas.

Detta låter som något som måste testas... Va häftigt!!

/Patrik

kul ! ser bra ut tycker jag


(bara en liten fråga, aplicerade du nån lera på eggen ?)

Hej,
Ja man har lera över hela bladet. En tunn lervälling som målas på, lika tjockt som en strykning färg. Detta tunna lager gör inte att avkylningen går långsammare. Faktsikt tvärtom. Leran gör att ångfasen förkortas, dvs den tid som det glödheta bladet omges av en "bubbla" av het ånga förkortas. Lerans yta gör så att ångan bryts upp till små bubblor istället: det börjar koka vid en högre temperatur än det annars skulle göra. Stålet kyls effektivare under kokfasen än under ångfasen. (Salt i härdvattnet åstadkommer lite grand samma sak: satkristaller fälls ut på det heta stålet och gör så att kokningen startar tidigare: bubblor bildas där saltkristallerna fäster vid ytan.)
Man kan gärna ha lite diskmedel i vattnet, eftersom det också hjälper till att bryta upp ångfasen: det sänker ytspänningen i vattnet.

Den tjockare leran är inte heller särskillt tjock. Ett par - tre millimeter räcker. Kanten mot det tjockare lagret påverkar hur ånga bldas och rör sig över bladet. Detta påverkar hur avkylninger sker i övergången mellan härdat och ohärdat. Det är alltså inte så mycket det att leran isolerar, den används för att påverka utseendet på övergången mellan härdat och ohärdat stål.

På Don Fogg´s forum postade en medlem en video som visar rekalesens, dvs effekten av hur glöden "flammar upp" då fasomvandlingen fullbordats:
http://www.youtube.com/watch?v=JP5qoTeynF4&fmt=18
På videon ser färgerna och intensiteten lite anorlunda ut än i verkligheten.

[youtube:2nqyhkhs]JP5qoTeynF4[/youtube:2nqyhkhs]

Ruskigt intressant att man kan se själva övergångarna. Det borde ju faktiskt innebära att man kan se när stålet är klart för härdning. Jag tänker tillbaks i tiden då stålkvaliten verkligen var från bit till bit, typ vikingatid och medeltid t ex. Undrar om det var så dom gjorde??

Fast jag tvivlar på att man smakar på varmt stål i onödan : >

Gjorde lite försök med att värmebehandla för att få fram Hammon idag.

Som en del av försöken värmde jag en bit fjäderstål till 900 gr och mörklade smedjan för att titta på den där "flammande-effekten", det var jäkla häftigt att se hur stålet först blir "mörkt" för att sedan flamma upp igen. Inte alls svårt att se.

Provade samma sak med en stålbit som var slipad som en knivegg. Eggen kallnar/flammar långt för ryggen/tången eftersom den är så tunn. Jag provade att härda denna bit just som processen vänder i eggen. Det intressanta är att den blev "färdig anlöpt" på något vis. Den gick inte av när man satte den i skruvstädet och slog, samtidigt som man lätt med fil märkte att den tagit härdning. Dock tog den mer härdning på ryggen än på eggen, vilket kanske är lite bakvänt.

Hammonline fick jag inte fram så jag blev nöjd. Men övriga försök (ovan) var intressanta.

En grej till,

Vad tror ni om att använda det stål som bl a Gränsfors använder till yxor för att få fram hammon. Det har följande data,

C 0,55
Si 0,21
Mn 0,58
P 0,007
S 0,012
V 0,07

Är väl mindre härdbart vilket ska vara bra ??? Härdas i vatten oxså.

Kul att försöken var givande!

Att ryggen på kniven blev hårdare kan bero på flera saker. Två saker som slog mig direkt efter att ha läst ditt inlägg:

-Alt. 1: Man bör kyla *innan* omvandlingsprocessen startar. Du vill kyla från austenitisk struktur, inte delvis omvandlat till perlit. Säkrast är att kyla då stålet ännu inte svalnat för mycket. Hur var det, väntade du på att se stålet mörkna?
Att ryggen på kniven blev hårdare kan då bero på att den inte hunnit svalna lika mycket som eggen, som ju mycket riktigt svalnar fortare, och alltså efter kylning förmodligen innehöll en blandstruktur av perlit och martensit. Därför var den påfallande seg och bröts inte av.

-Alt. 2: Iochmed att ryggen var varmast pverkades den inte av något område som var ännu varmare. Eggen svalnade fortare och blev därogenom utsatt för påverkan från den varmare ryggen. Då kan det ha bildats strukturer som inte var idealiska för hårdhet. Du åstadkom ungefär tvärt om mot det som man vill ha när man härdar en Japansk klinga. Eggen bör om något vara aningen varmare än ryggen, inte tvärt om.

Prova samma sak igen, men ta upp provbiten/testklingan till en homogen temperatur, eller möjligen eggen aningen varmare än ryggen om du kan. Låt inte stålet svalna mer än absolut nödvändigt från ässjan till kylbadet. Hetta inte upp stålet mer än absolut nödvändigt, alltså bara precis till en temperatur som medger omvandling till austenit men inte mer. Med lite trixande kan du kanske hitta en temperatur där bladet precis har omvandlats. Det är här en gasolugn som håller precis den temperatur man vill ha är så praktisk. Klingan ser aningen mörkare ut ända tills den omvandlats. Man kan tydligt se hur tjockare delar dröjer längre med att omvandlas. Om ett område i ugnen är aningen varmare än resten (förmodligen är mitten aningen varmare än ändarna, i en typisk oljefatsässja) kan man se hur klingan i denna del av ugnen omvandlas tidigare. Det räcker med en temperaturskillnad på 5-10 grader C för att man skall se en effekt av detta.

Berätta gärna mer om hur det går! Intressant att höra!

Yxstålet borde fungera.
1770 kan ge hamon har jag bestämt för mig, och där ligger Mn på 0.5 - 0.8 %.

Det är ju utmärkt att stålet innehåller lite V. Det ger ju en fin struktur: reagerar fint på upprepad normalisering.
Borde kunna bli intressanta resultat. Möjligen är kolhalten aningen låg för optimal nötningsbeständighet i eggen, men du kan ju anlöpa vid lite lägre temperatur istället.

Hur får du tag på detta stål? Direkt från Gränsfors? Jag skulle gärna prova en bit själv.

mr_president skrev: En grej till,

Vad tror ni om att använda det stål som bl a Gränsfors använder till yxor för att få fram hammon. Det har följande data,

C 0,55
Si 0,21
Mn 0,58
P 0,007
S 0,012
V 0,07

Är väl mindre härdbart vilket ska vara bra ??? Härdas i vatten oxså.