Nya inlägg

Fler ämnen »

Topic-icon vapensmide

  • sepulchure
  • sepulchure Profilbild Författare ämne
  • Offline
  • Fresh Boarder
  • Fresh Boarder
Mer
15 år 7 månader sedan #3741 av sepulchure
COM_KUNENA_MESSAGE_CREATED_NEW
har varit intresserad av det japanska svärdet(jo jag är medveten om att det här är forum för vikingaprylar men jag hittade inte något forum som passade bättre) längre tid och insåg att jag skulle verkligen vilja lära mig hur man smider svärd och ja vapensmide överlag men också speciellt japanska svärd. ge mig all information jag kan tänkas behöva. tackar!
Mer
15 år 7 månader sedan #3742 av Peter_H
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
Hej, dethär är väl inte ett forum för "vikingaprylar" (vad det nu sedan kan vara...) Jag föreslår att du kontaktar Sveriges Konstsmidesförening de har flere duktiga svärdssmeder i sitt medlemsregister.
Lycka till !

The early bird may get the worm, but the second mouse gets the cheese
Mer
15 år 3 månader sedan #3743 av Holy_diver
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
Det finns böcker på ämnet, kolla på http://www.amazon.com och sök runt...

Hur mycket har du smitt innan?

Holy-diver

Holy-diver
Mer
13 år 7 månader sedan #10046 av EeWe
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
Själv har jag räknat ut att det skulle ta omkring fyra veckor (oräknat slip och polerjobb, mm), om man utgick från färdiga, moderna material...

Men, i mycket grova drag ser principen ut såhär:

1. I en särskilld smältugn tillverkas "Tamahagane" Ett slags gropjärns liknande stål (?) Med ganska hög kolhalt (eftersom råmaterialet tar åt sig kol från det kol som ugnen eldas med).

(ugnen är svagt bågformad, och har i sin botten en "solfjäder" av bamburör, kopplade till ett slags dubbelverkande luftpump av trä. Principen är att ett chakt fylles med träkol, varvat med lämpligt utgångsjärn, luft inblåses förstås i botten, varpå det halvsmälta järnet bildar en tvättsvampsliknande formation på ugnens botten om processen lyckas. Slagg och föroreningar slås ur vid efterfäljande bearbetning av detta så att man får en homogen klump. Sedan tar nästa steg vid.)

2. Detta utsmides till en platta, som söndeslås i i mindre bitar, med undantag för en fyrkantig "bottenplatta"
Bitarna staplas på denna (som förses med ett skaft att hålla i) varpå packen täckes med rishalm, och övergjutes med en lerblandning.

3. Packen upphettas till vällningstemperatur, och bitarna välls samman.
(dessa kommer sedan att utgöra en viktig del av mönstret)

4. Den hopvällda packen smids ut lnågot, och klyvs (men inte helt igenom) på en sida, viks, förses med ny rishalm och lera, hopvälles igen (nu har vi det första lagret,(av uppemot 4 000 000 lager...))

(Rishalmen tillför kol till järnets yta då den upphettas tillsammans med järnet. Lerskiktet är huvudsakligen för att förhindra luftens tillträde, eftersom luftens syre skulle kunna störa uppkolnings och sammanvällnings processerna.)

5. Nu viks och hopvälles packen önskat antal gånger (det färdiga resultatet bör ha minst omkring g 4000 lager).
(varje lager bildar ett "sträck" pga ytans något förhöjda kolhalt, det är alltså detta som ger det färdiga mönstret och även klingan en viktig del av dess slutliga tekniska egenskaper)

6. När damskpacken är klar är det dax att smida ut klingan (som ibland kan bestå av laminat med olika kolhalt (tex: ett hårdare stål till eggen, och ett segare, men något mjukare till sidor, osv...))

7. När klingan är färdig, samt grovslipats är det dags för den omtalade "lerhärdningen" Vilken tillgår så att ett slags finkornig lerblandning påföres på sådant sätt att den vid den påföljande avkylnigen bildar avsett mänster (Mycket tidiga svärd hade oftast ett enkelt rakt mönster, senare "skolor" hade olika mästar mönster. De ur teknisk synpunkt bästa mönstren har grundformen av en rad "liggande C efter varandra,med öppningen nedåt, mot klingans egg, Tex eldflammor, etc. Detta för att i någon mån styra upp, och bromsa eventuella sprickor som kan tänkas uppstå om oturen är framme då svärdet används ute i fält, dessa skulle annars lätt kunna ge en brottanvisning på klingan (eggen är ju förhållandevis hårt härdad i jämförelse med resten av klingan (detta styr man också med lerskiktets tjocklek)).


8. Nu återstår grov och finslipning i en mängd steg, med olika stenar och brynen. Slipningen utfördes normalt av en annan mästare, på detta område.


9. Nu är svärdet äntligen klart, skidan tillverkades av ytterligare en mästare...
Mer
13 år 7 månader sedan #10047 av JiBe
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
http://forums.swordforum.com/index.php?s=2f370b9b7e529da4fb11ce49c08fa996

Här finns nog det mesta du vill veta, dock på engelska.
Mer
13 år 7 månader sedan #10075 av Valle
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
Hej Rekommenderar boken "The craft of the Japanese sword" Där står allt hur man ska göra...

....jag är ingen trollkarl, men jag lär mig...
Mer
13 år 7 månader sedan #10345 av Dark_Jester
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW

EW skrev: (nu har vi det första lagret,(av uppemot 4 000 000 lager...))


Rätta mig om jag har fel, jag är bara "lekmannamässigt" påläst om den metallurgiska delen av japanskt smide, men är inte de här 4-miljoner-lagers-klingorna något av en "urban legend". Jag räknade på det en gång i fornom och jag tror jag kom fram till någonting i stil med att i ett svärd med så många lager skulle varje lager vara tunnare än en stål-molekyl.

Som sagt, jag kan ha fel, men jag har för mig någonting sådant. Rätt, fel? *nyfiken*

Of all the elements; Earth, air, fire and water, man stole only one from the gods: Fire. And with it, man forged his will upon the world!

http://www.nordanvinds.se
Mer
13 år 7 månader sedan #10351 av SCB
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
Hmm. En järnatom är väl 1.8 Ångström och det går 10 miljoner ångström på en mm säg att atomerna i en bit stål ligger med cc 2Å så blir det ca 5 milj atomer per mm.. Teoretiskt altså.. Hoppas att jag inte har slarvat bort alltför många decimaler nu! ;D
Om man börjar med att stapla 4 plattor och välla ihop dessa så behöver man räcka ut, vika och välla 20 gånger för att få 4 milj lager. Jag skulle tro att man har ett väldigt, kanske näst intill helt homogent och slaggfritt stål efter bara 5-6 vällningar d.v.s 128 eller 256 lager. Även om man har ett riktigt uselt utgångsmaterial.
Det känns som en väldans massa onödigt arbete att räcka och välla 20 gånger.

//Olof Nilsson
Mer
13 år 7 månader sedan #10356 av EeWe
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
Så säger även mina erfarenheter (oaktat att inte heller jag utger mig för att vara någon fulländad expert på området),
Men, som ni ju sade, samma som för binära tal på datorn: 2, 4, osv...
Mer
13 år 7 månader sedan - 13 år 7 månader sedan #10376 av Valle
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
Japanesar väller ca 10-20 gånger.Allt hänger på kolhalten. De börjar med tamahagane som har kolhalt ca 1.4-1.7%, och då vill de ha ca 0.6-0.8%.
Vid första vällningen försvinner ca 0.3%C (i kolässja) vidare ca 0.01-0.03% vid varje vällning. Så de räknar vällningar för att komma till den kolhalt de vill ha.Men då pratar vi om tamahagane.Därför stål med ca 1.4%C mera känslig för slag än stål med 0.8%C.
Ska man välla modern stål 15 gånger av en paket med t.ex. 15 bitar så kolhalten blir väldigt låg och händer en grej som heter karbonmigration eller homogenisering.Då tappar man hela meningen med damaskeringen-att få både hårda och mjuka partier i klingan.
Men japanska svärd är inte likt de damaskerade från Asien.Det är i princip samma stål med lite varjerande kolhalt   +(-)0.1% som välls ihop.I sista vällningen mitt i paketen läggs en mjukare stål (shingane). Så japaneser laminerar inuti.

....jag är ingen trollkarl, men jag lär mig...
Bilagor:
Last edit: 13 år 7 månader sedan by Valle.
Mer
13 år 7 månader sedan #10743 av EeWe
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
En fundering bara...

Nu har vi således fått slutgiltig klarhet i antalet vällningar...
Mer
12 år 10 månader sedan #15601 av Joakim00
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
Extremt faschinernda med svärden och extremt komplicerat,
men jag fattar inte ..blir inte kolhalten högre ju mer den bearbetas?

vet ni om stål 1880 är bra till svärd eller vad annars?
Mer
12 år 10 månader sedan #15607 av SCB
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
När man värmer stålet till smidestemp och hanterar det utanför ässjan så kommer luftens syre att bränna ur kol i stålets yta, varje gång man viker och väller stålet så hamnar ett lager med avkolat stål i centrum av ämnet.
Urkolning av stål sker otroligt mycket snabbare än uppkolning så det lilla kol du kanske kan lyckas tillföra stålet i ässjan kommer att brinna ur snabbt när du börjar smida.
Altså, ju längre tid man smider ett stål desto lägre kommer kolhalten att bli.

//Olof Nilsson
Mer
12 år 10 månader sedan #15616 av Joakim00
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
jaha. jag förstår
men blir det inte svagare och svagare ju lägre kolhalt i stålet? Om man inte ha svärdet så hårt men segt som mögligt...
Men det kanske inte fungerar så...
Mer
12 år 10 månader sedan #15617 av SCB
COM_KUNENA_MESSAGE_REPLIED_NEW
Inte svagare, mjukare! Utgångsmaterialet har en kolhalt på ca 1.5% vilket skulle ge ett alldeles för hårt och sprött stål till en lång klinga. Genom att sänka kolhalten till ca 0.6% får man ett stål som är mjukare och segare i härdat tillstånd.
När kolhalten överstiger 0.8% börjar det bildas järnkarbid i korngränserna, karbider är väldigt hårda men de är även väldigt spröda.

//Olof Nilsson
Sidan laddades på: 0.156 sekunder
Powered by Kunena Forum