Nya inlägg

Fler ämnen »

emo Legering av guld

Mer
9 år 11 månader sedan #22823

Efter som jag igentligen skall skissa på bestik till en designprocess uppgift i skolan, tänkte jag att jag lika gärna kan hjälpa till lite här istället. är för trött för att skissa nu...


ur handbok för guldsmeder av Hugo Lindgren:

sida 27:

Legering

En guldsmed arbetar så gott som uteslutande med legeringar, varför det är nödvändigt, att han känner till hur legeringar erhållas och de egenskaper, man önskar uppnå genom att legera de olika metallerna med varandra.
Genom sammansmältning av två eller flera metaller i olika proportioner till en legering har man ett medel att inom vissa gränser erhålla nästan alla grader av hårdhet, tänjbarhet och gjutbarhet, samt en mycket skiftande färgskala.

För att få fram en god legering måste man taga hänsyn till i vilken grad, de olika metallerna äro möjliga att förena med varandra. Denna möjlighet är nämligen ofta inskränkt i likhet med vätskor t.ex. vatten och olja. Fullt blandbara med varandra äro t ex. guld-silver, guld-koppar, silver-palladium. Dessa metaller genomtränga varandra och bilda ett enhetligt ämne. detta icke endast medan metallerna äro smälta, utan även sedan de kallnat. på samma sätt förhåller det sig dock inte med alla metaller. bly och zink blanda sig visserligen fullständigt med varandra vid en temperatur av 900 grader, men vid avkylning flyter zinken upp på ytan och är nästan blyfri, under det blyet efter att ha stelnat endast upptagit 1 % zink.

Att metallerna uppgå i varandra fullständigt, så länge legeringen är smält, och endast till en viss gräns i fast tillstånd är det vanligaste förhållandet. Man talar då om det finns blandningsluckor. fullt blandbara metaller såsom koppar-guld bilda en fullt homogen legering med varandra i varje förhållande, varför inga blandningsluckor uppstå. De metaller däremot, där blandningsluckor uppstå, förhålla sig till varandra ungefär som delarna i en saltlösning, på så sätt att legerinsmetallen är löslig endast tilll en viss gräns. Zink kan exempelvis förenas med guld till 13%, men tillsättes mer zink, blir legeringen så spröd att den inte kan bearbetas genom valsning eller hamring. Större blandningsbarhet kan dock i mångafall ernås genom att en tredje legeringsmetall tillsättes. man kan även framtvinga en homogen blandning av icke blandbara kvantiteter genom hastig avkylning, vilket beror därpå, att avkylningen sker så hastigt, att en förändring av den homogena lösningen icke hinner ske.

När det är frågan om två metaller, smälter legeringen vanligen vid en temperatur, som är lägre än medelvärdet av de två metallerna. smältpunkten sjunker sedan successivt allt efter den mängd av den mer lättsmälta metallen, som tillsättes, för att sedan, när den lägsta smältpunkten är uppnådd, åter stiga. Man har dock icke någon möjlighet att på förhand räkna ut den blivande legeringens smältpunkt. Man kan inte heller göra sig något begrepp om hur legeringens egenskaper i övrigt komma att gestalta sig. Koppar och tenn äro var för sig jämförelsevis mjuka metaller, men de legeras med varandra till s. k. klockmetall somär hård och spröd. En legerings smältpunkt eller hårdhet kan man alltså endast komma fram till genom expriment.

När det gäller legeringens färg vet man däremot att tenn, nickel och aluminium äga den största färgkraften, sedan komma järn, koppar, zink, bly, platina och silver i nu nämnd ordning. Man kan därför på förhand draga vissa slutsatser om den färg, legeringen kommer att få.

Vanligen tillsätter man legeringsmetaller för att förändra grundmetallens hårdhet eller färg, men ibland sätter man även till en metall för att göra grundmetallen mer lättfluten. zink har den egenskappen, varför denna metall nästan alltid ingår i slaglod, dessutom brukar man sätta till en mycket liten del zink i 18-karats guld, för att göra guldet mer lättflutet och därigenom mer gjutbart.


Legering av guld

Ren guld (1000/1000) har en eldig, vacker färg, som icke förändras genom luftens inverkan och besitter en utomordentlig smidighet. på grund av sin mjukhet kan finguld dock icke användas vid framställning av smycken utan måste genom legering göras härdigare och mer motståndskraftigt. vid legering vill man jämsides med större härdighet även framkalla olika färgnyanser, med vilka man vid tillverkning av smycken åstadkommer vissa konstnärliga effekter.

Med undantag för vitguld användes som legeringsmetall för 18 karats guld huvudsakligen finsilver och koppar.

För erhållande av s. k. grönguld tillsättes endast finsilver, och guldet erhåller då en blekgrön färg. En djupröd färg uppnås genom tillsats av enbart koppar. denna legering är emellertid rätt hård och tål icke så stora påfrestningar, varför man till starkt modellerade arbeten använder en legering, där legeringsmetallen utgör 90 % koppar och 10% finsilver. Guldet blir därigenom smidigare men behåller sin klart röda färg. Det 18 karatsguld, som förekommer i de allra flesta arbeten, har en legeringsmetall bestående av 2 delar koppar och 1 del finsilver; ljust 18 karats guld eller medium, som det även kallas, är legerat med 1 del koppar och 1 del finsilver.

Med detta som utgångspunkt är det nog en lätt sak att legera alla önskade färgnyanser mellan blekgrönt och rött.

Man kan naturligtvis legera guld genom att sätta till en del andra metaller såsom aluminium och järn och på så sätt få fram andra färger, men dessa legeringar bliva spröda och kunna inte bearbetas i vanlig ordning. En liten del mässing eller brons brukar ingå vid legering av guld, som skall användas till gjutning.

När det gäller legeringar, är fältet öppet för den guldsmed, som är intresserad av expriment, och det är då fördelaktigt att göra s.k. förlegeringar, vilket innebär, att man legerar legeringsmetallerna med varandra innan de blandas med guldet. 20 och 23 karats guld legeras med enbart koppar.

Vid legering använder man naturligtvis endast elektrolytisk koppar. vanlig koppar innehåller nämligen vissa föroeningar, som ha en ogynnsam inverkan på legeringarna.

slut.

så nu slipper ni leta efter den...


mer corpus till folket!!!
Mer
8 år 10 månader sedan #27487

Skall guld legeras till rödtonad färg som är omtyckt i Sverige legeras enligt följande.
75 % finguld, 4,5% finsilver, 20,5% koppar (helst elektrolytisk, gammal koppartråd från elledningar går bra).
Gul ton. 75% finguld, 12,5% finsilver, 12,5% koppar. Dessa två varianter ger alltså 18 karat
Undvik att legera till 14 karat, du får då en svårarbetad och tråkig legering som dessutom missfärgas med tiden.

Silver och koppar smältes till en klump, guld och silver/kopparklumpen smältes sedan i ren degel, som beströtts med pulvriserad borax (smält först guld sedan lägg i klumpen). Smältan gjuts sedan helst i en form av något slag, t.ex järnfom.
Det viktigaste efter gjutningen är att valsa guldet minst den dubbla längden innan det glödgas, annars spricker guldet ofelbart, fråga mig inte varför.
Är det gammalt skrotguld händer inte detta, däremot skall skrot med mycket lödningar undvikas.
Gamla vigselringar är utmärkt att smälta och gjuta om.
Allt som behövs vad gäller utrustning och kemikalier finns hos Konrad Wahlström.

Mer
8 år 10 månader sedan #27494

nå er det det legeringer du spør etter men har du vurdert mokume?
det er noe som jeg synes er interessant og fint,både i edle og ikke fullt så edle metaller(har ingen erfaring med å lage det selv,men jeg kjøpte en bok om det en gang i tiden ;D )

Mer
8 år 10 månader sedan #27498

Att göra mokume är inte lätt. Moukume består av många skikt av olika metaller och legeringar,
de viktigaste är shakudo (koppar legerat med 4% till 8% finguld), koppar, mässing. Finns nog mer som jag inte känner till. Har själv använt silver och koppar i 3 skikt med lyckat resultat.

Men riktig mokume består av en väldans många skikt. Principen är att lägga plåtbitarna med de olika metallerna på varandra, plana, rengjorda. Skikten kläms ihop med kraftiga tvingar för att sedan värmas nästan till smältgränsen. Då har du en stor bit som skall smidas till dimensioner som passar.Har för mig att inget flussmedel eller liknande används. Att själv göra småbitar är väl inget problem, men lite större kräver en ganska avancerad utrustning. På nätet finns bra beskrivningar och filmer på det hela.
Sargenta http://sargenta.se i Malmö säljer mokume, dyrt som tusan.
När arbetet är klart skall det färgas för att de olika skikten skall framträda, då blir det att flyga till Japan för att inhandla kemikalier, vad jag sett finns de inte att köpa utanför Japan, kanske i USA.
Vackert blir det i varje fall, dock är det färgade skiktet väldigt tunt, så det slits bort fort.

Sidan laddades på: 0.202 sekunder
Powered by Kunena Forum