Stålsort i knivblad och skillnader i uppträdande!

Man kan göra knivblad i olika sorters stål och alla de olika sorterna som jag har läst om här har ju olika egenskaper och beteenden. Men jag har ännu inte riktigt kommit fram till vad det är som skiljer sig i praktiken. Tabeller med legeringar kan jag läsa själv Men vad är det för något i praktiken som skiljer dessa åt

Låt mig säga att jag gör tre blad,

Blad 1: 10 cm jaktknivsblad standardutseende 1a , ca 2,5mm tjockt tunnas ut något mot spetsen.
Blad 2: 15 cm tveeggat dolkblad med ryggås ca 5 mm tjock mot nacken.
Blad 3: 30 cm eneggat dolkblad triangelslipat ca 7mm tjock rygg mot nacken som tunnas ut mot spetsen.

Vad skulle skilja bladen åt om jag gjorde dessa i t ex 1770, 2090, 5150, 6150 eller något av de andra stålsorterna som brukar rekommenderas (5150 är inte rekommenderat här, men en stålsort jag har väldigt lätt att få tag i). Jag förutsätter självklart att dom blir rätt härdade och anlöpta i den temperaturen som stålet skall ha.

Jag vill nu inte ha nån aggresiv diskussion eller argumentation men däremot gärna: min erfarenhet är att... För jag har en svag känsla av att upplevelserna av hur egenskaperna är varierar. Typ olika för varje smed.

Min erfarenhet är att 1770, 1880, 2090 alla är bra och funkar fint till de blad du nämnde, stålen är lättsidda och lätthärdade.
I ditt sista exempel skulle jag i alla fall vara försiktig med härdningen, noggann normalisering och ett par millimeter för tjockt överallt när jag smitt färdigt för att kunna slipa bort det urkolade.

I praktiken skiljer de olika "knivstålerna" sig inte så mycket, det är därför de alla kallas knivstål, de praktiskt märkbara skillnaderna får du när du jämför med typ yxstål eller nåt höglegerat specialstål.

1880 har jag upplevt som lite lättare att härda än 1770 men så är 1770 lite mjukare att smida.
Det kanske är psykiskt men jag tror mig ha upplevt att nästan alla låglegerade (börjar med en 1.a) stål är lättare att välla, härda och smida.

Så i slutänden är det egentligen smaksak och vad som finns till hands som avgör mellan 1770, 1880 och 2090.

Vad är det då som skiljer sig mot 5150 som min mäster sa att det inte är ett bra knivstål, men bra för spjutspetsar. Han sa att skärpan inte håller sig så bra vad är det som gör det??

Jag köpte stålet av Rånäs bilfjäderfabrik som tillverkar fjäderpaket till lastbilar bland annat, så fråga inte mig vilken version det är

Alla stål du nämner som jag känner till något om är fjäderstål. Dom ska kunna böjas något för att sedan återgå till sin ursprungliga form, vilket är önskvärt för en funktionell kniv. Den ska inte gå av när den används utan vara lite flexibel. Med ökad kolhalt får man ökad hårdhet men också sprödhet. Hårdheten är ju bra, man vill behålla eggskärpan så länge som det går, slipa knivar är tråkigt (tycker dom flesta). Problemet är ju sprödheten. Man får därför kompromissa i sitt val av stål.
Man får tänka sig in i hur kniven kommer användas, vilka påfrestningar den kommer utsättas för och hur viktig skärpan är för kniven. T.ex en karvsnittskniv som har ett minimalt blad och måste vara supervass för att funka. Storleken på bladet gör att den inte kan klara av för många omslipningar, följdaktigen måste den var hård. Men den skulle gå av om man jobbade med rent kolstålsblad med kolhalt på 1%. Då får man antingen laminera eller välja ett legerat stål för att få lite mer flexibilitet, kanske 2258.
Så frågan du måste ställa dig är hur dina knivar ska användas för det är funktionen som hjälper till i valet av stål snarare än formen på dem, för skillnaderna mellan dina nämnda stål är inte gigantisk. 2090 har lägre kolhalt samt är legerat så att det är något mjukare än t.ex. 1880.
Jag själv använder 2090 till bandknivar där jag kan ta en något sämre skärpa, för där vill jag inte att kniven går av om jag använder den på en frusen fura med kvist i. Men jag skulle nog inte göra en täljkniv av 2090.
Det finns många knivsmeder som tänker form och utseende före funktion och då spelar valet än mindre roll, alla du tagit upp i tråden är härdbara fjäderstål.

Tack Micke M för din utläggning, den var väldigt bra. Det är nånstans nu jag börjar inse att jag skulle ha formulerat frågan litet annorlunda för det var litet av det du skrev om när du valde stål som jag var ute efter egentligen.

så formuleringen börjar nu luta åt något i stil med: Vilka egenskaper och egenheter har de olika stålsorterna i jämförelse med varandra. De sorter som nu börjar silas fram används inom bladsmide är då:

1770, 1880, 2090, 2258, 6150, 5150.

Jag håller kvar mitt kära 5150 i diskussionen för verkar som om det är ett bra material att göra stora blad av och som eftersopm jag smider mycket vikingatida och medeltida vapen så blir det en hel del stora blad.

Sedan har jag förstått att de gamla SiS betäckningarna inte gäller längre eller är på väg att bytas ut, stämmer det och hur ser de nya betäckningarna ut? Jag märker att det har hänt en hel del på stålfronten de 22 åren sedan jag gick verkstadsmek.

Hej.

Formen betyder inte så mycket som användning och egg vinkel. Knivblad kan ju vara helstål eller laminerade och för det
senare kan du ha högre kolhalt och härda hela stålet eftersom järnet på sidorna skall förhindra att du bryter av kniven.
En kniv för snideri behöver vara vass och är mindre utsatt för böjning genom sitt korta blad än ett stämjärn som
man bankar på eller en bandkniv som nämnts tidigare.

/Tony

Smeder och Engelsmän måste ha något gemensamt, inte byter vi till Europanorm så där lätt inte, ett klart inslag av klassisk konservatism och: Skyll inte på mig jag röstade nej !

Jag tror att att Rånäs kör mest med 5160, jag får mitt 5160 därifrån iaf. 5160 är ett bra knivstål tycker jag. Jag har använt det till både huggare och mindre blad. Det har funkat bra. Det går att få till 60 HRC om man vill. Fast det är väl mest använt till längre blad och huggare.

Seved

Aha, bor du i närheten av Rånäs???

Nej Jag tar det från hedesunda samminköp, så tar dom i sin tur från rånäs tror jag.

Seved

Ok, trodde jag hade en likasinnad på hemmaplan *ler*

Nej tyvär. Jag bor i Östergötland.Vart ligger Rånäs.

Seved