Vad är kvalité i smide

Jag anser att Smide är en konstart.

Hantverket kräver kunnande och skicklighet. Det är en konst att kunna smida.

Liksom musik, måleri och poesi är smide en konstart, ett verktyg för att uttrycka sig.

En konstnär som målar på duk måste kunna hantera färger och former på ett sätt som fängslar och intresserar andra människor. Han måste kunna förmedla en känsla eller ett budskap och han bör tillföra något nytt till genren med sina verk. En målare har en rad olika kriterier som han måste förholla sig till eller spela mot. Detta om han vill att hans verk ska uppfattas som kvalitativa av etablissemanget och för att människor ska kunna ta till sig av verkets större djup.

vad gör ett smitt föremål kvalitativt? Alltså vad ska en betraktare ta hänsyn till när han bedömmer ett smitt föremåls kvalité?

Tänkte ja skulle blanda mig i de "djupare" frågorna jag med, Jag anser att med kvalit'e så menar man något som är genomtänkt, välgjort och som håller för det det är tänkt för att vara! Sen om det är fint eller ej är precis som SCB säger, Personligt!

Visst smak är ett kapitel för sig.
Klart att vem som hellst ska få göra som dom vill.
Detta handlar inte bara om konstsmide, även verktygssmide och brukssmide har kriterier för vad som är kvalité.

Jag menar att om jag till exempel ska motivera ett högre pris på mina alster än vad kinasmidet har så måste jag ju kunna säga vad som är bättre i det jag gjort än det som dom gjort.

T.ex anser jag det är bra kvalité om det håller för vad det är gjort för.

Jag är inte ute efter att få svar som t.ex att runt är snyggt. Jag tror att trots smakskillnader så fins det vissa kvalitétskriterier som gäller oftare än andra.

Joo, därför tror åtminstone jag ibland att till exempel en kund ser alstert i sitt rätta sammanhang, tex en viss miljö, tillverknings process, mm

Tillverkas tex en viss vara i en miljö som anknyter till tradition och historia, den enskilde hantverkarens skicklighet (eller brist på sådan) kan den ju framstå i en helt annan dager än motsvarande vara, som kanske tom är tekniskt sett bättre, men som massproduceras automatiskt.
Det är helt enkelt något mer man är ute efter i detta fall, än bara ett bra bruksföremål.

Jämför tex en fin Samekniv med en modern mora i laminatstål, den senare är för det mesta bättre om man endast söker en bra brukskniv och är dessutom betydligt billigare

"De gustibus non est disputandum" gäller väl i högsta grad här! de saker vi tycker om och köper säger väldigt mycket om oss själva.
något som avgör kvalitet för mig, bortsett från skicklighet, är formkänsla. en miss i linjespel, form, riktning eller volym uppfattar ögat direkt, och hela saken blir sedan stel, död och ointressant. något som är gjort utan känsla för form är fult, sedan kan det vara hur skickligt gjort som helst. allt tredimensionellt arbete baseras på detta. det har mycket med det gyllene snittet och harmoni att göra. häri ligger en del av skillnaden. gör man konst låter man sig inte föreskrivas hur den ska göras eller se ut av "etablissemanget" eller någon annan. en fruktansvärt disharmonisk och ful målning kan vara fantastisk konst. en fruktansvärd ändamålslös och ful kniv är inte bra konsthantverk.

ewoc skrev: (...)
en fruktansvärd ändamålslös och ful kniv är inte bra konsthantverk.

Här misstänker åtminstone jag många nybörjare misstar sig och ibland överdriver för att få en citat "handgjord känsla"

Mitt tips är således att, åtminstone inledningsvis, strunta i detta, resultatet blir för det mesta bättre då.
Man får ju trots allt inte glömma att man i historisk tid alltid strävat åt motsatt håll, altså att åstadkomme ett så perfekt resultat som möjligt.



Vet inte om det är jag som överdriver här, men själv tycker jag ibland att till synes små detaljer som tillexempel öglor/ringar med uppenbara knäckar och skevheter, slarvigt gjorda kallbockningar (ge akt på den innersta böjen vid centrum, om den iställetför ett veck ges en fin mjuk böj ger det hela genast ett betydligt mer genomarbetat intryck), tydliga slipränder på fel ställen, etc
kan förstöra mycket av intrycket av ett i övrigt kanke välgjort föremål.

Nu citerar jag något som Helena Dahlbäck Lutteman, chef för konsthantverksavdelningen på nationalmuseum skrev för rätt länge sen om keramik: "Det går inte att beskriva vad det är som skiljer mästarens skenbara snedsteg från ammatörens oförmåga. Men någonstans syns det, och det känns. Hade krukan enligt det traditionella sättet att se varit perfekt, hade den kanske tappat sitt uttryck."

ewoc skrev: något som är gjort utan känsla för form är fult, sedan kan det vara hur skickligt gjort som helst.

Där satte du huvudet på spiken, åtmindstånne då det handlar om konstsmide, i smidda maskindelar kan det säkert vara annorlunda.

Känslan för form är mycket viktig, men jag anser också att det är just medvetenheten om formen som är det viktiga. När galna proportioner eller ojämnheter i t.ex en böj är medvetet ditlagd för att ge ett visst önskat uttryck är det enligt mig hög kvalité. Det behöver inte nödvändigtvis följa gestaltningsprinciper såsom t.ex gyllene snittet eller "den goda kurvan", men absolut vara gjorda med känsla för hur dessa påverkar formen.

Jag upplever ofta att det är kvalite när ett smitt föremål har en intressant karaktär, inte nödvändigtvis snyggt men där ambitionsnivån/ribban ligger på en jämn nivå. En krokig ljusstake som är lika krokig överallt kan kännas helskön. En sådan har enligt mig högre kvalite än en ljusstake där vissa delar är jättenoggrannt och jätteskickligt gjorda men andra är alldeles slappa. T ex. skickligt gjorda former som i sina möten med varandra bara säckar ihop.

När jag och min mäster pratar form kommer ofta ordet "nerv" in.
Nerv kan väl liknas vid en egenskap hos foremålets uttryck som gör att det berör.
Många gånger tänker jag att jag vill att varje aspekt av alstret ska se avvägt ut, varje form ska ha ett syfte.
Inget ska ha lämnats åt slumpen.
Dock så händer det då och då att det händer saker under arbetets gång som inte var planerade från början, en lödning beter sig märkligt och bildar en vacker rand exempelvis. Även om denna rand inte fanns med i min idé från början kan det mycket väl vara så att den "lyfter" hela formen och ger den ett uttryck, en nerv som jag vill åt.
Att se den nerven är väl något eftersträvansvärt.
Själv är jag av uppfattningen att det är genom att avvika från klassiska former, gyllene snittet och andra "regler" som man uppnår "kvalitativ" form. Förskjutningen skapar nerven.

In distortion I trust!!!

Inom industrin är "Rätt kvalite´i rätt tid" rätt kvalite´,

Kvalité i smide för mig är "upprepning". Alla kan smida en ljusstake, alla kan göra krokar. Jag vill tom påstå att alla kan utföra de mest krävande smidestekniker med gott resultat. Om inte med instruktioner ur en bok så med handledning och hjälp.
Men alla kan inte göra två exakt likadana ljusstakar och få kan göra två exakt likadana damaskmönster. Inte utan gediget tränande, kunskap och erfarenhet.

Jag retar mig ibland på "den fria konsten" (inte bara inom smide) eller hur jag ska uttrycka mig.
Kvalité för mig är hantverket och då kan en gammal grovsmidd lie med slarvfel vara vackrare än en oformlig klump till ljusstake som ingen rimligtvis kan smida en kopia av eftersom smeden själv förmodligen inte visste hur han/hon fick till det första gången. Sedan kan den oformliga ljusstaken vara hur estetiskt vacker eller orginell som helst, kan smeden inte göra en till likadan - då är det inte kvalité, då är det tur

Mvh
Björn

Eftersom jag är en av dem som har det väldigt svårt att bakna fram två väldigt likadana saker så tycker jag att jag kan påpekar att du Björn har växlad kvalite med skicklighet. Bara för att jag kanske måste göra 10 föremål före jag får två väldigt lika smid artiklar betyder det inte att nån av dom 10 saknar kvalite. Smeden (jag) saknar skicklighet och erfärenhet men ska föremålet saknar kvalite på grund av detta?

Gustav, jag tänkt att ett argument till varför dina smid alster kan vara värd merea än "kinasmide"

Jag håller med både förra och förrförra till vissa delar där.

Även jag gör skillnad på skicklighet och kvalité. Men jag vill ändå tillägga att skicklighet i flera fall är helt nödvändigt för att uppnå kvalite. Stål beter sig mycket olika beroende på hur det bearbetas. En oskicklig smed kanske kan tillverka ett förmål som på många sätt påminner om det som mästaren gjort men det har ofta brister i kvaliten.

Till exempel kan man bara värma upp en bit stål ett visst antal gånger innan den fårlorar rent praktiska kvalitéer som hållbarhet men även estetiska såsom ytans utséende.

Nu tillhör jag en av dom som anser att dålig hållbarhet, skrovliga ytor eller stor variation (i en serie ljusstakar till exempel) mycket väl kan vara kvalité. Det viktiga är att ingenting har lämnats åt slumpen eller okunnandet.

Om en smed skulle klara av att smida två exakt likadana ljusstakar men väljer att inte göra det av någon anledning så är det fortfarande hög kvalité. Endast när ljusstakarna är olika på grund av skicklighetens frånvara försämras kvalitén enligt mig.

Och som en komentar till

hovslagarebjörn skrev: Jag retar mig ibland på "den fria konsten" (inte bara inom smide) eller hur jag ska uttrycka mig.
Kvalité för mig är hantverket och då kan en gammal grovsmidd lie med slarvfel vara vackrare än en oformlig klump till ljusstake som ingen rimligtvis kan smida en kopia av eftersom smeden själv förmodligen inte visste hur han/hon fick till det första gången. Sedan kan den oformliga ljusstaken vara hur estetiskt vacker eller orginell som helst, kan smeden inte göra en till likadan - då är det inte kvalité, då är det tur

Kvalite i den typ av smide du här föreslår anser jag inte ligger i förmågan att upprepa utan snarare förmågan i att se vilka av de slumpmässigt formade klumparna som ska slängas och vilka som ska säljas. Enligt mig handlar kvalite i form nästan uteslutande om att se.

Jag kan bara hålla med ovanstående...

I ett högkvalitativt stycke smide anser jag att varje
aspekt, varje val i processen, ska kunna motiveras.
Alltifrån material till form.
Varje beståndsdel ska bidra till slutresultat.