Nya inlägg

  • Inga inlägg att visa.

Topic-icon Tips om vitmetall (Babbits bl.a)

  • Johan Sangberg
  • Johan Sangberg Profilbild Författare till inlägg
  • Offline
  • Administrator
  • Administrator
  • Jag har sysslat med hantverk och teknik hela mitt liv. Smider konstsmide och skissar och målar.
Mer
20 år 7 månader sedan #2809 av Johan Sangberg
Tips om vitmetall (Babbits bl.a) skapades av Johan Sangberg
<b>Tips om vitmetall
Sammanställda av Bengt Samelius</b>

1. Vad är vitmetall?

Vitmetall är en tennlegering, som innehåller tenn, antimon och andra metaller som bly och koppar.<P>

2. Historik

Vitmetall har haft två huvudanvändningsområden. Det ena var främst som lagermetall. Ett exempel är ”babbits”, som vanligen består av tenn, 7-20 % antimon och ett par procent koppar. Ibland ersatte man tennet med bly och fick en enklare, mjukare och billigare variant.

Det andra var, att tenngjutarna i slutet av 1800-talet började gjuta sina tennprodukter i ”hvitmetall”. Genom att kalla legeringarna för vitmetall slapp man kontrollstämpla sina prydnads- och nyttoprodukter. På så sätt sparade man in stämplingskostnaden. Kontrollstämplingen var statens sätt att kontrollera den rätta tennhalten i produkter främst för livsmedelshantering.<P>

3. Hobbyanvändning

Vitmetall är användbar om man vill framställa ett mindre antal likadana detaljer, som delar till modeljärnvägsfordon, vinschar, ankare, kanoner till modellfartyg, stjärnmotorer till små ej flygande skalamodellplan samt hjul, rattar till mindre modellbilar.<P>

4. Legeringar

Hobby- och leksaksaffärer säljer dels en billig legering, som innehåller 40% tenn och 60% bly. Den är användbar för många arbeten. Beroende på formmaterial kan den ibland få en blåsig eller ojämn yta.

Man kan därför använda den dyrare legeringen, som oftast innehåller mindre bly. Istället kan antimon, vismut och något koppar ingå. Med denna legering får man vanligen skarpa gjutningar.

Vismut gör legeringen mer lättflytande.

Självklart kan man själv blanda sina legeringar själv. I så fall börjar man smälta tennet. Därefter tillsätter man de andra metallerna, varvid bly och koppar tillsätts sist och i angiven ordning. Kontrollera att all metall smält innan värmen slås av.<P>

5. Gjutning

Man använder två metoder, kokill- eller slunggjutning.

Slung- eller centrifugalgjutning kräver att man skaffar en slunggjutningsmaskin, varför den metoden är mindre användbar för hobbyisten.

Kokillgjutning utförs genom att man häller smält metall med en skopa i en form.
Metallen värms till dess att ytan börjar bli gul. Då är den lagom varm att gjuta i formen.<P>

6. Formar

Tenngjutarna använder formar av skiffer eller rödgods (en mässingslegering med större andel koppar). För hobbyisten finns två möjligheter.

För enstaka enkla avgjutningar kan man använda en gipsform. Den framställs genom att röra i gips i vatten tills man får konsistens som tjock grädde . Denna massa hälls över originalet, som man placerat på botten i en liten låda. För att gipset skall släppa bör man pensla in föremålet och botten mycket tunt med en tunn olja. Tvådelade formar görs på samma sätt, som silikonformarna. De beskrivs här nedan.

Silikonformar gör man av varmhärdigt silikongummi. <A HREF=" www.abic.se ">ABIC-Kemi</A> i Norrköping har den bästa kvalitén. Den heter Elastosil M 4470 med Härdare T37 och finns i enkilosförpackningar. Med frakt (post) kan man räkna med en kilokostnad på 450-500 kr.

Avformning tillgår så, att man trycker ner mastern till hälften i en massa, t ex modellera i en ram. Markera styrtappar i modelleran. Därefter häller man i silikongummi, som blandats med härdare i rätt proportion. När silikongummit härdat, tar man bort modelleran och vänder den färdiga formhalvan med mastern i. Det är viktigt att mastern ligger kvar exakt, som den skall ligga i formen. Pensla sedan den sida som mastern ligger i med smält vaselin. Det gör att formhalvorna släpper sedan den andra halvan hällts i. Blanda på nytt med härdare och häll i. När härdningen är klar tas halvorna isär. Tag ut mastern och torka rent formens insidor. Skär sedan upp en kanal där du kan gjuta i metallen. Talka formen innan Du börjar gjuta och sedan efter ungefär var tredje gjutning. Du bör se till att Du inte får några bubblor i silikongummit, när Du häller i det. Om föremålet inte faller ut helt, kan man ta upp en luftkanal med en vass kniv.<P>

6. Efterarbeten

Kapa av ingjöten och putsa bort alla grader (gjutskägg). Om Du fått någon blåsa i formen, visar det sig som en liten metallbula. Skär eller klipp loss den och putsa efter.<P>

Hoppas dessa ofullständiga tips kan hjälpa Dig att börja med formning och vitmetallgjutning. Självklart är egna misstag och erfarenheter den bästa sättet att lära sig få bra resultat.<P>

Bengt Samelius<P>
<center><A HREF=" w1.446.telia.com/~u44602064/index.htm ">Första sidan</A>  <A HREF=" w1.446.telia.com/~u44602064/tysk.htm ">Deutsch
</A>  <A HREF=" w1.446.telia.com/~u44602064/engelsk.htm ">English</A>


Mer av Bengt Samelius på

http://w1.446.telia.com/~u44602064/

Johan Sangberg
  •  Profilbild
  • Besökare
  • Besökare
20 år 6 månader sedan #2810 av
Svar från i ämnet Tips om vitmetall (Babbits bl.a)
hej bengt det var ett mycket intresant inlägg men jag måste fråga om du menar att man ska värma smältan tills den blir gul eller menar du kokillen ? om det är smältan som åsyftas är det då inte så att om man värmer den så att den blir gul så kristalliseras tennet? rätta mej om jag har fel men faktum är att det har hänt mej att smältan har kristalliserats när den har blivit för varm M.v.h janne
  • tino
  • tino Profilbild
  • Besökare
  • Besökare
19 år 11 månader sedan #2811 av tino
Svar från tino i ämnet Tips om vitmetall (Babbits bl.a)
När smältan blir gul har den nått ett visst oxidationsstadium på ytan, och därmed en viss temperatur, oxiden föser man undan precis innan ihällning. Kristallisering (som kan vara ett besvärligt problem ibland) beror på för långsam temperatursänkning från vätske- till fast-stadiet (kan vara något tiotal grader). Speciellt metallformar måste man ju värma till nära smältans temperatur, annars flyter inte smältan ut ordentligt, men sedan är det viktigt att formen kyls så snabbt som möjligt (spola inte vatten på en smälta, dock! försök kyla utanpå formen med fuktiga trasor). När det gäller andra typer av formar får man lära sig rätt formtemp. och rätt smältatemp.=full utflytning men inga kristaller. Här är sandformar rätt bra, de behöver inte värmas särskilt mycket, isolerar rätt bra från för snabb avkylning, men kyler ändå tillräckligt snabbt för att oftast inte ge kristalliseringsproblem. Dåligt gjutresultat kan också bero på att smältan inte varit tillräckligt varm dvs den har varit mellan fast och vätska. (jmfr t.ex. kallödning inom elektronik dvs. man rör smätan i dess metamorfosis-stat)
Sidan laddades på: 0.073 sekunder
Powered by Kunena Forum