Hur härda långa svärd

HEJ!

detta kanske låter som en dun fråga men jag ställer den ändå. hur gör man när man härder svärd? dom är juh för långa för att gå in i elden, i alla fall min.

Mattias

hej!
Du kan antingen dra svärdet fram och tillbaka genom ässjan för att få upp en jämn värme. Annars kan du bygga en avlång ässja som är jämnlång med de svärd du tänker härda.

Mvh Joel

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>citat:<hr height=1 noshade id=quote>
hej!
Du kan antingen dra svärdet fram och tillbaka genom ässjan för att få upp en jämn värme. Annars kan du bygga en avlång ässja som är jämnlång med de svärd du tänker härda.

Mvh Joel


<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Det är just sånna trix och knep som är bra att lära sig. Bra Joel!
/Ludwig XVI.

En grej till härdning av svärd är att svärdet KOMMER att slå sig. Du bör därför också ha riktverktyg till hands, för riktning av klingan kommer att behövas för att den inte skall se ut som en banan.


// André Andersson
http://www.northland.nu

Tack för svaren

Hej igen!
jag kom på att jag inte riktigt vet vad ett riktverktyg är och skulle gärna villja veta det...

Hej igen, igen....
nu kom jag på vad det är jag fick bara hjärnsläpp ett tag där...

Kan ju också tillägga att jag brukar rikta i skruvstycket. Allt långt slår sig, så är det bara. Dock så motverkar tjockleken. Ju tjockare ämnet är ju mindre slår det sig.

Så har jag gjort en dolk som slagit sig så sätter jag spetsen i skruvstycket, tar tag vid infästningen och bryter till den. Sedan får man även finjustera på andra punkter utefter den. Klinga MÅSTE vara varm. Inte kallare än 250 grader.

Håll klingan i oljan i 6-7 sekunder när du härdar. Då är den väldans varm när du tar upp den igen så då är stålet mer formbart. Medan det kallnar stelnar allt och skulle du försöka då så går den äv. Rikta det värsta just efter härdningen och finjustera den direkt efter anlöpningen.

Med svärd är det så att när du sedan finslipar klingan kan du avverka stål sektioner som ”håller” svängningen. Dvs. att klingan börjar böja sig medan du slipar bort material. Då är det bara att ta en gassvets, hetta upp delen som böjt sig till den börjar bli blåanlöpt, sedan måste den knäckas till. Det här har jag aldrig varit med om själv, men svärdssmeden Peter Jonsson säger att det händer.


// André Andersson
http://www.northland.nu

Riktverktyg...

En bra sak är att ha tre metallstänger. Man hänger två på ena sidan skruvstädet och en mitt emellan de andra två på andra sidan. Då kan man få en mycket noggrann riktning på en specifik punkt.

Vid härdning av svärd (tve-eggade) bör man föra ner det lodrätt i kylvätskan, som t ex kan vara i ett plåtrör tillslutet i botten. Detta minskar risken för krokiga svärd.
En-eggade svärd förs lodrätt i ett kar istället.

/Patrik

PS Böcker och Internet är bra ha ibland.DS

om du vill härda det som dom gamla smederna gjorde....så ska du värma det,banka ut det, vika det,värma det,banka ut, det vika det.....och fortsett så....ganska många gånger......det beror på hur hårt du vill ha det....men ett samuraj svärd gjorde man så flera hundra gånger

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
om du vill härda det som dom gamla smederna gjorde....så ska du värma det,banka ut det, vika det,värma det,banka ut, det vika det.....och fortsett så....ganska många gånger......det beror på hur hårt du vill ha det....men ett samuraj svärd gjorde man så flera hundra gånger


<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Tror du bør tenke deg litt om........ Dette har ingenting med herdeprossesen å gjøre. Det var hovedsakelig en prosess for å rense stål med slagginnesluttninger, og gjennom mange foldinger så ble karbonet fordelt jevnt i stykket.

Å brette og essesveise et stykke hundrevis av ganger er umulig. Tenk på materialtapet, du vill til slutt stå igjen med ingenting. Hvis et stykke blir brettet 20 ganger har du 1048576 lag. Dette bygger altså på en myte om at japanske sverdsmeder foldet stålet hundrevis av ganger..... Hvis man tenker etter så er umulig å snakke om 1048576 lag i et stålstykker, hvært lag vil bli tynnere en et jern krystall. Åtsaken til at japanske smeder måtte gjøre dette var dårlig råstoff.

--
Raymond

Det var inte alls på grund av dåligt material som japanerna vek sina svärd. Det är med svärd som med alla typer av laminat: Ju fler likriktade lager desto mindre spänning tar varje lager upp, d.v.s. att det som skulle slå av en "vanlig" smidd klinga kan ett laminerat svärd klara utan nämnvärd ansträngning.

F.ö. tror jag mycket av missförstånden gällande "flera hundra vikningar" stammar från Highlander:

<i>The metal in the blade had been folded over 200 times, now the Japanese didn't start making swords like these 'til the middle ages so where the hell did it come from?!</i>

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Det var inte alls på grund av dåligt material som japanerna vek sina svärd. Det är med svärd som med alla typer av laminat: Ju fler likriktade lager desto mindre spänning tar varje lager upp, d.v.s. att det som skulle slå av en "vanlig" smidd klinga kan ett laminerat svärd klara utan nämnvärd ansträngning.

F.ö. tror jag mycket av missförstånden gällande "flera hundra vikningar" stammar från Highlander:

<i>The metal in the blade had been folded over 200 times, now the Japanese didn't start making swords like these 'til the middle ages so where the hell did it come from?!</i>


<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Det er viktig å ta hele prosessen fra lupp til sverd i betraktning for å forstå hvorfor japanska smeder praktiserte folding av sverdene.
Det råstoffet man fikk etter reduksjon og smelting av jernrik elvesand var en stor klump med meget varierende karboninhold og med slagginneslutninger. Noen deler var støpejern (gjutjärn) andre deler var tillnærmet rent jern. Jernsmeden måtte så dele opp luppen og sortere de ulike deler etter karbon innhold osv. Etterpå sveiset man sammen delene og fikk en barre, hvor karbon innholdet var jevnere fordelt en i luppen, men ikke jevnt nok til å tåle herdeprosessen (den med leire på ryggen av bladet...). Dette er en av årsakene til at man valgte å folde en del ganger på bekostning av materialtap osv. Andre årsaker var å få renset ut slagg, evt fordelt den i langsgående strukturlinjer i stålet.
Jeg anbeflaer å ta en tur innom http://www.swordforum.com hvor dette tema har blitt mye omdiskutert opp gjennom tiden. Anbefaler et besøk på tråden http://forums.swordforum.com/showthread ... genumber=1

--
Raymond

Det där med materialframställning och att det var en del av anledningen att de vek materialet visste jag faktiskt inte. Där ser man: Man lär sig någonting nytt varje dag! Tack för infon!